Test: Kia K4 SW testad – större bagageutrymme än Volvo V90

Kia K4 Sportswagon är minst sagt en hederlig gammal bil. Den går på bensin, har ett stor bagageutrymme och är försedd med fler fysiska knappar än blinkande ljusramper.

Det låter kanske lika upphetsande som en tisdag på kommunhuset, men i en tid när varenda familjebil ska vara allt på en och samma gång känns det nästan revolutionerande.

Jag lade i Högsta Växeln för att se om det fortfarande räcker att vara en hederlig kombi.

Kia K4 Sportswagon tar över efter Ceed

Kia K4 Sportswagon ersätter Ceed Sportswagon, en modell som under många år varit ett av märkets mest rationella alternativ på den svenska marknaden.

K4 placerar sig storleksmässigt mellan gamla Ceed Sportswagon och Optima Sportswagon. Resultatet är en förhållandevis rejäl familjekombi som satsar helhjärtat på att vara just det.

Det är uppfriskande tydligt.

Kia har under senare år lagt stora delar av sitt krut på elektrifiering. K4 går delvis i motsatt riktning och lanseras med vanliga bensinmotorer och mildhybridteknik. En fullhybrid ansluter senare.

Vår testbil var försedd med en 48-volts mildhybridiserad, 1,0-liters trecylindrig turbomotor på 115 hästkrafter och 200 newtonmeter. Kraften går till framhjulen via en sjustegad dubbelkopplingslåda.

Modellprogrammet börjar på 312 000 kronor för den manuella bensinversionen. Vår mildhybrid med dubbelkopplingslåda kostar från 342 000 kronor.

En kombi som ser ut som en kombi

Designen på Kia K4 har väckt delade meningar bland redaktionens medlemmar, men smaken är naturligtvis som baken. Framför allt ser den ut som en kombi.

Här finns en lång motorhuv, en tydligt avgränsad kupé och ett riktigt kombibakparti. Taket sluttar visserligen en aning, men inte så kraftigt att bagageutrymmet offrats på designavdelningens altare.

Resultatet är inte särskilt spektakulärt, men proportionerna fungerar. K4 Sportswagon ser modern ut utan att anstränga sig för mycket.

Den liknar en bil ritad av människor som förstått att dess huvudsakliga syfte är att transportera familjer, hundar och garderober.

Interiören lägger krutet på funktionen

På insidan fortsätter samma rationella tema.

Vår testbil var i det närmaste hyrbilsspecificerad, med tygsäten, hårdplast en masse och en allmän känsla av att kostnadsjakten fått pågå relativt ostört.

Vissa ytor känns bestämt billiga, men inget som överraskar i en bil som börjar strax norr om 300 000 SEK. Samtidigt är kupén genomtänkt. Det finns riktiga knappar för centrala funktioner och det mesta sitter där man förväntar sig. Kia har inte fått för sig att en pekskärm automatiskt är överlägsen en knapp, vilket redan där placerar märket framför en oroande stor del av bilindustrin.

Infotainmentsystemet erbjuder trådlös Apple CarPlay och Android Auto som standard. Gränssnittet fungerar i stora drag bra, men navigationen har några märkliga infall.

Att visa en grön väg ovanpå en grön bakgrund är exempelvis en designlösning som inte känns helt genomtänkt. Dessutom är infotainmentsystemet inte det snabbaste utan kräver stundtals en hel del tålamod. 

Körställningen är bra och stolarna bekväma, med tillräckligt stöd för att man ska kunna köra långt utan att börja inventera ryggradens olika kotor. Sikten bakåt är dessutom god tack vare en ordentlig bakruta.

Utrustningen är på flera håll imponerande. Adaptiv farthållare med styrassistans, rattvärme och sätesvärme finns på plats.

Samtidigt är fönsterhissarna inte helautomatiska, utan för att öppna eller stänga rutorna måste man själv hålla knappen intryckt hela vägen.

Baksätet bjuder på gott om plats

Kia K4 Sportswagon är utvecklad med praktikalitet i åtanke och det märks i baksätet.

Med mina 185 centimeter får jag plats bakom min egen körställning utan problem. Det finns gott om huvudutrymme och tillräckligt med plats för fötterna under stolen framför.

Lårstödet är lite kort, men sittställningen är i övrigt bekväm. Två USB-C-uttag finns tillgängliga för baksätespassagerarna.

Fyra fullvuxna kan färdas långt utan att behöva sitta med knäna runt öronen. Det låter som ett lågt ställt krav, men är långt ifrån självklart i en tid när sluttande taklinjer ofta prioriteras framför fungerande baksäten. 

Bagageutrymmet sväljer upp till 604 liter (att jämföra med 560 för en Volvo V90) och växer till 1 439 liter när baksätet fälls. Det finns även en genomlastningslucka för skidor och andra långsmala föremål. Ett besök till Ikea och en vända till tippen imponerande rejält – Kia K4 sväljer bra mycket mer än man vid första anblick tror. 

Med det sagt erbjuder mildhybriden – vilket man automatiskt får om man väljer dubbelkopplingslådan (varianten vi testade) bara 482 liter. Man bör således inte välja DCT om man vill maximera bagageutrymmet.

Instegsmotorn har det svettigt

En trecylindrig motor på 115 hästkrafter är inte mycket i en bil som väger drygt 1,5 ton, vilket knappast kommer som en chock. 

I stadstrafik fungerar drivlinan förhållandevis väl och när K4 väl kommit upp i marschfart håller den tempot utan problem. Vid jämn motorvägskörning upplevs bilen heller inte som påtagligt motorsvag.

Kruxet är att vägen till marschfart kan bli utdragen.

Vid omkörningar på landsväg får motorn arbeta för kung och fosterland. På motorväg krävs framförhållning och en rejäl portion tålamod om man vill öka hastigheten.

Med fyra personer och bagage ombord lär den lilla trecylindriga motorn knappast känna sig mindre överarbetad.

K4 är inte nödvändigtvis farligt långsam och för den som kör lugnt räcker prestandan. Men den saknar den kraftreserv som gör en familjebil avslappnad att använda i alla situationer. Kia K4 finns emellertid att tillgå med upp till 180 hästkrafter så det är bara ett problem som gäller instegsvarianten.

Dubbelkopplingslådan tvekar

Den sjustegade dubbelkopplingslådan hjälper inte alltid till.

Vid jämn körning arbetar den tämligen obemärkt, men i låg fart och särskilt i uppförsbackar kan den bli osäker på vilken växel den egentligen vill ha.

Resultatet är en tydlig fördröjning innan bilen kommer iväg.

Det är aldrig dramatiskt, men det blir irriterande eftersom resten av bilen är så lättsam. Växellådan känns helt enkelt inte alltid med i matchen.

Bilen startar dessutom i Eco-läget, vilket gör gasresponsen ännu trögare och får de 115 hästkrafterna att framstå som färre än de redan är. Körläget som kallas Normal borde rimligtvis vara det normala utgångsläget.

Fördelen är naturligtvis förbrukningen. Kör man med samma sansade temperament som drivlinan efterfrågar kommer man långt på en tank, uppåt 80 mil om man kör vettigt.

För den tilltänkta målgruppen är det sannolikt viktigare än att kunna skjuta iväg från varje trafikljus som om man lämnat ett bankrån.

Bättre chassi än motorn förtjänar

Rent kördynamiskt är K4 Sportswagon bättre än man kan tro.

Styrningen är inte överdrivet direkt och dignar knappast av feedback, men den har en naturlig viktning och det är lätt att förstå vad framhjulen håller på med.

Bromsarna fungerar utan anmärkning. Pedalkänslan är konsekvent och bilen uppträder precis så odramatiskt som man vill att en familjekombi ska göra.

Greppnivån är betydligt högre än någon K4-ägare rimligen kommer att behöva utforska. Det går att mata på ordentligt på en slingrig landsväg utan att bilen blir stressad.

Man känner dessutom var gränsen finns och hur mycket mer bilen har att ge. Den är trygg och kommunikativ nog för att inte överraska när tempot skruvas upp.

Det betyder inte att K4 är särskilt körglad. Den uppmanar inte till bus och kommer knappast att få någon att ta den långa vägen hem.

Den klarar däremot att köras betydligt hårdare än vad dess målgrupp någonsin lär göra. Det kan tyckas irrelevant, men är samtidigt ett kvitto på ett välutvecklat chassi.

Fjädringen är en av höjdpunkterna

Fjädringen är tveklöst en av K4 Sportswagons starkaste sidor.

Den parerar ojämnheter väl och behåller fattningen även på riktigt dåliga vägar i högre hastigheter. Bilen känns stabil, mogen och betydligt mer genomarbetad än den plastiga interiören först antyder.

Komfort och kontroll har prioriterats framför pseudo-sportighet, helt i linje med bilens uppdrag.

En del väg- och motorljud letar sig in i kupén, men ljudnivån är inte tillräckligt hög för att bli ett avgörande problem. K4 är inte exceptionellt bekväm eller lyxigt isolerad, men den är tillräckligt raffinerad för att avverka långa sträckor utan bekymmer.

Det är en väldigt odramatisk bil att köra vilket till viss del sörjer för hur trevlig den är att ratta.

Kia K4 Sportswagon är en bra bil

Kia K4 Sportswagon försöker inte vara ett rullande manifest över framtidens mobilitet.

Den är en praktisk kombi med bensinmotor, stora utrymmen, bekväma stolar och riktiga knappar. Den tar fyra vuxna till Ikea, sväljer inköpen och transporterar sedan hela ekipaget hem utan att göra något större väsen av sig.

Den är heller inte särskilt spännande. Materialvalen är enkla, växellådan tvekar och instegsmotorn är för klen för bilens storlek och användningsområde.

Men resten av bilen är mer kompetent än den behöver vara. Chassit är moget, fjädringen välavstämd och utrymmena generösa.

I en tid när allt fler bilar ska vara suvar, elbilar, teknikplattformar och livsstilsaccessoarer på samma gång är det nästan befriande med en bil som nöjer sig med att fungera.

Välj bara en starkare motor. Då är Kia K4 Sportswagon precis den typ av vanlig bil som marknaden behöver.

Test: Audi A5 Avant provkörd – den nya kombikungen?

Test: BMW E34 M5 Touring från 1993 – historiens häftigaste kombi?

Test: Saab 9-5 Hirsch från 2003 provkörd – siktet inställt på tyskarna