Ford BlueCruise testat: 100 mils bilkörning utan händerna på ratten
Helt självkörande bilar är knappast runt hörnet, men sakta men säkert närmar vi oss en framtid med en hel del autonoma inslag. Senast ut är Fords nya semi-autonoma system Ford BlueCruise. Vi begav oss till Göteborg för ett test.
Systemet innebär kort och gott att det går att köra helt ”handsfree” på ungefär 13 800 mil motorväg i Europa.
Totalt är det 13 länder som har godkänt systemet, som redan finns i USA, men som nu alltså äntrar den svenska marknaden.
Foto: Högsta Växeln
Tur och retur Göteborg
I Europa finns systemet endast tillgängligt i elbilen Ford Mustang Mach-E. Det går rent teoretiskt att köra från Stockholm till Rom med hjälp av systemet, utan att hålla i ratten.
För att spara tid beslutade jag mig i stället för att köra den mycket populära sträckan Stockholm – Göteborg – Stockholm. Det är drygt 92 mil på en dag, allt i självkörningens namn.
De som frekventerar sträckan mellan Sveriges fram- och baksida vet att det inte är motorväg hela vägen.
Ford BlueCruiser fungerar således bara mellan Stockholm och Jönköping och sedan mellan Ulricehamn och Göteborg.
Sträckan mellan Jönköping och Ulricehamn, en motortrafikled som sträcker sig drygt fem mil, är alltså inte kompatibel med Ford BlueCruise.
Så fungerar Ford BlueCruise
Systemet, som nyss godkänts på EU-nivå, aktiveras genom den vanliga farthållaren. Befintliga Mustang Mach-E-kunder kan köpa till systemet medan det redan finns i nya bilar.
BlueCruise, vilket låter som namnet på en borgerlig kryssning, fungerar i hastigheter upp till 130 km/h.
En kamera ser till att man håller ögonen på vägen och om man tittar bort för länge börjar systemet först pipa för att sedan stängas av.
Det går således inte för föraren att lämna förarplatsen, om man nu skulle önska det.
Systemet gör att bilen styr sig själv helt och anpassar hastigheten efter rådande hastighetsbegränsningar.
Det går emellertid att själv ställa in önskad hastighet, vare sig man vill köra långsammare eller snabbare.
Inte helt felfritt
Att sätta på Ford BlueCruise är verkligen inga konstigheter. Att sitta med händerna i knät eller med armarna i kors samtidigt som man kör erbjuder dock inte den mest stimulerande körningen.
Dessutom är man nästan mer koncentrerad på körningen än om man bara hade hållit händerna på ratten, redo att ingripa om så situationen kräver det.
Det sägs att det kan vara mer ansträngande att sitta passivt och bevaka i stället för att ratta själv.
Med det sagt fungerar systemet för det mesta bra och efter ett tag litar man på det. Åtminstone tills en ny lägre hastighetsbegränsning dyker upp och Ford Mustang Mach E tvärnitar ned till den nya hastighetsbegränsningen.
I stället för att sakta in lite i förväg är systemet kalibrerat som så att bilen bromsar hårt precis vid skylten.
På E4 utanför Linköping, där rådande hastighetsbegränsning är 120 km/h fick även systemet för sig att det var 70-väg, och tvärnitade därefter.
Det är naturligtvis livsfarligt och förstör hela syftet med BlueCruise. Det går inte att byta fil med hjälp av systemet, så man måste själv ingripa vid omkörningar.
Att köra långt med Ford Mustang Mach E
Ford Mustang Mach E, som debuterade 2019, börjar bli till åren. Det är något som märks av i den tekniska datan. Att köra 92 mil på en dag är en utmaning i sig, att göra det i en elbil är dessutom snäppet knepigare.
Med det sagt kommer man långt med snabb laddning och god räckvidd, två områden där Mach E inte nödvändigtvis briljerar. WLTP-räckvidden på vår testbil är ändock hyfsade 55 mil, vilket under vår resa blev cirka 35.
Det är dock när det gäller laddning som Mach E är något av ett skämt. Maxladdningen ska vara 150 kW enligt amerikanerna själva. Som högst såg vi 153 kW, men det varade i cirka ett ögonblick.
Därefter störtdök effekten till 74 kW. På vägen ner laddade vi hos Ionity i Gränna, ett stopp på 46 minuter där vi laddade från 9 till 80 procent. På vägen upp laddade vi också i Gränna och 2–80 procent tog 49 minuter.
Jag tillbringade alltså över en och en halv timme vid en Ionity-laddare i Gränna, vilket ganska snabbt blir långrandigt.
Komfortmässigt är Mach E bekväm och ljudnivån i kupén är låg medan infotainmentsystemet är på tok för komplicerat.
Handtagen – bestående av en touchknapp och ett litet handtag – är en ergonomisk mardröm. Traditionella handtag är onekligen att föredra.
Ford BlueCruise är ett smakprov av framtiden
I det stora hela fungerade Ford BlueCruise bra. Missar vad gäller vilka hastighetsbegränsningar som gäller samt kaibrering och hur systemet väljer att ta sig an nya hastighetsbegränsningar måste ses över prompt, men känns som en tämligen enkel sak att åtgärda.
Med det sagt finns det flertalet hastighetsberoende farthållare på marknaden som fortfarande tror att det råder fri fart på Essingeleden, trots många år på marknaden.
Ifall det gör körningen mer avslappnad beror nog på hur man är som förare och huruvida man vågar lite på systemet.
Personligen gillar jag att köra bil och Ford BlueCruise inkräktar onekligen på det. Jag kan emellertid se ett användningsområde för sådana som sitter med axlarna uppe vid öronen när de kör bil.
Många av de tillkortakommanden man tampas med rör just kalibreringen av systemet som troligtvis grundar sig både i rådande lagstiftning och missar från Fords ingenjörer.
På min långa dag tur och retur mellan Stockholm och Göteborg var Ford BlueCruise ett trevligt inslag, men nådde inte hela vägen fram.
Marcus Berggren
