Test: RML GT Hypercar provkörd – när en Turbo S inte räcker till

En Porsche 911 Turbo S är för många den ultimata bilen. Den är groteskt snabb, användbar året runt och så kompetent att den får förare med högre självförtroende än talang att framstå som betydligt duktigare bilförare än vad de är.

Brittiska RML såg i stället något de kunde förädla ytterligare.

De rev av karossen, breddade spårvidden, förlängde hjulbasen, monterade aktiv aerodynamik och skruvade upp effekten till 920 hästkrafter. Resultatet heter RML GT Hypercar och är ungefär så nära man kommer en modern Porsche 911 GT1 med registreringsskylt.

Jag lade i Högsta Växeln och begav mig till Padborg Park i Danmark för några intensiva varv bakom ratten.

När en Turbo S inte räcker till

RML GT Hypercar, tidigare känd under projektnamnet P39, börjar sitt liv som en Porsche 911 Turbo S av generation 992.1.

Därefter skickas bilen till Litchfield Motors, som tar sig an den dubbelturbomatade boxersexan. Effekten ökar från 650 till 920 hästkrafter, medan vridmomentet landar på omkring 1 000 newtonmeter.

Exemplaret vi körde är den första kundlevererade bilen i Europa och ägs av MY GARAGE i Danmark.

Le Mans på utsidan, vanlig 911 på insidan

Filosofin är enkel – tanken är att RML GT Hypercar ska erbjuda samma komfort och användbarhet som en 911 Turbo S men samma spetskompetens på bana som en 911 GT3 RS. Det är mycket begärt.

Kontrasten mellan utsidan och insidan är påtaglig.

Exteriören ser ut som om den skapats för att skrämma prototypbilar, medan kupén till stor del är hämtad direkt från en vanlig 992 Turbo S. Ett undantag är skalstolarna och sexpunktsbältena.

Instrumenteringen, infotainmentsystemet och den grundläggande arkitekturen är bekant. De största nyheterna är fyra vred på ratten som styr bland annat drivlina, fjädring, markfrigång och aerodynamik.

Vreden ser ut att komma från en Porsche 911 GT3 RS, men är utvecklade av RML.

Ut på Padborg Park

När depåutfarten öppnar sig framför bilen försvinner alla funderingar kring interiörens bekanta ursprung.

RML GT Hypercar erbjuds med 650 hästkrafter i Wet-läget, 750 i Normal-läget och samtliga 920 i Track, alltså bana. Oavsett vilket läge man väljer finns det mer kraft än någon rimligen behöver.

Det som utmärker motorn är emellertid inte bara mängden effekt, utan hur den levereras.

En GT3 RS måste varvas för kung och fosterland innan den visar hela sitt register. RML GT Hypercar kräver betydligt mindre ansträngning. Det räcker med att andas på gaspedalen för att vridmomentet ska börja bygga upp sig.

Sedan väljer turboladdarna att kliva in i leken.

Boxersexan drar in luft, avgassystemet vaknar till liv och bilen kastas framåt med en intensitet som får nästa bromspunkt att dyka upp betydligt tidigare än väntat.

Ljudbilden passar upplevelsen. Motorn mullrar dovt på tomgång och frustar aggressivt när turbosystemet börjar arbeta. Det låter som en gammal Le Mans-bil med svår pollenallergi och är sannerligen ett kvitto på att det rör sig om något oerhört extremt. 

Brutal, men inte skräckinjagande

920 hästkrafter kan lätt bli en siffra som dominerar hela körupplevelsen, men i RML GT Hypercar är upplevelsen desto mer nyanserad.

Fyrhjulsdriften, den bredare spårvidden och de enorma mängderna grepp innebär att bilen lyckas få ner en ansenlig del av kraften i backen, vilket gör att RML GT Hypercar lyckas tygla hästarna på ett effektivt sätt. Kraftleveransen är dessutom tillräckligt linjär för att gaspedalen inte ska kännas som en avtryckare.

RML GT Hypercar är sanslöst snabb, men inte giftig.

Det är fortfarande en bil som kräver respekt. Mosar man gaspedalen alltför tidigt på väg ut ur en kurva får chassit hantera närmare 1 000 newtonmeter samtidigt som bilen försöker byta riktning.

Men känslan är inte att bilen när som helst tänker kasta en över den danska gränsen. Den är snarare imponerande tillmötesgående, särskilt med hänsyn till prestandan.

En otrolig spännvidd

Den naturliga jämförelsen är Porsche 911 GT3 RS, en bil RML själva gärna pratar om, inte minst tack vare marktrycket på 1 000 kilogram.

RML GT Hypercar erbjuder emellertid en annan typ av upplevelse.

GT3 RS är mer direkt och kommunikativ. Den går in i en kurva med samma entusiasm som en labrador springer in i en sjö. GT Hypercar är inte riktigt lika skarp men förblir förbluffande kompetent ändå.

Man får inte samma omedelbara känsla av att framdäcken är direktkopplade till handflatorna, utan det blir snarare en fråga om att man tar vara på bilens explosiva prestanda på raksträckorna, samtidigt som man känner hur mycket grepp man har i varje kurva.

Det behöver emellertid inte vara något negativt.

På Padborg Parks långsammare partier, där aerodynamiken ännu inte spelar någon större roll, uppträder bilen på ett förhållandevis traditionellt 911-manér.

Trots den enorma ombyggnationen finns det alltså fortfarande en tydlig Porsche 911 längst där inne, på gott och ont.

Samtidigt erbjuder bilens diverse körlägen en enorm spännvidd och RML menar som sagt på att bilen är tänkt att vara lika tillmötesgående och bekväm som en Turbo S till vardags, men lika vass som en GT3 RS på banan.

Stabilitetskontrollen är en av få delar som emellertid inte känns helt i harmoni med bilens nya prestandanivå.

Trycker man plattan i mattan i lägre hastigheter kliver antisladden in aggressivt vilket stundtals kan kännas ganska abrupt.

Det är inte ett allvarligt problem, men ett tecken på att drivlinan och chassit har flyttats längre än den ursprungliga mjukvaran var tänkt att hantera. Man får känslan av att elektroniken är något som följt med donatorbilen snarare än något som utvecklats för slutprodukten.

RML GT Hypercar är både brutal och sansad

RML tar drygt 7 miljoner kronor för ombyggnationen. Därtill krävs en lämplig Porsche 911 Turbo S som grundbil.

När allt räknas samman börjar slutnotan omkring 10 miljoner kronor innan kunden gått loss på mer avancerade personliga val. Att bräcka 10-miljonerkronorsgränsen är således inte särskilt svårt. 

Produktionen begränsas till 39 exemplar. De första tio blir särskilda 40th Edition-bilar, framtagna för att fira RML Groups 40-årsjubileum, där vår testbil var en av dessa.

RML GT Hypercar kombinerar den vanliga Turbo S-modellens lättillgängliga prestanda med ett betydligt mer fokuserat chassi, närmast bottenlös kraft och ett utseende som för tankarna till när Porsche tävlade på Le Mans under 1990-talet.

Bilens största styrka är att den lyckas vara fullständigt vansinnig utan att bli omöjlig att använda. Den är vildsint och återhållsam på en och samma gång. 

Dess största svaghet är att vissa delar – framför allt styrkänslan, stabilitetskontrollen och interiören – fortfarande avslöjar hur mycket av bilen som kommer från en vanlig Turbo S. Jobbet som britterna har gjort är emellertid omfattande och resultatet oerhört imponerande.

Test: Porsche 911 GT3 RS provkörd – när bilkörning är ditt liv

Test: Porsche 911 S/T – när bilkörning är din hobby

Test: Porsche 911 Turbo S från 1998 provkörd – tysk galenskap