Test: Ford Puma

Ford Puma (2021)
Motor: 1,0-liters, 3-cylindrig, bensin mHEV, 125 hästkrafter, 170 newtonmeter
Kraftöverföring: 6-växlad manuell, framhjulsdrift
Acceleration 0–100 km/h: 9,8 sekunder
Toppfart: 191 km/h
Vikt: 1280 kg
Mått (längd/bredd/höjd):
4186/1805/1537 mm
Pris: 216 400 SEK
(testbil cirka 273 400 SEK)

Inget namn är längre heligt när Ford ska maximera försäljningen. När brölande V8-motorer inte längre var hetaste mode så offrades Mustang-namnet på elbils-altaret. Nu väljer Ford att använda ytterligare ett klassiskt namn för att charma kunderna i det stekheta kompakt-SUV-segmentet. Puma bygger på den av många hyllade Fiesta men har utrustats med högre fjädring och ett “SUVigare” utseende.

Det kommer därför inte som en blixt från klar himmel att den underhållande körupplevelse som Fiesta bjuder på även återfinns i Puma men kryddat med mer praktikalitet och komfort. På pappret ser det lovande ut men hur fungerar konceptet i verkligheten? Det är dags att lägga i Högsta Växeln för att ta redan på om Ford Puma är den bästa bilen i segmentet. 

Ford lägger stor vikt vid att lyfta fram de estetiska kvaliteterna som de hävdar att Puma besitter. Likheterna med dess namne från 90-talet blir framförallt påtagligt när man studerar frontpartiet med de svulstiga framskärmarna och de Ford GT-inspirerade framlyktorna.

Huruvida man gillar designen eller inte är givetvis upp till var och en att avgöra men att benämna utseendet och proportionerna som speciella är ingen underdrift. Att många liknar dess utseende med paddor är kanske inte det bästa betyget en bildesign fått men jag kan i alla fall uppskatta att designen sticker ut. 

Principen är mycket lik frunken i släktingen Mustang Mach-E. Jag kan dock inte släppa tanken på hur ännu mycket mer praktisk Puman hade kunnat bli om man avstått de spektakulära formerna till förmån för ett lite mindre sportigt uttryck. Trots att formerna inte påminner om en skåpbil har Ford lyckats få till ett väl tilltaget bagageutrymme som dessutom rymmer en del smarta finesser.

Bland annat hittar man det som Ford kallar megabox vilket är en stor plastbalja som man dessutom kan skölja ur eftersom det finns en propp i botten. Med ett kreativt sinne ger det här möjligheten till att bland annat bada badkar om man är tillräckligt liten eller förvara is för att frysa olika förfriskningar.

Testbilen har ST-line-paketet vilket understryker de sportiga ambitionerna med röda kontrastsömmar på såväl stolar som ratt och växelspak. Det är inte helt ovanligt att den här typen av knep kan framstå som otroligt klichéartade om körupplevelsen inte lever upp till de förväntningarna man får av paketeringen.

Den här katten, Puman alltså, kan stoltsera med distinkta växellägen, en varvvillig motor samt ett för klassen styvt chassi vilket sammantaget gör att bilen passar de som gillar att köra bil. Dessutom finns fem olika körlägen som anpassar gasresponsen och antisladdsystemet för att ge maximal prestanda i varje tänkbar situation.

Hur väl det fungerar i verkligheten är tveksamt då Ford inte ändrat de olika parametrarna tillräckligt mycket för att man som förare ska märka någon större skillnad. Färgsättningen ändras i alla fall på den digitala skärmen framför ratten vilket man får betrakta som en stämningshöjande detalj. 

Mildhybridteknik som för bara några år sedan var få förunnat och främst förekom i större och dyrare modeller har nu letat sig ner i Puman. 48-volts-elsystemet kan med hjälp av startmotorn och i kombination med ett mindre batteri bidra till att ge lite extra skjuts vid kritiska situationer. Närmare bestämt handlar det om 50 newtonmeter om förbränningsmotorn inte hjälper till och 20 newtonmeter om startmotorn ger extra skjuts till förbränningsmotorn.

Systemet fungerar bra och man märker att körbarheten har förbättrats vilket ger bättre prestanda men även lägre förbrukning. Förbrukningen landar strax över halvlitern vilket är klart godkänt men är det tillräckligt för att konkurrera med de anstormande elbilarna? Det är något framtiden får utvisa men allt billigare elbilar sätter press även i de mindre segmenten.   

För- och nackdelar:

+ Körglad
+ Mildhybrid
+ Intressant design

– Stötig
– Ingen skillnad på körlägena
– Upplevdes stundvis omodern

Efter att ha stiftat bekantskap med Ford Puma i mer än en vecka är det bestående intrycket att det är en rolig krabat vi har att göra med. Det gäller såväl köregenskaperna som den interiöra och exteriöra designen. Frågan är dock om det är vad konsumenterna efterfrågar? Blir chassisättningen lite för hård när man väger in att bilen främst kommer att användas för jobbpendling och att hämta och lämna barnen?

Är den manuella växellådan verkligen det man föredrar i den här typen av bil? Det är frågor som jag hade ställt mig om jag stod i valet och kvalet att köpa den här typen av bil. Kanske hade man prioriterat bättre komfort, större bagageutrymme och ett mer diskret utseende.