Test: Maserati GranTurismo Folgore – elbil för dig som hatar elbilar

Maserati GranTurismo har alltid handlat om att färdas långt, fort och med en ansenlig dos italiensk flärd. Nu har treudden elektrifierat receptet fullt ut.

Resultatet heter Maserati GranTurismo Folgore och kombinerar tre elmotorer, 760 hästkrafter och en toppfart på 325 kilometer i timmen med fyra riktiga sittplatser och upp till 540 kilometers räckvidd.

På pappret är det en elektrisk gran turismo närmast utan motstycke. Bakom ratten är den vansinnigt snabb, oerhört effektiv och nästan provocerande odramatisk.

Jag lade i Högsta Växeln och begav mig till Trieste i nordöstra Italien för en provkörning.

Maserati går på högspänning

Folgore betyder blixt på italienska och är namnet Maserati använder för sina helt elektriska modeller. GranTurismo Folgore var först ut och är fortfarande en av marknadens mest ovanliga elbilar.

Detta är ingen upphöjd familjesuv med coupé-tak eller en elektrisk sedan som av marknadsavdelningen döpts om till sportbil. GranTurismo är en faktisk lågbyggd tvådörrars GT-vagn med lång motorhuv, kort akter och fyra sittplatser.

Modellen erbjuds parallellt med bensindrivna GranTurismo, som använder Maseratis tre liter stora V6-motor Nettuno. Folgore delar i hög utsträckning både kaross och grundarkitektur med sina fossildrivna syskon, tveklöst en av bilens största styrkor.

Maserati har inte byggt en elbil och försökt få den att se ut som en GranTurismo. Man har byggt GranTurismo för att kunna erbjudas med både förbränningsmotor och batteridrift från början.

Lika vacker som den ska vara

Designmässigt har Maserati varit försiktiga. Det finns tydliga likheter med föregående GranTurismo, vilket i detta fall knappast är ett problem.

Proportionerna är klassiska. Den långa huven, de distinkta hjulhusen och den låga taklinjen får bilen att se ut som en riktig GT-vagn snarare än ett aerodynamiskt forskningsprojekt.

Den senaste uppdateringen har gett Folgore en omarbetad front, nya luftintag, reviderad splitter och nya bakljus med klara glas. De elektriska versionerna känns igen på kopparfärgade emblem, särskilda fälgar och diskreta Folgore-detaljer.

Det är ingen bil som behöver ett rutnät av lysdioder, stängd plastgrill eller blå dekor för att signalera att den går på el. Den ser först och främst ut som en Maserati.

Just det är uppfriskande i en tid då många elbilar tycks vara ritade med ambitionen att se ut som en bärbar högtalare.

En elbil man sitter i – inte ovanpå

Den största tekniska skillnaden mot merparten av marknadens elbilar sitter under karossen.

I stället för att placera batteripaketet som en stor platta under hela kupégolvet har Maserati valt en T-formad konstruktion. Batterimodulerna ligger främst i kardantunneln och bakom framsätena.

Det gör att GranTurismo Folgore bara är 1 358 millimeter hög. Framför allt innebär det att man kan sitta långt ner i bilen.

Körpositionen är följaktligen utmärkt. Man sjunker ner bakom ratten snarare än klättrar upp på ett tjockt batterigolv. Benen sträcks framåt och tyngdpunkten känns låg redan innan bilen börjat rulla.

Det bidrar till en mer traditionell sportbilsupplevelse och gör att Folgore känns mindre elbilsaktig än vad siffrorna antyder.

Interiört blandas italienska ambitioner med stora mängder teknik. Framför föraren sitter en digital instrumentering på 12,2 tum, medan mittkonsolen består av en central skärm på 12,3 tum och en separat pekskärm för bland annat klimatfunktionerna.

Infotainmentsystemet är snabbt och funktionellt, men mängden skärmar rimmar inte helt med bilens eleganta yttre. GranTurismo ser tidlös ut från utsidan, medan kupén i högre utsträckning berättar vilket årtionde bilen är konstruerad under.

Kvalitetskänslan är överlag god, med läder, kolfiber och metall, men når inte riktigt upp till den nivå man finner i exempelvis en Bentley Continental GT.

Där britterna känns som ett privat bibliotek på hjul framstår Maseratin som mer teknisk och sportbetonad.

Fyra platser på riktigt

GranTurismo ska enligt själva modellnamnet kunna transportera sina passagerare långa sträckor. Därför har den också ett faktiskt baksäte.

Maserati beskriver bilen som fyrsitsig och det är inte helt taget ur luften. Baksätet fungerar även för vuxna under kortare sträckor, även om längre passagerare knappast lär välja det frivilligt på en bilsemester genom Europa.

Bagageutrymmet rymmer 270 liter. Det är 40 liter mindre än i de bensindrivna versionerna, men tillräckligt för en helgresa om packningen genomförs av någon med mer disciplin än en genomsnittlig motorjournalist.

GranTurismo Folgore är således betydligt mer användbar än många andra bilar med motsvarande prestanda. Den är dock nästan fem meter lång och över två meter bred med backspeglarna utfällda, vilket gör stadskörning mindre behagligt än själva drivlinan.

Tre motorer och 1 350 newtonmeter

Drivlinan består av tre elmotorer på vardera 300 kW. En sitter på framaxeln och två separata motorer driver varsitt bakhjul.

Den sammanlagda installerade motoreffekten överstiger 1 200 hästkrafter, men batteriet kan inte leverera hela denna effekt kontinuerligt. Den maximala effekten till hjulen anges till 760 hästkrafter.

Med funktionen Max Boost ökar effekten till 820 kusar under begränsade perioder.

Vridmomentet är 1 350 newtonmeter och kraften skickas till alla fyra hjulen. De två individuella motorerna på bakaxeln gör att bilen kan fördela kraften mellan bakhjulen utan en konventionell differential.

Systemet kan skicka upp till 400 hästkrafter till ett enda bakhjul och använder denna möjlighet för att hjälpa bilen att rotera genom kurvorna.

Det är imponerande ingenjörskonst, vilket också märks bakom ratten.

Gasen i botten i Maserati GranTurismo Folgore

I det vanliga GT-läget begränsas effekten till 80 procent. Det gör GranTurismo Folgore betydligt mer behärskad än siffrorna antyder.

Kraftleveransen är mjuk, progressiv och enkel att dosera. Vid normalt gaspådrag känns bilen nästan försynt med tanke på att den kan accelerera till 100 kilometer i timmen på 2,7 sekunder.

I de mindre aggressiva körlägena finns en kort fördröjning mellan gaspedalens rörelse och den fulla leveransen. Det gör bilen lättare att köra mjukt, men tar också bort en del av den omedelbarhet man normalt förknippar med en så kraftfull elbil.

Välj Sport eller Corsa för att förändra karaktären rejält.

Gaspedalen blir betydligt skarpare och kraften levereras omedelbart. Trycker man plattan i mattan skjuter Maseratin iväg med en våldsamhet som är svår att förbereda sig på, även för den som har kört ett ansenligt antal mycket snabba elbilar.

Accelerationen är brutal, men inte kaotisk.

Fyrhjulsdriften och den noggranna kraftfördelningen gör att alla 1 350 newtonmeter når asfalten utan större dramatik. Det finns inget hjulspinn, ingen slingrande bakvagn och ingen kamp mellan förare och bil.

Det är ungefär lika dramatiskt som att skickas iväg med en katapult, om katapulten vore utvecklad av en grupp italienska ingenjörer med doktorsexamen.

För effektiv för sitt eget bästa

Den absoluta effektiviteten är både Folgores största styrka och dess främsta svaghet.

Tre elmotorer, fyrhjulsdrift och blixtsnabb reglering av kraften innebär att bilen alltid tycks ha kontroll över situationen. Det går att trycka på gasen tidigt ut ur kurvorna och lita på att elektroniken portionerar ut effekten dit den gör mest nytta.

Greppet är enormt och bilen får ner kraften på ett sätt som gör den bensindrivna GranTurismo chanslös i ren acceleration.

Samtidigt sker allting med en klinisk precision som filtrerar bort en del av upplevelsen.

En snabb bil behöver inte vara svårkörd för att vara underhållande. Men när varje rörelse städas upp, varje effektutbrott hanteras och varje hjul tilldelas exakt rätt mängd kraft blir resultatet närmast för perfekt.

GranTurismo Folgore är imponerande snarare än spännande.

Den accelererar snabbare än de flesta förare någonsin kommer att behöva, men det sker utan den stigande dramatik, de mekaniska ljud eller den känsla av arbete som en förbränningsmotor bidrar med.

Det är en i grunden vanlig utmaning hos prestandainriktade elbilar. När kraftleveransen är så omedelbar och kontrollerad blir själva farten till slut nästan abstrakt.

Döljer vikten – till en gräns

GranTurismo Folgore väger 2 295 kilogram. Det är ungefär ett halvt ton mer än den bensindrivna modellen.

Batteriets placering hjälper till att koncentrera massan nära bilens mitt och viktfördelningen är jämna 50/50. Den låga sittpositionen och den balanserade viktfördelningen gör dessutom att bilen aldrig känns hög eller klumpig.

Styrningen är direkt och framvagnen reagerar snabbt på input. Vid instyrning upplevs Folgore som mer alert än tjänstevikten antyder och de två bakre elmotorerna hjälper till att vrida in bilen i kurvan.

Kraften kan sedan appliceras tidigt och effektivt när man börjar räta upp ratten.

Det finns dock ingen möjlighet att helt trolla bort närmare 2,3 ton. I snabba riktningsförändringar känns massan och bilen kräver respekt när tempot höjs.

Luftfjädringen gör ett bra jobb med att hålla karossen under kontroll utan att förstöra komforten. I GT-läget är bilen följsam och lämpar sig väl för längre etapper. Sport och Corsa stramar åt dämparna, sänker bilen och minskar rörelserna.

Skillnaden mellan körlägena är tydlig, men Folgore tappar aldrig sin grundläggande GT-karaktär. Den blir fastare och snabbare i reaktionerna, inte plötsligt en renodlad banbil.

Bromsar med två personligheter

Regenereringen kan justeras i fyra steg med paddlarna bakom ratten.

På den högsta nivån motorbromsar bilen kraftigt och kan återvinna energi med upp till 0,65 G. Det är en påtaglig inbromsning och gör att man kan köra stora delar av en slingrig väg utan att använda den mekaniska bromsen särskilt mycket.

Bromspedalen känns överlag naturlig, men övergången mellan regenerativ och mekanisk bromsning är inte fullständigt osynlig.

Den låga regenereringen passar bäst när man vill låta bilen rulla på motorväg, medan de högre nivåerna ger mer kontroll under aktiv körning.

Eftersom mekaniska bromsar används relativt sällan har Maserati dessutom utrustat Folgore med en funktion som regelbundet använder bromsarna för att rengöra skivorna.

Det är knappast den mest romantiska detaljen hos en Maserati, men rostiga bromsskivor är inte heller särskilt upphetsande.

Maserati har inte glömt långfärden

Tidigare GranTurismo Folgore hade en räckvidd på omkring 450 kilometer enligt WLTP. Den uppdaterade bilen har förbättrats rejält och uppges nu nå upp till 540 kilometer.

Den viktigaste nyheten är ett system som fysiskt kopplar bort framaxelns drivning när fyrhjulsdrift inte behövs. Då blir bilen i praktiken bakhjulsdriven och slipper onödiga mekaniska förluster.

Växlingen mellan två- och fyrhjulsdrift sker automatiskt på en halv sekund och var inget som märktes under provkörningen.

Batteriet har en nominell kapacitet på 92,5 kWh, varav 83 kWh är användbara. Den officiella förbrukningen anges till 19 kWh per 100 kilometer.

Vår begränsade provkörning gav inget tillräckligt underlag för att bedöma den verkliga räckvidden eller förbrukningen.

Tack vare 800-voltsteknik kan Folgore snabbladdas med upp till 270 kW. Under optimala förhållanden ska 20 till 80 procent ta 18 minuter, medan fem minuters laddning kan ge omkring 100 kilometers räckvidd.

AC-laddningen är på hela 22 kilowatt, vilket är användbart för den som ofta laddar vid destinationer med kraftfulla laddboxar.

På pappret är Folgore därför en av få elektriska sportbilar som faktiskt framstår som användbar för bilens uttalade syfte: att korsa kontinenter.

Ljudet försöker ersätta en V8

Maserati har lagt stor vikt vid att ge Folgore ett eget ljud.

Elmotorernas naturliga frekvenser bearbetas digitalt och blandas med ljud som hämtats från märkets V8-historia. Slutresultatet spelas upp både inuti och utanför bilen.

Det låter bättre än många artificiella elbilsljud, främst eftersom systemet är kopplat till bilens belastning och faktiskt reagerar på hur man kör.

Samtidigt är det omöjligt att glömma att ljudet kommer från högtalare.

I en Hyundai Ioniq 6 N är den typen av teater en del av hela bilens självironiska lekfullhet. I en elegant Maserati GranTurismo känns det mer som en påminnelse om det som saknas.

Folgore hade nästan mått bättre av att omfamna tystnaden fullt ut.

En tekniskt bättre GranTurismo

Som elektrisk gran turismo är Folgore oerhört genomtänkt.

Den är låg, elegant, snabb, fyrsitsig och försedd med en laddteknik som gör längre resor realistiska. Batteriets T-formade konstruktion gör att man sitter som i en riktig sportbil och den uppdaterade räckvidden avlägsnar en stor del av den kritik som kunde riktas mot den tidigare versionen.

I objektiva termer är Folgore på flera områden den mest kompetenta GranTurismo-versionen.

Den är snabbare än den bensindrivna Trofeo, tystare på långfärd och ännu enklare att köra fort. Kraften når marken med en effektivitet som gör att den sexcylindriga bilen känns nästan gammaldags.

Men en Maserati köps sällan enbart på objektiva meriter.

Maserati GranTurismo Folgore saknar lite spänning

Maserati GranTurismo Folgore är en av marknadens mest övertygande elektriska GT-bilar.

Den kombinerar en riktig lågbyggd sportbilskänsla med fyra sittplatser, hög komfort och prestanda som ligger på gränsen till det absurda. Räckvidden på upp till 540 kilometer och laddning på 270 kilowatt innebär dessutom att den kan användas på det sätt som namnet antyder.

Det största problemet är inte vikten, räckvidden eller tekniken, utan snarare att bilen är lite för effektiv. 

Kraften levereras omedelbart och fullständigt odramatiskt. Fyrhjulsdriften hittar grepp överallt och de tre elmotorerna fördelar effekten med matematisk precision. Resultatet är vansinnigt snabbt, men inte lika levande som en Maserati borde vara.

Folgore är valet för den som vill ha en elektrisk GT-vagn som känns och ser ut som en faktisk bil snarare än en teknisk demonstration. Den passar också den som prioriterar prestanda, tystnad och användbarhet framför motorljud och mekanisk karaktär.

Den som vill känna att bilen arbetar, höra en motor varva och vara mer delaktig i upplevelsen bör välja den bensindrivna GranTurismo Trofeo.

Maserati GranTurismo Folgore är tekniskt briljant, förödande snabb och genuint användbar. Den är bara lite mer imponerande än den är berörande.