Test: Benz Patent-Motorwagen från 1886 – vi kör världens första bil

Mercedes-Benz firar 140 år som upphovsman till bilen. För att förstå var allt började åkte jag till Hamburg och körde Benz Patent-Motorwagen – bilvärldens Big bang.

Benz Patent-Motorwagen från 1886 är vida känd som världens första bil, även om många amerikaner tror att det var Ford Model T.

Vid första anblick må det det ut som en kuriositet med mässingsdetaljer, tre hjul och en komfortnivå som en parkbänk på skateboard.

Men det rör sig faktiskt om automobilens startskott och en stor anledning till att undertecknad inte är arbetslös.

Benz Patent Motorwagen är ett rullande kvitto på när bilen gick från att vara en idé till att bli en maskin som faktiskt kunde rulla fram av egen kraft, även om kraften var bestämt begränsad.

Karl Benz drog skynket av Patent-Motorwagen 1886. Nu, 140 år senare, har det blivit min tur att klättra upp bakom, öh, styret?

Jag lade i Högsta Växeln och åkte till Hamburg för att provköra världens första bil.

Den flygande bänken

Vid första anblick är det inte helt självklart att Benz Patent-Motorwagen är en bil. I vissa kretsar kallas den för ”den flygande bänken”, och efter en snabb okulärbesiktning är det lätt att förstå varför.

Exteriört är den en korsning mellan häst, vagn och cykel. Två enorma hjul bak, ett framtill, en motor där bak och en förarplats som mest liknar en välsnickrad parkbänk.

Det finns mängder av mässing, mekanik överallt och absolut ingenting som kan förväxlas med en modern interiör.

Faktum är att ordet ”interiör” knappt är tillämpligt. Man sitter på en bokstavlig bänk, utsatt för väder, vind och allmän beskådan. Luftkonditioneringen är konstant på max och någon kaross att gömma sig bakom finns inte.

En hel liter – och nästan en hel hästkraft

Bakom föraren sitter en encylindrig motor på omkring en liter. Effekten anges till ungefär 0,75 till 1 hästkraft vid cirka 400 varv per minut, vilket är en siffra som känns mer rimlig för en stavmixer än för en bil.

Toppfarten är omkring 18 km/h, alltså långsammare än vad världseliten snittar på ett maraton.

Det låter långsamt för en bil, vilket det också är, men när man sitter högt ovanför marken på en träbänk utan bälte, dörrar, vindruta eller någon som helst självbevarelsedrift från fordonets sida känns det betydligt mer dramatiskt.

Motorn har ett enormt horisontellt svänghjul som hjälper till att hålla maskineriet i balans. Drivningen går till bakhjulen via kedjor, fjädringen sköts av bladfjädrar och växellådan är i praktiken en läderrem som kopplar in framväxeln.

Någon backväxel finns inte. Vill man bakåt får man använda fötterna, en sluttning eller ett par välvilliga tyskar.

Startproceduren är halva upplevelsen

Att starta en modern bil kräver i regel att man trycker på en knapp eller vrider på en nyckel. Att starta en Benz Patent-Motorwagen kräver däremot instruktioner, respekt och viss armstyrka.

Först aktiveras tändningen. Därefter öppnas oljekranarna så att smörjningen kan droppa på rätt ställen. Sedan gäller det att snurra igång det stora svänghjulet med tillräcklig kraft för att motorn ska övervinna kompressionen och vakna till liv.

Gör man det halvhjärtat kan svänghjulet slå tillbaka med en våldsamhet som gör att man instinktivt räknar hur många fingrar man har kvar.

När allt väl fungerar hostar, frustar och puffar den encylindriga motorn igång. Ljudet är inte vackert i traditionell bemärkelse, men det är hypnotiskt.

Bakom ratten – fast utan riktig ratt

Provkörningen ägde rum på en resort strax norr om Hamburg. Rundan var bara några hundra meter lång, men det räckte gott. I en bil som toppar 18 km/h och kan välta om man blir för entusiastisk i kurvorna behöver man inte Autobahn för att känna puls.

Först fick jag åka med en expert som på perfekt engelska förklarade hur allt fungerade. Så fort jag började ställa följdfrågor verkade hans språkkunskaper dock försvinna i takt med min nyfikenhet.

Instruktionerna var enkla: tryck spaken framåt för att köra, dra den bakåt för att bromsa, styr med höger hand och ta det försiktigt i kurvorna. Särskilt det sista betonades, om och om igen. Om man kör för fort genom en sväng finns risken att man välter.

Det hade onekligen gett bra rubriker och lär tveklöst ha hänt flertalet gånger de senaste 140 åren. Men att välta i världens första bil inför internationella motorjournalister hade också varit bestämt genant.

Efter ett demonstrationsvarv var det dags att köra själv. Framför mig rullade en Mercedes-Benz V-klass som filmade hela spektaklet.

Runt banan stod kollegor från diverse hörn av världen och dokumenterade min framfart, som om jag var på väg att sätta nytt varvrekord i Goodwood. I själva verket körde jag en trehjulig träbänk med läderbromsar på en nordtysk kullerstensväg.

En häst och vagn med motor

Det första man märker är att komforten är obefintlig. Hjulen ser ut som om de hör hemma på en hästdragen vagn och gummit gör ungefär lika mycket för stötdämpningen som en keps gör för ljudisoleringen i en nattklubb.

Fjädringen finns där, men mest i historisk mening. Varje gruskorn letar sig upp genom hjulen, ramen och träbänken för att hälsa personligen på ryggraden. Föreställ dig att ställa en parkbänk på en skateboard och rulla över kullersten. Där någonstans befinner vi oss.

Ändå är upplevelsen märkligt engagerande. Patent-Motorwagen är inte snabb, men den känns levande.

Gaspådraget ger omedelbar respons, inte för att den på något sätt är snabb, utan för att allting sker helt öppet. Man ser, hör och känner varje del av processen.

I en modern bil är det mesta dolt bakom plastpaneler, styrdon och skärmar. Här finns ingen magi, bara mekanik.

Motorn puffar bakom en, kedjorna jobbar, styrningen svarar och doften av varm olja ligger som ett historiskt parfymmoln över hela ekipaget.

Det är märkligt intimt, ungefär som att köra bilens skelett.

En annan form av körglädje

Styrningen är förvånansvärt direkt. Den lilla främre hjulupphängningen reagerar snabbt på input, och eftersom man styr med en hand blir upplevelsen mer naturlig än väntat.

Det är förstås inte sportigt i modern mening. Det finns inget trånande efter kurvor, ingen balans att leka med och inget chassi som uppmuntrar till mer inspirerande körning.

Kurvor tas bäst i gångfart. Kör man lite för ambitiöst känner man snabbt hur kroppen börjar glida över träbänken samtidigt som hela ekipaget påminner en om att tre hjul och hög tyngdpunkt inte är receptet på dynamisk kompetens.

Hur Karl Benz kunde uppfinna en bil men inte kom på ett sätt att montera ett fjärde hjul förblir för mig en gåta.

Men körglädje finns det. Inte för att Benz Patent Motorwagen är snabb, utan för att den är begriplig. Varje input får ett direkt, mekaniskt svar. Det är en sorts bilkörning som moderna bilar nästan helt har rationaliserat bort. Om en Benz Patent Motorwagen är en tequilashot är en modern bil en matchalatte.

Benz Patent-Motorwagen är ungefär så långt från ett valfritt modernt åkdon man kan komma, men släktskapet finns där ändå.

Alla bilar – från småbilar till superbilar, från familjekombis till Formel 1 – har i någon mening sitt ursprung i den här något märkliga, men ack så charmiga, trehjulingen.

Bertha Benz gjorde bilen begriplig

Karl Benz byggde bilen, men hans fru, Bertha Benz, var avgörande för att världen skulle förstå poängen med den.

År 1888 tog hon en senare version, Patent-Motorwagen Nummer 3, och körde från Mannheim till Pforzheim med sina två söner.

Resan var drygt tio mil lång och gjordes för att visa att bilen faktiskt kunde användas som transportmedel, inte bara som tekniskt experiment.

Det blev världens första riktiga roadtrip. Det blev också, med lite modern terminologi, bilvärldens första PR-kupp. Idag kan man köra samma rutt, kallad Bertha Benz Memorial Route.

Bertha tvingades köpa soppan på apotek, tekniska problem löstes längs vägen och idén om bilen som frihetsmaskin började ta form.

I en tid då nästan alla förlitade sig på häst var Patent-Motorwagen något närmast som tagen ur en science fiction-rulle. Långsam, ranglig och krånglig – men revolutionerande.

Mellan 1886 och 1893 byggdes omkring 25 exemplar av Patent-Motorwagen i olika utföranden. Senare ersattes den av Benz Velo, men det är alltså Patent-Motorwagen som står som startpunkten.

Det exemplar jag körde är en trogen reproduktion som sköts av Mercedes-Benz Museum. Den är alltså inte originalet från 1886, men den är byggd för att fungera på samma sätt.

Upplevelsen är därför så nära man rimligen kan komma utan att låna Karl Benz verktygslåda. Mercedes insisterar på att det inte rör sig om en replika, utan om ett original som bara råkar ha tillverkats ett antal decennier senare.

Benz Patent Motorwagen är den viktigaste bilen jag kört

Att köra världens första bil är bland det mest fascinerande jag har gjort bakom någon form av ratt – även om ratten i det här fallet mer är en styrstång och bilen mer är en droska med en motor.

Utgångsläget var således inte toppen, inte minst då den både var långsammare och svagare än en faktisk häst. Och för den delen även en elsparkcykel för att använda ett modernt exempel.

Benz Patent-Motorwagen är obekväm, långsam, instabil och fullständigt opraktisk enligt dagens mått. Men den är också genial och vansinnigt charmig. Den är mekaniskt begriplig – även för en klåfingrig typ som mig, historiskt signifikant och oväntat körglad.

På 140 år har bilen gått från dyr, märklig och ofta sämre än hästen till att bli en självklar del av vardagen. Allt började med Karl Benz, Bertha Benz och en trehjulig pjäs som såg ut som en flygande parkbänk.

Det må inte vara den bästa bilen jag har kört, men det är helt klart den viktigaste.