Test: Škoda Octavia Scout

Skoda Octavia Scout 2.0 TDI 184 DSG
Motor: 2,0-liters, 4-cylindrig turboladdad diesel, 184 hästkrafter, 380 Newtonmeter
Kraftöverföring: 6-växlad automat, dubbelkoppling, fyrhjulsdrift
Acceleration 0-100 km/h: 7,8 sekunder
Toppfart: 219 km/h
Vikt: 1579 kg
Mått (längd/höjd/bredd):  4685/1531/1814 mm
Pris: 289 500 SEK (Testbil ca 358 300 kr SEK, se testbilens specifikation här)

Januari. Morgon, alldeles för tidigt. Borde inte vara vaken. Bitande kyla. Kristaller i näsborrarna. Under skorna knarrar snön. Av ren snålhet har jag struntat i att köpa några riktiga vinterkängor. Förbannar mig själv. Det snöar, mycket men fridfullt. Huttrande stiger jag in i den kristallblåa bilen. Har glömt att sätta på parkeringsvärmen. Förbannar mig själv. Vindrutan är täckt av ett tunt lager frost. Sträcker mig efter skrapan. Stiger ur bilen, förbannar mig själv igen. Vinden biter sig fast i min rock. Skrapar. Glömmer en ruta. Förbannar mig själv återigen. Självhatet flödar. Skrapar igen. En vit text lyser upp mörkret i strålkastarnas sken. ”Alla borde köra skoda”. När jag åter stiger in i bilen slår det mig. Kan Skodas plastiga reklampryl ha rätt? Borde alla köra Skoda? Låt oss lägga i Högsta Växeln och ta reda på det.

Skillnaden mellan en vanlig kombi och Scout är först och främst terrängförmågan. Scout kommer alltid med fyrhjulsdrift, höjd markfrigång och plastiga knäskydd. Receptet är gammalt men håller än. Bilen imponerar – bakom ratten får man ett självförtroende av guds nåde på snö, och Scout klarade av alla utmaningar som den stötte på. Att ge sig rakt upp för Kebnekaise är å andra sidan ingen bra idé, bilen är skapad för att tackla mer vardagliga utmaningar som lera, stigar och snö (vilket den gör galant). Med det sagt bör jag rimligtvis nämna att vi testade denna bil under Värmlands (hittills) värsta snökaos för denna vinter. Förhållandena var alltså lika gästvänliga som den torraste delen av Saharaöknen, och trots detta lyckades Scout tränga sig förbi snön som om bilen vore en latte-morsa med vassa armbågar på Luis Vuitton-rean.

I testbilen satt den kraftigaste (och dyraste) av motorer som erbjuds, en dieselfyra med 184 hästkrafter och 380 newtonmeter. Bilen känns definitivt rapp nog, speciellt med tanke på att detta är en familjebil med rimlig prislapp. Kombinerat med greppet ifrån fyrhjulsdriften, chassit och den lätta styrningen blir Scout förvånansvärt rolig att köra. Missförstå mig rätt – det här är ingen sportbil, och utger sig definitivt inte för att vara det, men om du uppskattar en sväng låtsas-rally i skogen är Octavia Scout definitivt ett bättre val än till exempel en, öh, begagnad Volvo XC70.

Se även
Audi A4 allroad quattro
Volkswagen Passat Alltrack
Volkswagen Golf Alltrack
Volvo V40 Cross Country

Kraftöverföringen sker med hjälp av en 6-stegad DSG-låda som skickar drivet till samtliga hjul. I normalläget är växellådan duktig på sitt jobb. Växlingarna sker smidigt, pricksäkert och diskret. Gaspedalen är något trög, om du känner för en kraftig acceleration bör du slänga i sportläget. När bilen befinner sig i nämnt läge blir den betydligt vassare, men det är här som man märker av att en extra växel hade behövts. Så länge du inte pressar bilen räcker dock sex stycken växlar gott och väl. I det manuella läget går det lite trögare. Mitt råd är att lämna bilen i normalläget under vardaglig körning, använda sportläget vid behov (eller lust) och helt ignorera det manuella läget förutom vid motorbromsning.

Att färdas långt i en Scout går alldeles utmärkt. Fjädringen är bekväm, ljudnivån godkänd och sätena komfortabla. Styrningen, som är lätt och smidig i låga hastigheter, blir styvare på motorvägen. Allt som allt gör sig bilen trygg, bekväm och stabil. I lägre hastigheter går det precis lika bra att framföra Scout. Det är lätt att se var man har bilens alla sidor och kanter, både på trånga parkeringsplatser och i stadsmiljö. Manövreringsförmågan och storleken utgör en perfekt balans.

Förutom funktionaliteten kommer Scout som standard med en del extrautrustning av det bekväma slaget. Detta visar sig även i priset. En Scout med 2-liters diesel à la 150 hästkrafter, fyrhjulsdrift och manuell låda är nämligen lite drygt 20 000 kronor dyrare än den motsvarande kombi-modellen av lägsta utrustningsnivå – ett märkbart påslag på en annars väldigt plånboksvänlig familjebil. Är priset orimligt? Nej, inte alls. Octavia Scout är, precis som sina syskon, fortfarande en otroligt prisvärd maskin. Du får rejält med valuta för pengarna.

Och så lite kort om den praktiska biten. Baksätet är rymligt, men sätena något obekväma. Bagageutrymmet sväljer allt och lite till. Små men oerhört genomtänkta och välbehövliga detaljer återfinns lite här och var, bland annat en isskrapa som döljer sig i tanklocket. Backkameran blir sällan igensnöad eller störd av andra element.

På utsidan andas Scout förnuftighet. Det finns smäckra karaktärslinjer och intressanta designelement, men helheten gör inga anspråk som bilen inte lyckas leva upp till. Exteriören passar bilens aura, helt enkelt. Det framgångsrika temat fortsätter i interiören. Du som har befunnit dig i andra modeller från Volkswagen-koncernen kommer att känna igen dig. Knappar och spakar finns där de bör vara, infotainmentsystemet är gemytligt (SmartLink är underbart), kvalitéten upplevs som hög och designen är stilren. Inget onödigt klutter eller kladd här inte, det är komfort och funktion som gäller. Sammanfattningsvis är interiören en trivsam plats att vistas på, och exteriören är en trevlig syn för ögat – men det finns inget som kittlar i magen.

Så, borde alla köra Skoda? Om du är på jakt efter en stryktålig kombi i denna prisklass så är svaret ja, då borde du definitivt köra Skoda. Det kan till och med vara värt att kliva ner ett snäpp i prisklass till fördel för Scout. Då kan du ju dessutom lägga dina sparade stålar på något annat som är lika förnuftigt som bilen, till exempel premiumobligationer eller pensionssparande. I en tid där flera märken genomgår en identitetskris och alla tycks vilja bli premium nöjer sig Skoda med måttlighet – och jag älskar det. Octavia Scout är minst lika bra som sina syskon, och jag är uppriktigt imponerad.