Test: Hyundai Ioniq 6 N testad – elbilen som får Porsche att svettas

Körglada elbilar har länge varit bilvärldens motsvarighet till nyttiga chips: en fin idé, men sällan något man längtar efter när det väl gäller.

Hyundai Ioniq 6 N försöker råda bot på detta, likt stallkamraten Ioniq 5 N som vi tidigare har testat.

Den är vansinnigt snabb, förvånansvärt mogen och tillräckligt lekfull för att Porsche Taycan plötsligt ska kännas mindre självklar. Det handlar inte bara om absurda effektsiffror. Ioniq 6 N känns faktiskt utvecklad av människor som även bryr sig om en bils dynamiska färdigheter.

Jag lade i Högsta Växeln och provkörde en förseriebil i Stockholm.

Foto: Högsta Växeln

En elbil med puls

Ett av mina största intressen i livet är bilkörning. Elbilar har hittills inte alltid gjort sitt yttersta för att vårda just det intresset. De må vara snabba, effektiva och tekniskt imponerande, men ofta ungefär lika känslomässigt engagerande som ett mötesrum på Arlanda.

Ingenjörerna på Hyundai verkar tveklöst känna samma sak.

Det mest intressanta med Ioniq 6 N är inte de 650 hästkrafterna. I dagens elbilsvärld är vansinnig effekt nästan lika ovanlig som havredryck på Södermalm. Det intressanta är snarare att Hyundai har försökt ge bilen en personlighet bortom ren acceleration. Den försöker, med andra ord, lajva fossilbil.

Det borde vara ett recept på katastrof. Konstgjort motorljud, simulerad dramatik och digital körkänsla kan lätt bli lika trovärdigt som en influencer med “passiv inkomst” i biofältet.

Men här fungerar det förvånansvärt bra.

Ljudet, responsen och bilens mer datorspelsliknande beteende ger Ioniq 6 N två tydliga sidor. I vanligt körläge är den en tyst, smidig och förvånansvärt normal elbil. När man väcker den till liv blir den intensivare, rappare och betydligt mer engagerande. Det är Jekyll och Hyde, fast med laddport.

Förseriebil på svensk asfalt

Det bör understrykas att bilen vi körde var en förseriebil, men inget drastiskt kommer att skilja sig mellan denna bil och en faktisk produktionsbil.

Särskilt fjädringen imponerar. Den är stabil, mogen och bra avvägd utan att bilen blir onödigt hård. Det här är inte en prestandabil som försöker bevisa sin sportighet genom att behandla ryggraden som en betalningsskyldig fiende.

Tvärtom sväljer Ioniq 6 N även riktigt elaka ojämnheter med imponerande lugn. Bara över de allra grövsta smällarna tappar fjädringen fattningen en aning, men det händer sällan.

I hög fart känns bilen extremt planterad. Det finns ett lugn i chassit som gör att man snabbt litar på den. På svensk asfalt är det betydligt viktigare än ännu en launch control-film på Tiktok.

En realistisk Taycan-utmanare

Det går inte att prata om Hyundai Ioniq 6 N utan att nämna Porsche Taycan, vilket i sig är ganska otroligt.

Inte för att bilarna är identiska, utan för att användningsområdet överlappar på ett sätt som rimligtvis borde få någon i Stuttgart att börja svettas lite lätt.

Ioniq 6 N är brutal när man ber den att vara det, men den är inte korkad. Den känns inte som en vanlig elbil där någon bara vridit upp effekten till “asocialt mycket” och hoppats på det bästa. Här finns faktiskt chassiarbete, styrkänsla och en tydlig ambition att få föraren att känna sig delaktig.

Bilen trivs bäst på sju till åtta tiondelar. Där hittar den sin sweet spot. Tempot är högt, greppet finns där och bilen känns hela tiden vänlig snarare än hotfull.

Styrningen är bra. Riktigt bra, till och med. Den är direkt, konsekvent och ger tillräckligt med information för att man ska förstå vad framhjulen har för sig. Bromsarna är lätta att modulera och gaspedalen är enkel att dosera.

Man får hela tiden känslan av att bilen är med en, snarare än att den bara demonstrerar sin egen överlägsenhet. Vem som helst kan köra Ioniq 6 N fort, vilket är både imponerande och lite provocerande.

Snabb, men inte steril

Plattan i mattan gör att Hyundai Ioniq 6 N skjuter iväg med en brutalitet som fortfarande känns absurd i en bil med baksäte, bagageutrymme och vardagsambitioner.

Men accelerationen är inte det mest imponerande. Det är hur odramatisk bilen är när farten väl kommer.

Den känns stabil, kommunikativ och lätt att lita på även när det går ordentligt undan. Det finns en tydlig känsla av att Hyundais ingenjörer har haft roligt under utvecklingen, en känsla som smittar av sig.

Samtidigt går det inte att helt trolla bort elbilskaraktären. Regenereringen har en typisk elbilskänsla och drivlinan är naturligtvis helt vibrationsfri. Den som anser att körglädje måste innehålla kolvar, mekaniskt oväsen och doften av varm metall kommer inte att bli fullständigt frälst.

Men för den som är öppen för att körglädje kan ta nya former är Ioniq 6 N en av de mest övertygande elbilarna hittills.

Räckvidd och laddning i Hyundai Ioniq 6 N

Batteriet är på 84 kWh och räckvidden anges till 487 kilometer. Det är fullt användbart, men inte direkt oceaner av räckvidd, särskilt inte när bilen uppmanar till ett körsätt som knappast kan beskrivas som asketiskt.

650 hästkrafter och inspirerad körning är sällan ett recept på låg energiförbrukning.

Räddningen är laddningen. Ioniq 6 N kan ladda med upp till 350 kW, vilket gör att räckviddsfrågan tappar en del dramatik. En elbil behöver inte nödvändigtvis kunna köra till Sydeuropa på en laddning om den kan fylla på energi snabbt när det väl behövs.

Som vardagsbil fungerar den dessutom förvånansvärt väl. I lugn körning är Ioniq 6 N tyst, bekväm och relativt sansad. Visst finns det lite vägljud, men inget som förstör helheten.

Gran Turismo på utsidan

Exteriört råder det ingen tvekan om att Ioniq 6 N vill synas.

Vingen, de sportiga detaljerna och den prestandablå färgen gör att bilen ser ut som något man låser upp efter att ha vunnit ett race i Gran Turismo. Det är fräckt, men knappast diskret.

För vissa kommer det att vara exakt rätt medan det för andra blir lite väl mycket boy racer. Personligen hade jag gärna sett bilen i ett mer nedtonat utförande. Inte för att den skäms för sig, utan för att den har tillräckligt mycket substans för att inte behöva skrika.

Fysiska knappar är alltid rätt

Interiört finns mycket att uppskatta. Hyundai har inte helt fallit offer för idén att allt måste gömmas i en skärm. Här finns gott om fysiska knappar, och det är bra.

Sätena är bekväma, även i den mer skålade varianten, och sittpositionen fungerar bra. Däremot sitter man ganska högt, vilket är ett återkommande elbilsproblem. Det höga golvet märks även i baksätet, även om utrymmet där bak är fullt rimligt.

Bagageutrymmet är dessutom bra, vilket stärker bilens vardagsargument. Det här är inte bara en blå leksak för söndagsmorgnar, utan en bil man faktiskt kan leva med.

Det stora irritationsmomentet är mängden inställningar. Det finns körlägen, undermenyer och justeringsmöjligheter i sådan omfattning att man nästan borde få ett kursintyg när man lämnar återförsäljaren.

Att kunna skräddarsy bilen är kul, men att behöva komma ihåg exakt vad allt gör är mindre kul.

Mycket Hyundai för pengarna

Det svenska priset är inte kommunicerat, men rimligtvis lär Hyundai Ioniq 6 N landa runt 850 000 kronor, samma som för Ioniq 5 N vilket är prissättningsstrategin för modellen på andra marknader.

Det är mycket pengar för en Hyundai, men man får även väldigt mycket för pengarna.

Sett till vad bilen klarar av börjar prislappen nästan kännas som en attack mot mer etablerade prestandamärken. Om Hyundai kan erbjuda den här nivån av fart, chassikontroll, vardagsduglighet och laddprestanda för omkring 850 000 kronor blir frågan jobbig för betydligt dyrare konkurrenter.

Särskilt om de råkar heta Porsche Taycan.

Hyundai visar vägen

Hyundai Ioniq 6 N är inte perfekt.

Den har för många inställningar, ett yttre som knappast tilltalar den diskrete och vissa elbilskaraktärsdrag som fortfarande skapar distans till den mekaniska världen. Som i de flesta nya bilar är hastighetsvarningen irriterande, men det är knappast ett unikt Hyundai-problem.

Men det är småsaker i sammanhanget. Det stora är att Hyundai har byggt en elbil som faktiskt känns utvecklad för människor som tycker om att köra bil. Inte bara för dem som vill komma först till nästa laddstopp.

Ioniq 6 N är lekfull, mogen, stabil och exalterande. Den är lättkörd utan att vara steril, snabb utan att vara enfaldig och praktisk utan att kännas tråkig.

Den visar att elbilar inte behöver vara känslomässigt avstängda transportkapslar. De kan faktiskt vara roliga. Och det är en betydligt större bedrift än att bara bygga ännu en snabb elbil.

Hyundai Ioniq 6 N höjer ribban

Hyundai Ioniq 6 N passar den som vill ha en elbil som fungerar i vardagen men fortfarande kan leverera genuin körglädje. Den är praktisk nog för dagligt bruk, bekväm nog för dålig svensk asfalt och snabb nog för att göra de flesta prestandabilar generade.

Bilens största styrka är balansen. Den kan vara tyst, snäll och sansad ena stunden och förvandlas till en blå Playstation-raket nästa.

Den största svagheten är att Hyundai har gjort bilen lite väl komplex i sina inställningar.

Men helheten imponerar stort. Ioniq 6 N är inte bara en snabb elbil. Den är genuint körglad, och det är just det som är skillnaden.