Test: Mercedes-Benz 190 SL från 1959 provkörd – charmigt värre
Vissa bilar har redan cementerat sin plats i bilvärldens historieböcker. En av dessa är Mercedes-Benz 190 SL från 1959, en bil som till en början hamnade i skuggan av storebror 300 SL.
I samband med Concorso d’Eleganza Villa d’Este och FuoriConcorso, lade i Högsta Växeln och åkte till Comosjön för en provkörning av en av Mercedes alldeles egna exemplar.
Foto: Marcus Berggren
Historien bakom klassikern
1954 premiärvisades av en av bilvärldens absoluta ikoner, närmare bestämt Mercedes 300 SL, även känd som Måsvingen. Det rörde sig om en racingbil för gatan med en prislapp som matchade.
För att tilltala en mer priskänslig målgrupp bestämde sig Mercedes för att även tillverka en cabriolet baserad på W121, den så kallade Ponton-Mercan, en 50-talssedan.
På sätt och vis blev 190 lite som kusinen från landet i förhållande till 300 SL, något som reflekteras dels i dess ingenjörskonst, dels i dess prislapp. Prototypen visades i New York 1954 och produktionen startade året därpå.
Likheterna med Ponton-Mercan är tillräckligt lika för att 190 SL ska ha internbeteckningen W121 BII.
Fram till 1963 byggdes drygt 25 000 exemplar, att jämföra med drygt 1 400 för 300 SL, och modellen blev snabbt en succé.
Den var särskilt populär i USA där den passade perfekt in i drömmen om ett liv vid havet med solglasögon och cabriolet.
Succén grundade sig i dess tillmötesgående utstrålning, inte minst sett till ett vackert designspråk, en mekanisk enkelhet och en körupplevelse som var långt ifrån skräckinjagande.
Bakom ratten Mercedes-Benz 190 SL
Att sjunka ner i det låga förarsätet är som att kliva in i en annan tid. Den stora elfenbensvita ratten fyller händerna och motorljudet är mer ett diskret surrande snarare än ett mullrande. Under huven sitter en fyrcylindrig motor på 1,9 liter som ger drygt 100 hästkrafter.
Siffrorna imponerar inte på papperet men här spelar det ingen roll. På de slingrande vägarna längs Comosjön handlar allt om rytm och flyt.
Motorn drar mjukt, dragläget är lätt att hitta, och den fyrväxlade manuella lådan har en mekanisk känsla som gör varje växling till en liten högtidsstund, men där bilens odynamiska färdigheter träder fram med långa och allmänt sladdriga slag.
I kurvorna visar den sitt rätta jag som något av en glidare. Lite krängning är en del av upplevelsen och den håller sig stabil och trygg även när tempot höjs. Styrningen är lätt och ganska vag, något som bidrar till bilens charm.
Fjädringen prioriterar komfort och sväljer ojämnheter på ett sätt som gör att man gärna kör långt. Med suffletten nere blandas ljudet från motorn med doften från sjön och bilens kromdetaljer fångar solljuset som om de vore gjorda för det.
Det rör sig inte om den mest kördynamiskt kompetenta eller för den delen mest skojfriska bilen, men den bjuder på en körupplevelse som genomsyras av kopiösa mängder charm.
Framrutans övre del är rakt i siktlinjen vilket antingen gör att man måste sträcka sig för att se över eller huka sig för att se under. Det hela är en fråga om hållning.
Inne i tidskapseln
Kupén är en hyllning till 1950-talets elegans. De beigea lädersätena är lågt placerade och överraskande bekväma. Kromdetaljer och en instrumentbräda i bilens karossfärg skapar en miljö som känns både lyxig och personlig.
Mätarna är stora och tydliga med en hastighetsmätare som självsäkert går till något ambitiösa 220 km/h. Man finner en del småcharmiga egenheter som att blinkersen styrs via en kromring på ratten. För att vara en cabriolet är bilen förvånansvärt praktisk.
Allt man rör vid känns dessutom gediget och byggt för att hålla.
Mercedes-Benz 190 SL är en rullande dröm
Mercedes-Benz 190 SL osar en elegans och bjuder på en charm som gör den till en förträfflig kompanjon vid Comosjöns rand.
Den är ett rullande bevis på att stil och känsla kan vara viktigare än rå prestanda. Sju decennier efter sin debut levererar den fortfarande en körupplevelse som får en att vilja dra ner på tempot och njuta av varje meter.
Den är inte snabbast och inte mest extrem men den är en av de charmigaste bilarna man kan lägga vantarna på.
På vägen längs Comosjön, med solen i ryggen och vinden i håret, blir det tydligt varför 190 SL är en av Mercedes mest älskade klassiker och varför den fortfarande är en bil man drömmer om att köra igen.
Chefredaktör
Marcus Berggren
