Test: Porsche Taycan Cross Turismo med taktält – ett minne för livet

Bilar medför en enorm frihetskänsla. Denna känsla kan onekligen trissas upp med bilar som känner sig bekväma bortom asfalten, och inte minst ett taktält. Vi lade i Högsta Växeln och testade ett taktält på Porsche Taycan 4 Cross Turismo.

Planen var enkel: Att dundra från den kungliga huvudstaden till den mycket karga men ack så inbjudande västkusten.

Med oss hade vi taktältsvärldens crème de la crème – Dometic TRT 140 AIR.

Dessutom försåg Dometic oss med en rad accessoarer, allt för att göra campinglivet så trevligt som möjligt..

Bilen vi valde var uppdaterade Porsche Taycan i Cross Turismo-utförande. Det innebär högre markfrigång, fyrhjulsdrift och bilvärldens svar på gummistövlar – plastlister en masse.

Foto: Högsta Växeln

Västkusten väntar

Vårt ekipage såg hemmahörande ut i valfritt friluftsmagasin, något som accentuerades ytterligare av vår testbils Shade Green Metallic-lack.

Det rörde sig emellertid om en kombination av form och funktion – Cross Turismos kombistuk innebär goda lastmöjligheter, samtidigt som luftfjädring och eldriften bidrar till praktiska aspekter.

Vår första anhalt var Hönö, strax utanför Torslanda på Sveriges baksida.

Vi gav oss iväg under en av Sveriges mest trafikerade helger – midsommarhelgen – och, likt alla andra stockholmare, åkte vi efter ordinarie arbetstid.

Det första man märker med ett taktält på bilen är att en hel del vindljud letar sig in i kupén.

Taktältet är format som en stor kub när det är hoppackat, och Dometic verkar inte ha tänkt på aerodynamik när de designat det.

Just aerodynamik är högintressant för någon som rattar en elbil. Vi noterade en avsevärd ökning av förbrukningen, vilket uppdaterade Taycan kompenserar med möjligheten att ladda upp till 320 kW.

Känslan av att ett äventyr väntar infinner sig prompt och även om trafiksituationen var kaotisk fanns det ingen stress att komma fram, utan snarare en känsla av förväntan på vad som komma skall.

Vi stannade vid Sveriges första laddmack i Norrköping för att ladda upp både bil och mage.

Att köra elbil på en av det svenska vägnätets mest trafikerade helger gör att man eventuellt känner en viss oro vad gäller laddstopp, men det var inget som drabbade oss.

Taktältet till trots tågade vi på som vanligt och vi anlände till västkusten med ett laddstopp i Ulricehamn där vi såg en laddeffekt på 321 kW. Luftfjädringen bidrar till en hög komfortnivå, men bilens dynamiska färdigheter går inte att utforska med ett tak på tältet.

Taktält med extra allt

När det kommer till var man slår läger för natten är det inte hela helt glasklart. När man sover i ett taktält är man betydligt mer oskyddad än exempelvis i en husbil.

Det första steget är således att tänka på säkerhetsaspekten. Även om det inte gäller den faktiska säkerheten är det en fråga om upplevd säkerhet och om man vill ha en god natts sömn vill man naturligtvis känna sig avslappnad.

Om man tittar på vad lagen säger om att bo i sin bil har man förhållandevis mycket frihet i Sverige.

Kruxet med att taktälta är att man helst bosätter sig på natursköna platser och inte på en parkering i ett industriområde.

Vi frågade ett par fotgängare om lämpliga ställplatser på Hönö. Här, mitt bland färska fiskedofter och stilla vatten, möttes vi av lokala invånare som tipsade om en oväntad plats att slå läger – deras tomt!

Denna vänlighet, spetsad med göteborgsk charm, skapade en stämning som fick oss att känna oss både hemma och borta på samma gång.

Så bor du i din bil

För att fälla upp taktältet drar man av skyddet och viker upp långsidorna och fäller ner stegen.

Den stilla göteborgskvällen bröts av med ett enda knapptryck. AIR i taktältets beteckning – Dometic TRT 140 AIR – hänvisar till att hela ramen består av luftkuddar.

Man kopplar således in en pump i bilens 12V-uttag (i fallet Taycan har man två att välja på) och håller sedan in en knapp tills man uppnår korrekt tryck. Pumpen är högljudd, men ack så effektiv.

Taktältet reser sig på blott några minuter varefter man har någonstans att bo. Luftrören blir stenhårda och möjliggör en bestämt luftig och rymlig boyta samtidigt som man slipper leka plockepinn med tältpinnarna.

Stegen på stegen är kantiga och gör att man får ont i fötterna, medan tältet i sig erbjuder goda förvaringsmöjligheter.

Förvaringen finns i form av nät i taket, och även fack på sidorna. Det går alltså att förvara allt dyrbart man vill ha med sig i tältet – exempelvis bilnycklar – utan att riskera att tappa bort dem.

Vi klättrade upp i taktältet. Den första dagen hade varit lång men bestämt trevlig. Det kan ta lite tid att komma ner i varv, men att blicka ut över den västgötska skärgården gjorde att ett lugn snabbt infann sig.

Fördelen med elbil

Med oss på resan hade vi även ett kylskåp som monterade i bagageutrymmet och som kopplades in i 12V-uttaget.

Fördelen med en elbil är att man kan låta den stå på utan att störa tystnaden, kolmonoxidförgiftas, eller bryta mot valfri kommuns regler om max en minuts tomgångskörning.

Just tystnaden förknippad med elbilar går hand i hand med campinglivet. I fallet Porsche Taycan 4 Cross Turismo innebär även Gravel-mode – ett sorts terrängläge – att framkomligheten ökar markant.

I en bil för närmare 1,5 miljoner är det egentligen mer känslan av robusthet man vill åt, snarare än att faktiskt nyttja bilens fulla kapacitet bortom asfaltens trygga barm. Den känslan är dock oslagbar och passade vårt äventyr perfekt.

Skärgårdsidyll möter campingkultur

Den första natten klarades av som en dans på rosor. Fördelen med ett taktält är även en bestämt plan sovyta och möjligheten att ha med sig ordentliga sängkläder och kuddar – man behöver såldes inte tjafsa med sovsäckar och annat trams.

En nackdel är naturligtvis att den enda klimatanläggningen man har är i form av moder jord och när det gäller midsommarhelgen tittar solen gärna upp tidigt.

Lyckligtvis för oss höll sig temperaturen på en rimlig nivå, men framåt småtimmarna kan det bli svettigt värre i taktältet.

Nästa dag satte vi kurs mot Marstrand, en ö känd för sina färgstarka hus, slingrande gränder och en obestridlig sjöfartshistoria.

Att anlända med ett taktält fastsatt på en Porsche Taycan är bestämt uppseendeväckande; den stora kuben lockar till både blickar och konversationer.

Med det sagt gick det minst lika bra att slå upp tältet, något vi kompletterade med en form av förtält, bord och stolar. Dometic hade även lånat ut gasolplattor till oss, och nästa måltid var därför aldrig särskilt långt borta.

Att slå läger på den lokala campingen innebar inte bara att vi kunde dra nytta av platsens faciliteter, utan även kunna avnjuta en middag på restaurang i stället för en västgötsk parkeringsplats.

Dags att styra skutan hemåt

Vår resa avslutades i Grundsund, en av västkustens välbevarade pärlor. Här möter de pittoreska husen det öppna havet, och i skymningen kastade solen sitt sista ljus över vågorna.

Vi hittade en plats på en grusparkering tillika ställplats för båtar nära vattnet där vi möttes av en nyfiken familj som hade hus i närheten.

Med värme och vänlighet öppnade de sina dörrar och erbjöd oss att nyttja deras faciliteter om vi behövde.

Denna generositet sammanfattade på många sätt vår resa: Enkelheten och friheten i att följa vägen vart den än leder, och möten med människor som gav varje destination en särskild plats i hjärtat.

Porsche Taycan Cross Turismo: Livet på ett tak

Frihetskänslan som kombinationen av taktältet och Porsche Taycan Cross Turismo erbjöd oss var totalt. Det var lagom äventyrligt för att det skulle kännas exotiskt, men bekvämt nog för att det inte skulle vara total misär.

När solen gick upp över skärgården, och vi blickade ut från vårt höga tält, kunde vi verkligen känna friheten i att leva på vägen. Att ratta en Porsche Taycan gör dessutom det hela bra mycket trevligare.

Midsommar handlar i mångt och mycket om traditioner. Även om att taktälta med en Porsche Taycan Cross Turismo inte kommer att bli något traditionsenligt för min del, blev friheten på taket ett minne för livet.

Video: test av Volkswagen Grand California

Test: Audi Q8-etron med taktält testad – livet på en pinne

Test: Mercedes-Benz Marco Polo provkörd – pampigaste plåtisen