Test: Maserati Grecale V6 provkörd – bensin-Macan på italienska

Det finns snabbare, billigare och mer rationella prestandasuvar. Däremot är det ont om modeller som kombinerar en renodlad V6 utan elektrifiering med långfärdskomfort, praktikalitet och en gnutta italiensk flärd. 

Uppdaterade Maserati Grecale Modena V6 är bilen för den som saknar bensindrivna Porsche Macan.

Jag lade i Högsta Växeln och begav mig till Trieste, på gränsen mellan Italien och Slovenien, för en provkörning.

Maseratis tilltänkta kassako

Grecale lanserades 2022 och har sedan dess fått en viktig roll hos ett bilmärke som inte direkt drunknar av storsäljare. Det är den mindre och nättare efterträdaren till Levante och Maseratis försök att få en ordentlig tugga av marknaden för mellanstora lyxsuvar.

Receptet är bekant. Här finns plats för familjen, fyrhjulsdrift, hög sittposition och tillräckligt med teknik för att hålla en mindre elektronikbutik flytande. Maserati vill emellertid inte beskriva Grecale som vilken suv som helst, utan som en grand tourer i suv-format.

Det låter förstås som något marknadsavdelningen kokat ihop över en långlunch i Modena. Efter några mil bakom ratten visar det sig dock finnas en poäng.

Maserati Grecake är försiktigt uppdaterad

Uppdaterade Grecale har fått en ny front med tydligare inspiration från supersportbilen MCPURA. Grillen sitter lågt och frontens så kallade hajnos har blivit mer distinkt, samtidigt som luftintagen och luftkanalerna runt hjulhusen har ritats om.

I övrigt krävs det en ganska engagerad Maserati-försäljare för att peka ut skillnaderna. Profilen, de mjuka karossidorna och den sluttande bakdelen är i stort sett oförändrade.

Det är inget större problem. Grecale har alltid varit en av de mer lyckade modellerna i klassen. Den är mindre överdriven än en Lamborghini Urus och betydligt mer särpräglad än merparten av de tyska alternativen.

Den ser dyr ut utan att behöva skrika om saken. Med rätt färg och fälgar finns dessutom något ovanligt elegant över proportionerna.

Rymligare än den ser ut

Interiören har också uppdaterats, bland annat med en ny ratt och en omarbetad digital klocka. Den sistnämnda har blivit åttakantig och fått en yttre ring i metall samt riktigt glas. Som sagt, det rör sig inte om någon revolution. 

Kupén håller generellt hög klass. Läder, trä, metall och kolfiber används i rikliga mängder och helheten känns mer personlig än i många konkurrenter. Genom individualiseringsprogrammet Fuoriserie går det dessutom att beställa en mängd färger och materialkombinationer för den som tycker att en vanlig specifikation känns alltför folklig.

Det mest tveksamma tillskottet är den nya växelväljaren. PRND-knapparna är tillverkade i metall och ger tydligare återkoppling än tidigare, men de tar upp onödigt mycket plats mitt i mittkonsolen. Vid parkering kan växlingspaddlarna dessutom användas för att växla mellan framåt och bakåt, en lösning på ett problem få lär ha varit medvetna om.

Infotainmentsystemet visas på en 12,3-tumsskärm, medan en separat skärm på 8,8 tum hanterar flera av bilens övriga funktioner. Det innebär att en stor del av reglagen är pekbaserade, även om Maserati åtminstone har behållit riktiga knappar på ratten.

Baksätet är rymligt även för vuxna och bagageutrymmet sväljer 570 liter. Grecale är nämligen betydligt mer användbar än de sluttande linjerna antyder och fungerar utan problem som familjebil. Dessutom hävdar talienarna att utrymmena är klassledande. 

Den nya mellanmodellen

Den stora nyheten är drivlinan. Modena V6 placerar sig mellan den fyracylindriga mildhybriden och fullblodsversionen Trofeo. Italienarna själva kallar det för utbudets “sweet spot”. 

Under huven sitter en tre liter stor Nettuno-V6. Effekten är 390 hästkrafter och vridmomentet uppgår till 500 newtonmeter. Den ersätter en av de två fyrcylindriga instegsmodeller som tidigare erbjöds. Utbudet består nu av en fyrcylindrig modell och två sexor. 

Det speciella är inte siffrorna, utan frånvaron av elektrifiering. Här finns ingen elmotor, inget 48-voltssystem och inget batteri som ska kompensera för en mindre förbränningsmotor. Vill man köra på el erbjuder Maserati Grecale Folgore. V6-modellen ägnar sig i stället helhjärtat åt bensin.

Kraften skickas genom en åttastegad automatlåda från ZF till samtliga fyra hjul. Sprinten till 100 km/h tar 4,9 sekunder och toppfarten är 260 km/h.

Det gör inte Grecale Modena V6 till något prestandamonster med dagens mått mätt. Den är däremot mer än tillräckligt snabb och motorn känns mustig redan vid beskedliga hastigheter. Det finns ett djup och en karaktär som den fyracylindriga motorn saknar.

V6:an låter dessutom trevligt, även om avgassystemet ibland tar i från tårna och producerar samma sorts växlingspruttar som en trimmad Volkswagen Golf R.

Komfort och sport i rätt proportioner

GT-läget är bilens naturliga grundinställning. Gasresponsen är avslappnad, växellådan arbetar mjukt och fjädringen bjuder på en fin balans mellan följsamhet och kontroll.

Testbilen var utrustad med luftfjädring, som är tillval på Modena. Den kan höja bilen med upp till 45 millimeter över normalläget eller sänka den med 25 millimeter. Resultatet är inte bara användbart när vägen blir sämre, utan bidrar även till Grecales förmåga att växla mellan långfärdsvagn och landsvägslok.

På bergsvägarna runt Trieste parerade fjädringen ojämnheterna utan att karossen stördes över huvud taget. Grecale känns mindre och nättare än Levante, nästan som en förvuxen halvkombi snarare än en traditionell lyxsuv.

Sportläget stramar åt fjädringen, öppnar avgasspjällen och gör gasresponsen snabbare. Styrningen blir också tyngre, även om mer vikt inte automatiskt innebär mer feedback.

Det imponerande är hur lätt bilen är att placera. Styrningen är direkt, bromspedalen enkel att modulera och chassit berättar tydligt när man börjar närma sig gränsen. 

När tempot skruvas upp ordentligt understyr gärna Grecale. V6-motorn sitter långt fram och viktfördelningen är 53 procent fram och 47 procent bak, vilket märks när man går in för hårt i en kurva. Understyrningen är emellertid följsam och långt ifrån den plogande karaktär som vissa tunga fyrhjulsdrivna prestandasuvar uppvisar.

Grecale Modena V6 är inte lika vass som en gammal Porsche Macan GTS och kommer inte i närheten av Trofeos råstyrka. Däremot är chassit välbalanserat, tillmötesgående och roligare än vad bilens 1 895 kilogram antyder.

En äkta långfärdsvagn

Maseratis tal om en grand tourer i suv-format visar sig alltså inte vara fullständigt nonsens. Grecale är stabil i hög fart, fjädringen håller karossen i schack och V6-motorn har tillräckligt med kraft för att göra omkörningar till en formalitet.

Samtidigt är den tillräckligt bekväm för att avverka långa sträckor. Motorn gör sig diskret påmind även i låga hastigheter och bidrar till premiumkänslan utan att ständigt kräva uppmärksamhet. V6:ans mustighet finns alltid nära till hands.

Provkörningen ägde rum på relativt välskötta vägar i Italien och Slovenien. Några tvärsäkra slutsatser om vägljud på grov svensk asfalt går därför inte att dra, men komfortintrycket var övertygande.

Mer speciell än rationell

I Sverige är Porsche Macan numera en elbil. För den som vill ha ungefär samma kombination av storlek, prestanda och premiumkänsla men insisterar på förbränningsmotor har Grecale därför fått ett tydligare existensberättigande.

Audi SQ5 och BMW X3 är eventuellt mer självklara val. De är rationella, kompetenta och enklare att förklara för grannarna. Grecale har i stället något som är betydligt svårare att specificera i en utrustningslista: en tydlig personlighet.

Det känns helt enkelt lite fränare att köra Maserati. Frågan är om det är något verkliga kunder bryr sig om eller bara ett symptom på tio års arbetsskada som motorjournalist.

Det rationella problemet är värdeminskningen. Maserati har inte direkt gjort sig känt som ett märke med bergsäkra andrahandsvärden och en Grecale lär knappast betraktas som en finansiell trygghet. Det svenska priset är ännu inte fastställt.

Maserati Grecale är mer än en italiensk outsider

Uppdaterade Grecale Modena V6 är som bäst när den inte försöker vara en renodlad prestandasuv. Trofeo är snabbare och gamla Macan GTS är vassare, men Modena kombinerar fart, komfort och vardagsanvändbarhet på ett ovanligt övertygande sätt.

Dess största styrka är känslan av att köra något speciellt utan att behöva leva med en besvärlig bil. Den är rymlig, bekväm och lättkörd, men har samtidigt ett balanserat chassi och en V6-motor som ger upplevelsen mer djup.

För den rationelle köparen finns säkrare kort från Tyskland. För den som vill ha maximal prestanda finns Grecale Trofeo. Men för den som saknar den bensindrivna Porsche Macan och gärna byter lite skärpa mot mer italiensk attityd är Grecale Modena V6 ett mycket lockande alternativ.

Maserati har det kämpigt. Det beror åtminstone inte på att Grecale är en dålig bil. Problemet ligger knappast i själva produkten.