Test: Suzuki Across

Suzuki Across (2021)
Motor: 2,5-liters, 4-cylindrig, bensin + elmotor, sammanlagt 306 hästkrafter, 510 newtonmeter
Kraftöverföring: E-CVT automatlåda, fyrhjulsdrift
Acceleration 0–100 km/h: 6,0 sekunder
Toppfart: 180 km/h
Elektrisk räckvidd: 75 km
Vikt: 2 189 kg
Mått (längd/höjd/bredd): 4635/1690/1855 mm
Pris: 539 900 SEK
(testbil ca 545 000 SEK)

Suzuki är ett märke som har byggt sitt namn på rustika och pålitliga vardagsbilar. Deras vagnar har förvisso aldrig varit förknippade med den mest avancerade tekniken, de lyxigaste materialen eller hög status, men med rimliga priser och charmiga modeller som Swift och Jimny har märket ändå skaffat sig en trogen följarskara. Laddhybrid-SUV:en Across är dock något av en avart i utbudet med en prislapp på norr om halvmiljonstrecket. Jag lade i Högsta Växeln och satte kursen mot Jämtland – en plats där märkets fyrhjulsdrivna modeller duggar tätt – för att se om modellen kan rättfärdiga sitt höga pris. 

Man behöver inte vara någon större bilkännare för att inse att Across egentligen inte är en Suzuki. Precis som med den lilla hybridkombin Swace handlar det istället om en försiktigt förklädd Toyota – i detta fall en RAV4 – och förutom den nya fronten är de två bilarna identiska i allt från drivlina och chassi till prisbild. Across har dock mer standardutrustning än RAV4, och de enda egentliga tillvalen man kan göra är flådigare lack i metallic eller pärleffekt. Vill man komma undan billigare eller välja till lyxutrustning som ett större ljudsystem eller panoramatak får man vända sig till Toyota.

Interiören är också identisk med den i RAV4, vilket betyder att den är utilitär snarare än stilren. En del knappar och vred framstår således som något föråldrade och det finns en hel del hårdplast, men allting känns rejält och solitt, och det övergripande intrycket är att detta är en bil som kommer att hålla i många år framöver. Alla funktioner är också lätta att förstå sig på och använda, MMI-systemet funkar helt okej och komforten är bra med gott om svängrum och bekväma stolar. Man kan dock tycka att bagageutrymmet kunde ha varit lite större.

Drivlinan utgörs av Toyotas numera klassiska kombination av en bensinfyra kombinerat med en CVT-låda och eldrift – i detta fall med en elmotor på varje axel för att ge bilen fyrhjulsdrift. Detta arrangemang kommer aldrig att ge en exalterande körupplevelse – även om bilen med en 0-100-tid på 6,0 sekunder är oväntat kvick – men funkar däremot alldeles utmärkt vid all vanlig körning. Drivlinan är följsam, det finns tillräckligt med pulver för omkörningar, och man märker inte av överdrivet mycket motorljud inne i kupén. Räckvidden på el är också bra, och tillräcklig för att de flesta som inte pendlar långa sträckor ska klara av vardagsbestyren utan problem.

Så långt är allting gott, men problemet med moderna hybrid-SUV:ar är att de förvisso lockar med låg förbrukning, miljökramande utsläppssiffror och rimliga ägandekostnader på pappret, men ofta inte levererar detta i verkligheten. Särskilt på lands- och motorvägar kan deras stora frontarea och höga vikt pressa upp bränsleförbrukningen, och jag har flera gånger upplevt hur dessa påstådda miljöhjältar kan suga i sig närmare en liter bensin per mil under längre resor. Nu satte jag alltså med bävande bankkonto iväg på ännu en sådan resa, och med temperaturer pendlande mellan 15 och 20 grader minus var förhållandena allt annat än optimala.

Det visade sig emellertid att mina farhågor var ogrundade. Även om räckvidden på el är förhållandevis bra räcker den inte långt på långfärd, och majoriteten av resan avverkades således i hyrbidläget. Efter närmare 150 landsvägsmil landade förbrukningen på 0,66 liter milen vilket är bra mycket bättre än förväntat, och inte mycket värre än vad en jämförbar diesel-SUV klarar av.

Som helhet är Suzuki Across således precis som sin Toyota-tvilling en trevlig och välbyggd SUV med en ovanligt välfungerande hybriddrivlina. Den är varken prålig eller sportig – vilket den inte behöver vara – och kvalar in högt i kategorin vettiga, välfungerande bilar. Kruxet är bara att man kan säga precis samma sak om Toyotan, och med en näst intill obefintlig prisskillnad är frågan varför man ska välja att ha det mindre premium-betonade Suzuki-emblemet på huven.

Ska man leasa kvittar det egentligen vilken av de två bilarna man väljer – ta den som du får ett bättre erbjudande på, eller möjligtvis den du kan få med kortast leveranstid. Ska man köpa hade jag däremot valt Toyotan, då chansen är att den tack vare märket står sig bättre på begagnatmarknaden.

För- och nackdelar

+ Hög kvalitet
+ Bra elektrisk räckvidd
+ Låg bränsleförbrukning-

– Omodern interiör
–  Ostimulerande körupplevelse
– Ovisst andrahandsvärde