Test: Mercedes-Benz SLK 200 från 1996 – håller den 30 år senare?

Under 2026 fyller de första exemplaren av Mercedes-Benz SLK av generationen R170 30 år. Vi reste till Como för att ta reda på hur märkets lilla 1990-talsroadster står sig i dag.

Jag lade i Högsta Växeln och provkörde en Mercedes-Benz SLK 200.

Foto: Morgan Petri/Högsta Växeln

Mercedes ville bli yngre

Första generationen SLK, internt R170, debuterade 1996 när Mercedes ville föryngra märket. Under samma period breddades modellprogrammet med bland annat A-klass och M-klass.

SLK skulle locka yngre köpare och hjälpa Mercedes att skaka av sig den gubbiga stämpeln. Resultatet blev en mindre och mer lekfull bil än de direktörsvagnar märket främst förknippades med.

SLK står för Sportlich, Leicht, Kurz, alltså sportig, lätt och kort. K:et betyder med andra ord inte Kompressor. Mekanisk överladdning hade dock gamla anor hos Mercedes, inte minst genom SSK.

Den kompakta roadstern placerades under flaggskeppet SL och skulle vara både mindre och billigare. Konkurrensen kom från tunga puckar i form av BMW Z3, Mazda MX-5 och Porsche Boxster.

SLK hade däremot ett trumfkort som de närmaste konkurrenterna saknade: det elektrohydrauliskt manövrerade ståltaket Vario-Roof. På ungefär 25 sekunder förvandlades bilen från coupé till roadster. Det gjorde SLK betydligt enklare att använda året runt än tidens tygcabrioleter.

För att taket ska kunna fällas måste bilen stå stilla och insynsskyddet i bagageutrymmet vara på plats. I dag känns proceduren långsam. År 1996 var det närmast trolleri.

I 190 SL:s fotspår

R170 baserades tekniskt på en förkortad version av dåtidens C-klass av generation W202. Därför går det att dra en parallell till 1950-talets 190 SL, internt W121 BII, som också hämtade mycket av sin teknik från Mercedes samtida sedanmodeller. Båda erbjöd ett enklare och billigare insteg i märkets roadstervärld.

SLK ska inte ses som en krympt SL. Den saknar den stora roadsterns pondus och prestanda, men är mindre, enklare och mer lättsam. Tanken var att kombinera Mercedes-komfort med roadsterformatets lekfullhet.

R170 försöker varken matcha Boxsters skärpa eller MX-5:ans enkelhet. SLK är i första hand en bekväm liten GT-roadster med sportiga ambitioner, lika hemma längs Comosjön som på motorvägen hem.

Bakom ratten på SLK 200

Testbilen är en SLK 200 med en tvåliters fyrcylindrig sugmotor. Kompressorn som gav flera starkare versioner deras karaktär saknas, men instegsmotorn passar den avslappnade bilen förvånansvärt väl.

De 136 hästkrafterna räcker till en tid från 0 till 100 km/h på omkring tio sekunder, medan toppfarten ligger strax över 200 km/h. Med dagens mått är det beskedligt, men bilen känns ändå inte undermotoriserad.

Motorn är lågmäld och har en något sträv fyrcylindrig ton. Mjukheten hos en sexcylindrig Mercedes saknas, men drivlinan svarar förutsägbart och trivs bäst när man använder vridmomentet i stället för att jaga varv.

Den manuella växellådan gör bilen mer engagerande och lättfotad än väntat. Växellägena är inte lika exakta som i en Mazda MX-5, men känslan är tillräckligt mekanisk för att föraren ska bli delaktig. Med automatlåda blir SLK 200 i stället en liten gran turismo som känns lugnare och mer typiskt Mercedes.

Styrningen är trygg och något filtrerad, precis som i många andra Mercedes-modeller från 1990-talet. Den förmedlar inte särskilt mycket information, men det ligger i linje med bilens komfortinriktade karaktär.

På vägarna runt Como hittar SLK ändå en fin rytm. Den korta hjulbasen gör bilen piggare än tidens större Mercedes-modeller, och bakhjulsdriften ger en välbalanserad grund. Precisionen räcker gott, även om en Boxster tål ett betydligt högre tempo.

Fjädringen är fastare än i en C-klass utan att bli obekväm. Framför allt känns SLK gedigen. Karossen rör sig över ojämnheter, men bilen behåller den solida känsla som förknippas med 1990-talets Mercedes.

Åldern märks genom mer vägljud, lägre greppnivå och mindre elektronisk hjälp än i en modern bil. Det gör samtidigt SLK enkel att förstå och lätt att komma överens med.

Med taket nere

En SLK ska förstås köras öppen. Med taket nedfällt blir den lilla coupén en avslappnad roadster där resan är viktigare än tempot.

Vindskyddet gör stor skillnad, men turbulensen är hanterbar även i högre hastigheter. Det är lätt att kliva i och ur, och kupén känns fortfarande mer Mercedes än renodlad sportbil.

Med taket nere ser SLK bäst ut. De rena linjerna och den långa motorhuven ger bilen mer elegans än aggressivitet, medan det höga bakpartiet avslöjar var ståltaket gömmer sig.

Med taket uppe känns SLK mer som en riktig liten coupé än en cabriolet med provisoriskt tak. Vägljudet är fortfarande tydligt, men bilen isolerar bättre än många samtida tygcabrioleter och fungerar därför bra året runt.

Interiör och ergonomi

Kupén blandar klassisk Mercedes-ergonomi med 1990-talets lekfullare formspråk. Instrumenten är tydliga och reglagen logiska, men materialkvaliteten når inte upp till märkets äldre modeller.

Plasten är hård och vissa knappar känns billiga, men helheten är ändå trivsam. Sittställningen är däremot inte särskilt bra. Längre förare hamnar högt och vindrutans överkant skymmer sikten.

Själva sätena är däremot bekväma snarare än hårt skålade. De fungerar bra på längre sträckor och understryker att SLK 200 är mer gran turismo än sportbil.

Med taket uppe räcker bagageutrymmet gott för en weekendresa. När taket fälls försvinner en stor del av utrymmet, vilket är bilens tydligaste praktiska kompromiss.

Prestanda och motoralternativ

SLK 200 är den lugna instegsversionen för den som vill ha stilen, taklösningen och Mercedes-känslan utan att jaga fart. För mer kraft finns SLK 230 Kompressor, vars kompressormatade fyrcylindriga motor ger bilen en helt annan karaktär.

Programmet breddades efter hand med SLK 200 Kompressor, SLK 320 med V6 och den mer extrema SLK 32 AMG. Den sistnämnda hade en kompressormatad 3,2-liters V6 på 349 hästkrafter och blev något av en dold muskelbil i roadsterformat.

En välskött SLK 200 kan ändå vara det mest sympatiska valet. Modellen är enkel att köra, billigare att äga och ligger nära grundidén om en liten, bekväm GT-roadster.

SLK R170 har åldrats med charm

R170 är mer än en 90-talsroadster med ett smart tak. Modellen visar hur Mercedes under perioden försökte nå en yngre publik utan att överge märkets fokus på komfort och användbarhet.

SLK 200 är varken särskilt snabb eller klassens skarpaste bil. I gengäld är den lätt att leva med, trevlig att köra och bekväm nog att användas betydligt oftare än bara på soliga söndagar.

Nu när de första exemplaren fyller 30 år framstår R170 som en underskattad modern Mercedes-klassiker. Priserna är ännu rimliga, tekniken begriplig och Vario-Roof gör bilen speciell.

Den som vill ha mer fart bör titta på SLK 230 Kompressor eller SLK 320. För den som främst vill köra öppet i lugnt tempo räcker SLK 200 långt. Oavsett version är R170 ett charmigt stycke Mercedes-historia.