Test: Audi RS2 – Familjebilen som räddade Porsche från konkurs

BMW har den raka sexan och Porsche har boxer-sexan. Audi då? Den raka femcylindriga motorn förstås. Och den fyller 50 år 2026. Naturligtvis är det värt att fira och jag fick därför möjligheten att ratta ett gäng klassiska bilar ur Audis egen samling. Däribland en av de ballaste bilarna de någonsin tillverkat: RS2. Sicket privilegium!

Låt oss därför ta oss ner till Tyskland för att lägga i Högsta Växeln och provköra Audi RS2.

När Audi räddade Porsche

Och när jag säger att Audi tillverkade RS2 så är det en sanning med modifikation. Bilen utvecklades och byggdes nämligen i samarbete med Porsche. Det idag ack så framgångsrika sportbilsmärket led under 90-talet nämligen av allvarliga ekonomiska svårigheter.

Det gav upphov som bilar som den nu legendariska, V8-bestyckade Mercedes-Benz 500E som alltså Mercedes lät Porsche bygga. Men Mercedes var inte ensamma med det här förfarandet. Audi var också godhjärtade nog att allokera lite arbete åt den nödställda sportbilstillverkaren för att hålla dörrarna i Zuffenhausen öppna.

Mer än bara ett emblem

RS2 byggde på Audi 80 Avant, det vill säga kombiversionen av Audis mellanklassbil från 90-talet. Men få inte för en sekund för dig att Porsche låg på latsidan när det kom till deras engagemang för RS2. Motorn plockades från Audi S2, en 2,2 liter femcylindrig pjäs som skrämdes upp till den för tiden monumentala effekten 315 hästkrafter.

Hur gick det till då? Jo, Porsche satte dit en enormt väl tilltagen turboladdare, intercooler och mer effektiv bränsleinsprutning för att nämna några modifikationer. Det undgår ingen som inspekterar motorn att det rör sig om något alldeles särskilt speciellt eftersom den pryds av sju respektingivande bokstäver: ”PORSCHE”.

Porsche kastade även bort fjädringen och bromssystemet och ersatte dem med egna, ännu biffigare prylar för att ytterligare förhöja bilens kompetens. Bromsarna är från Brembo, rödlackerade och naturligtvis Porsche-märkta. Fälgarna är Porsches egen Cup-variant och backspeglarna är tagna rakt från en 911 av generation 993.

Mötet med en tidskapsel

Tillbaka till nutid. Jag står vid en nogaro-blå Audi RS2 i absolut nyskick. Bilen tillhör Audis egen samling och har bara rullat 1 500 mil. Bredvid mig står Rolf Michl som är chef för Audi Sport.

Han räcker över nycklarna till mig och ber mig att starta bilen. Han har själv haft en Audi RS2 och är därför mer än väl lämpad att instruera mig om modellens egenskaper.

Jag vrider om nyckeln och motorn går i gång utan minsta tvekan. Vi sätter oss på huk bakom bilen för att i några sekunder ta in stundens audiovisuella tyngd.

Bastonerna och ljudvågorna av den jämna gång som når våra öron är karaktäristiska för motorn som uppfattas som både krämig och sportig. Där slår det mig, jag upplever ett sånt där ovanligt ögonblick som genomsyras av ren och skär perfektion.

Ketchupeffekten vid 4 000 varv

Rolf förklarar att det inte finns särskilt mycket man behöver veta om bilen annat än att man inte ska rädas att varva motorn. Och ack så rätt han har om den saken. Jag ger mig ut på de kurviga vägar som dekorerar bergen söder om Frankfurt och trycker gasen i botten. Ingenting händer.

Mitt tålamod prövas men jag ger mig inte. Högerfoten förblir nedtryckt och sakta men säkert jobbar varvmätaren sig upp för att slutligen nå den magiska gränsen: 4 000.

Plötsligt sticker bilen iväg som om den just trampat på en förväxt sjöborre. Jag blir tvungen att greppa ratten hårt för att bibehålla kontrollen i takt med att vi närmar oss varvräknarens rödmarkering en bra bit över 7 000 och omgivningen försvinner förbi i en ryslig takt.

Underbart ofullkomlig karaktär

Uppväxlingen är en sensorisk fröjd. Den är kort, fast och precis så som man vill att den ska vara. Växellådan är för övrigt sex-växlad och Audis välkända Quattro-fyrhjulsdrift tillser att greppnivån imponerar även med moderna mått mätt. Styrningen är mer kommunikativ än man kommit att förvänta sig av en modern Audi. Den är servoassisterad men aldrig överassisterad.

Den oerhört ojämna kraftleveransen påminner mig lustigt nog om både Porsche 959 och 90-talets 911 Turbo S. Allt arbete Porsche lagt ner på RS2 har alltså lyckligt nog injicerat en märkbar mängd Zuffenhausen-DNA i bilen. Det finns något underbart underhållande med den här typen av turboladdad bil som tekniskt sett är bristfällig men som däri också finner sin karaktär.

Audi RS2 är den ultimata kompromissen

Audi RS2 är en bil som aldrig slutade att underhålla. Den lär ha varit underbar när den kom och den är det fortfarande. Enligt mig finns det få biltyper som är mer tilltalande än hårt trimmade kombivagnar eftersom de tenderar att komma så nära kompromisslöshet man rimligtvis kan begära. 

RS2 är en 90-talets RS4, fast mer diskret och byggd av Porsche. Om det inte är häftigt så vet jag inte vad som är det.

Test: BMW E34 M5 Touring från 1993 – historiens häftigaste kombi?

Test: Mercedes-Benz 190 E Evolution II från 1990 – en vild ikon

Ferrari Classiche på Fiorano – vi provkör märkets klassiker på bana