Test: Škoda Enyaq provkörd – en käck tjeck att räkna med

Škoda har länge varit förknippat med pragmatik och enorma doser vett. Deras elektriska flaggskepp heter Škoda Enyaq, lanserades 2019, och är den tredje mest sålda elbilen i Europa. Nu har det blivit dags för en uppdatering.

Vi lade i Högsta Växeln och åkte till Škodas hemland, Tjeckien, för en provkörning.

En evolution, snarare än en revolution

Uppdaterade Škoda Enyaq har anammat märkets nya designspråk, kallat Modern Solid, som debuterade i samband med nya Elroq.

Exteriört är det främst i fronten som den största kosmetiska skillnaden syns. Tjeckerna har vaskat sin kristall-front till förmån för en stramare grill. Jämfört med dess koncernsyskon, Audi Q4 och Volkswagen ID.4, behåller Enyaq sina mer distinkta linjer.

Baktill bibehåller Enyaq samma derriere med undantag av loggan som numera är i mörkt krom och en mindre uppdatering av de segmenterade baklyktorna. Totalt har nya Enyaq växt på längden med 5 respektive 9 millimeter för suven respektive coupén.

Det nya designspråket ger även aerodynamiska fördelar. Den nya grillen, optimerade luftintag och en rad andra detaljer har sänkt bilens luftmotstånd vilket ökar räckvidden med upp till 13 kilometer för en WLTP-räckvidd på upp till 591 kilometer.

Nya Enyaq debuterar även med den nya färgen Olibo Green och en rad nya fälgar. Den gröna lacken går även att kombinera med en nedre kant i silver för en tvåtonslook. I kombination med den cognac-färgade inredningen är resultatet rejält smaskigt.

I övrigt skryter tjeckerna om att Enyaq numera är mer välutrustad från start, ett steg i att optimera utbudet och göra det enklare för kunderna, samtidigt som det ger en rad produktionstekniska fördelar.

Škoda Enyaq erbjuder en trevlig körupplevelse

Škoda hade inte sparat på krutet när det kom till mängden körning som erbjöds. Utgångsläget var flygplatsen i Prag med siktet inställt på Lipno, en skidort i sydbohemska bergen, i nära anslutning till Österrike.

På plats körde jag både varianter som kommer till den svenska marknaden: Škoda Enyaq 85x, den fyrhjulsdrivna toppvarianten, samt Enyaq 85 som är bakhjulsdriven. 85-varianten var i coupé-utförande.

Prestandamässigt är effekten den samma, den enda skillnaden är alltså bak- kontra fyrhjulsdrift. En RS-version av respektive variant är att vänta inom kort.

Körningen inleddes på många mil motorväg, ett område där nya Enyaq sannerligen utmärker sig.Tjeckiska motorvägar är i regel släta och fina vilket bidrar till att ljudnivån i kupén är oerhört låg.

Med det sagt lyckas kupén även parera oväsendet från grövre underlag, något som bidrar till den ovannämnda premiumkänslan. Škoda vill inte gärna kalla sig själva för premium, men det är svårt att inte associera upplevelsen med just det, även om begreppet i sin helhet är rätt intetsägande.

Assistanssystem finns i drivor, där de mest välkomna på motorvägskörning är Travel Assist, en halvautonom farthållare, som fungerar oerhört bra. Säkerhetssystem som filhållningsassistenten är även de välkalibrerade men är lyckligtvis enkla att stänga av, varningen för hastighetsöverträdelser likaså.

Ett kaffestopp på väg till lunchstoppet dubblerade även som presentation av en funktion som Škoda verkar mycket stolta över – V2L-funktionalitet som kort och gott innebär att bilen kan agera batteri för exempelvis ditt hus eller användas för att driva en grill, en slagborr eller en kaffebryggare.

En riktig pragmatiker

Efter ett traditionellt lunchstopp där det serverades kopiösa mängder tjeckisk mat vankades det i stället körning på landsväg.

Alla testbilar undertecknad rattade var försedda med det så kallade DCC-chassit. Det rör sig om ett ”aktivt” chassi som gör att fjädringen parerar ojämnheter baserat på vägens underlag.

Det finns dels förprogrammerade inställningar – Normal, Komfort, Sport – som justerar komfortnivån därefter. Normalläget är helt onödigt medan komfortläget är en sensation. Det finns även möjlighet att själv ställa in chassit i 15 steg, från superkomfort till sportigt som tusan.

Skillnaden mellan de olika lägena är tydlig, inte minst mellan komfort och sport. Komfortläget är genuint mjukt och borde vara bilens enda läge. Fjädringen hanterar samtliga underlag med bravur och även i högre hastigheter på vägar med stora topografiska skillnader har den inga som helst bekymmer med att handskas ojämnheter och kännas planterad på vägen.

I sportläget blir Enyaq märkbart styvare, men aldrig obekväm och även om inte Enyaq på något sätt bjuder upp till dans rör det sig om en enkel bil att köra fort i, samtidigt som man hela tiden känner att man är i kontroll.

Det är emellertid Enyaqs komfortambitioner som jag vill slå ett slag för och som höjer körupplevelsen. DCC-chassit är inte unikt för Škoda, men det är ett tillskott inom Volkswagen-gruppen som gör enorma skillnader vad gäller körupplevelse.

Škoda Enyaq är en käck tjeck

Uppdaterade Škoda Enyaq tar ett redan väletablerat recept och förfinar det ytterligare. Tjeckerna menar på att Enyaq kontinuerligt har uppdaterats sedan 2019, medan ansiktslyftet (2025) tar det hela till ytterligare en nivå.

Resultatet är en av de mest övertygande suvarna i sitt segment. En enhetlighet genomsyrar hela bilen och man får känslan av att varenda liten detalj har begrundats väl, vilket höjer helhetsintrycket.

Komfortnivån är hög, räckvidden är god och snabbladdningen är fullt adekvat. Som familjebil är det svårt att komma på en vettigare pjäs. Enyaq försöker inte vara något den inte är och rent kördynamiskt blir man imponerad.

Det finns vissa beståndsdelar där den elektriska plattformens svagheter lyser igenom, som den begränsande snabbladdningen, avsaknaden av en frunk och vissa andra paketeringstillkortakommanden.

Det rör sig knappast om den mest skojfriska körupplevelsen, men den är förbannat trevlig. Škoda må ha sina rötter i öststatssmåbilar, men framtiden ser bestämt premiumbetonad ut från märket.

Test: Škoda Kodiaq provkörd – kan det bli vettigare än så här?

Test: Škoda Superb provkörd: Vad mer kan man önska?

Škoda Fabia provkörd i Polen