Test: Mercedes-Benz VLE provkörd – världens lyxigaste skåpbil?

Mercedes-Benz VLE är skapt för att vara en rullande oas med plats för hela storfamiljen. Den är en sorts spirituell efterträdare till EQV, men jämförelsen slutar ungefär vid eldriven minibuss.

Det hör inte till ovanligheterna att persontransporter, vare sig det är taxi, shuttle eller mindre turnébuss, sköts av Mercedes-Benz Vito eller Sprinter i personbilsutförande.

Segmentet för lyxigt ombyggda skåpbilar har länge varit Mercedes-Benz arena, men i takt med att minibuss-segmentet har fått vind i seglet återigen med modeller som Volvo EM90 och Lexus LM växlar även Merca upp.

Vi har tagit oss till Bilbao i norra Spanien för att lägga i Högsta Växeln och se om Mercedes-Benz VLE kan sparka liv i minibuss-segmentet.

Mercedes-Benz VLE är en kolossal kameleont

Tyskarna benämner sin VLE – och därmed kanske hela segmentet – som en ‘Grand Limousine’, och grand är den i ordets sanna bemärkelse. 

VLE mäter nämligen 5,3 meter och har en totalvikt mellan 3,5 och 3,7 ton beroende på antalet stolar och mängden kossa som klär dem: nog för att sätta käpparna i hjulen för de med blott ett B på körkortet.

Tack vare en volym som skulle kunna förväxlas med en mindre lägenhet finns dock goda förutsättningar för en rad olika konfigurationer och användningsområden. 

Fem, sex, sju eller åtta stolar, tre olika sorters stolar, tre varianter av mittkonsol; ja, kombinationerna är många.

Taxichaufförer har gärna två bänkrader vända mot varandra, med tygstolar eller svart konstläder. 

Den äventyrliga familjen kanske vill ha borttagbara kaptensstolar för att kunna ändra konfiguration beroende på om ett par cyklar, eller banne mig en motorcykel, ska få plats samtidigt som fyra personer. 

Storfamiljen kanske istället vill ha en öppen mittkonsol för lätt tillgång bakåt och från framsätet elektriskt justerbara kaptensstolar, klädda i sadelfärgat läder.

När chauffören inte längre har högst rang i bilen uppgraderas kaptensstolarna på mittenraden med fördel till vad som kan beskrivas som en tron.

Allt detta ryms inom väggarna på Mercedes-Benz VLE. 

En skateboard i sin rätta bemärkelse

Många elbilar placerar batteriet centralt och i botten av chassit med axlar och hjulupphängning bortom det, vilket i branschen ofta beskrivs som en skateboard-plattform.

Mercedes har tagit det till extremen i VAN.EA-plattformen, som VLE är först med, för att kunna erbjuda ett relativt lågt och helt platt golv. Allt, och då menar jag allt: motor, bakaxel, luftfjädring, styrleder, dragkrok med mera har plattats till för att erbjuda ett sömlöst golv.

Vidare erbjuder plattformen liknande prestanda som personbilsplattformen MB.EA: 800-volt, strax norr om 700 kilometers räckvidd och 300 kW laddeffekt är knappast fy skam med tanke på bilens format. 

Den imponerande räckvidden, och vikten, har vi bilens 115 kWh stora batteri att tacka för. Ett mindre batteri, och hör och häpna, förbränningsmotorer, kommer att erbjudas i framtiden när den ersätter V-klass.

Inte en stilikon

Formen är helt klart tänkt att vara praktisk och aerodynamisk snarare än vacker. VLE är inte heller vacker, men den av luften formade sluttande taklinjen och långa aktern får anses vara snyggt i sammanhanget. Aktern påminner för övrigt om Hyundai Ioniq 9; inte minst ljussignaturen som är uppdelad i små segment och som klättrar runt och över bakrutan.

Vi fick även skåda en kommande lång version som förlängs bakom B-stolpen, men utan att karosseriet anpassats. Det blir således inte en särskilt smickrande lösning där man lappat för med en egen bit kaross motsvarande förlängningen.

Bakom rodret på Mercedes-Benz VLE

Vi tar plats bakom ratten på vad som är den enda fyrhjulsdrivna modellen på plats, en drivlina som kommer lite längre fram. För stunden är det instegsmodellen VLE 300 med framhjulsdrift som går att beställa.

Konfigurationen är smått underlig; bilen är röda faran-röd och har allt vad AMG-tillval är: röda sömmar, stolar klädda i alcantara och dekor i fusk-kolfiber. Lustigt nog saknas AMG-ratten, som antagligen inte går att hitta innanför väggarna på den spanska skåpbilsfabriken i Vitoria. 

Det är i vilket fall en konfiguration jag avråder samtliga köpare från, men Mercedes verkar tycka att VLE har sportiga anor eftersom de dessutom skickar ut oss på otroligt slingriga bergsvägar kring Bilbao.

Pelle i botten resulterar i en imponerande framfart i den fyrhjulsdrivna VLE 400 4MATIC. Det märks emellertid att jordklotet får jobba för att hålla emot när drygt tre ton VLE ska accelerera. Sen kommer kurvorna…

Undertecknad försöker jobba sig upp till hastighetsbegränsningen på landsvägarna, men det är som att forspaddla med Titanic. 

En Merca-gungig luftfjädring och 3,5 ton högbygge rimmar föga förvånande inte väl med någon som helst dynamisk körning, och vi koolar ner en aning för att tysta de torterade framdäckens skrik.

Men även i något lägre hastigheter gungar VLE gärna fram och ogillar fortsatt kurvorna. Passagerarna löper också risk för sjösjuka. Sportläget, där VLE sänks och blir styvare, är nästan ett måste för att hålla ekipaget i schack.

Mercedes-Benz VLE i sitt rätta element

Vi rullar in i en spansk by och pustar ut. Bilen likaså. I stadstrafik börjar dessutom VLE komma till sin rätt, storleken till trots. Den blir tyst, bekväm och tack vare bakaxelstyrningen överraskande manövrerbar.

Vi byter bil och sätter oss i baksätet på framhjulsdrivna VLE 300 Exclusive. Tills Mercedes-Maybach lägger vantarna på VLE om omvandlar den till en VLS, är det Exclusive som är den lyxigaste versionen.

Chauffören körde en runda om cirka en timme. I vilka miljöer går knappt att säga, fokus låg nämligen på att koppla av, eller koppla upp. 

Kaptensstolarna är klädda i nappaläder och har extrakuddar, utfällbara bord, underbensstöd, massagefunktion samt en kontroll tillika en smartphone i stolsryggen framför. De är otroligt komfortabla, även för undertecknad som är 195 cm lång.

När avkoppling behöver övergå i produktivitet (eller underhållning) fäller man ner en enorm skärm à la BMW i7 som löper hela kupéns bredd, men som till skillnad från BMW:n är snyggt gömd i undanfällt läge. Den mäter hela 79 cm på bredden, har inbyggd kamera för konferens och är sanslöst högupplöst; 8K för att vara exakt.

Undertecknad använder den som en extern display till laptopen som står på stolens inbyggda bord. Dessutom går den att dela upp i två olika skärmar om båda passagerare vill ansluta simultant.

Åker man exempelvis från Arlanda till valfri ambassad i Stockholms innerstad finns alltså väldigt bra förutsättningar för såväl återkoppling som konferens.

Det går dock inte att få Mercedes-Benz VLE med en avdelare mot framsätet som i Lexus LM.

Undertecknad avslutar dagen bakom ratten på instegsmodellen, som för övrigt går loss runt miljonen. Nu sätts emellertid kursen mot motorväg snarare än landsväg.

Luftfjädringen bjuder på fortsatt Merca-gung, men på motorväg slipper man att det svajar. Här pareras ojämnheter väl och komforten är mycket bättre än vad bladfjädrar någonsin kan åstadkomma.

Samtidigt uppenbarar sig ett bekant burk-fenomen. Den stora invändiga volymen ger upphov till en resonans som inkräktar på ljudkomforten. En slank och ombonad sedan lider inte av samma problem.

Mercedes-Benz VLE fokuserar på Kina och USA

Med Mercedes-Benz VLE har gamla EQV blivit ett minne blott. Räckvidden har dubblats, komforten har ökat och mängden konfigurationer likaså.

Minibussformatet samt totalvikten skvallrar givetvis om att den inte nödvändigtvis är tänkt för den svenska marknaden. De förväntar sig desto större framgångar i USA och Kina.

Samtidigt framstår VLE som ett ypperligt val för tillämpningar där kombinerad person- och pryltransport premieras, exempelvis som taxi, shuttle på flådiga hotell, till ambassader eller äventyrligt lagda familjer.

Framgent kommer tekniken även att leta sig in i arbetsfordonen, som utgör de stora volymerna.

Prislappen från kring miljonen är givetvis väl tilltagen, men med halvmiljonen dyrare Lexus LM som närmaste konkurrent trots att den är blott en hybrid, i kombination med VLE:s breda palett framstår det genast som vettigare.

Till dess att vi får möjlighet att stifta närmare bekantskap med VLE på hemmaplan får vi se till att C-behörigheten är införskaffad.