Test: Hyundai i40 Kombi

Hyundai i40 Kombi 1.7 Automat DCT (2017)
Motor: 1,7-liter, 4-cyl turbodiesel med direktinsprutning, 141 hästkrafter, 340 newtonmeter
Kraftöverföring: 7-stegad automatlåda med dubbelkoppling (DCT), framhjulsdrift
Acceleration 0-100 km/h: 11 sekunder
Toppfart: 200 km/h
Vikt: 1750 kg
Mått (längd/höjd/bredd):
4775/1470/1815 mm
Pris: 296 900 SEK
(testbil cirka 310 000 SEK)

Högsta Växeln har satt tänderna i Hyundais populära i40 – en väldigt avlång historia med spännande linjer som kan lasta det mesta. Bilen visades upp för första gången Barcelona år 2011, men mycket har hänt sedan dess. Hur står sig bilen idag? Låt oss lägga i Högsta Växeln och undersöka saken.

Om det är något som Hyundai har gjort rätt de senaste åren så är det exteriördesign. Även om Hyundai i40 inte kammar hem riktigt lika många stilpoäng som Tucson eller Santa Fe så är den definitivt en snygg bil. Designen lutar åt det lekfulla hållet, vilket lockar vissa kunder men avskräcker andra. Personligen föredrar jag en något elegantare bil, men de som faller för stilen tycks älska i40 – och jag klandrar dem inte. Linjerna förstärker bilens avlånga karaktär och grillen applicerar lite attityd. Jag hade dock önskat att Hyundai löpt linan ut – kontrasterande färgscheman av den modell som Rolls-Royce erbjuder skulle vara pricken över i.

Dessvärre finns det även ett område som Hyundai släpar efter inom. Interiörer. Testbilen må vara utrustad med växelpaddlar på ratten, vilket är positivt, men extremt plastiga sådana. Plast är för övrigt ett material som du lär älska om du planerar att köpa en i40. Inga fisförnäma trädetaljer här inte. Infotainmentsystemet är segt, navigationen otydlig. Med tanke på priset är detta någorlunda försvarbart, men exempelvis en Opel Astra av nya generationen har en betydligt trevligare interiör.

Under huven på testbilen hittar vi en förvånansvärt lekfull diesel-fyra på 141 hästkrafter. Ljudet som motorn ger ifrån sig påminner nästan om en pigg bensinare, vilket även är känslan bakom ratten. Varvtalen avverkas jämnt och smidigt, accelerationen känns snabbare än den faktiskt är. Dessutom tycks motorn inte behöva något bränsle alls – under vår vecka med bilen snittade vi 0,57 liter per mil. I testbilen kombinerades motorn med en 7-stegad dubbelkopplingslåda, en galet prisvärd manick som starkt rekommenderas. Växellådan är inte lika raffinerad som exempelvis BMW:s motsvarighet, men med tanke på priset är den ett ovanligt bra kap. Allt som allt levererar Hyundai i40 en minst sagt förbluffande mängd körglädje.

En viktig punkt för i40-kunder är självklart lastförmågan. Bagageutrymmet är stort och försett med fler praktiska fästpunkter och förvaringsutrymmen än Göteborgs hamn. Baksätet har lite snålt om benutrymme, men det är inget som den normalväxta kommer att klaga över. Förvaringsutrymmena i framsätet är godkända, det finns gott om plats för såväl telefoner som välbehövliga energidrycksburkar.

På en längre motorvägsfärd kommer ingen att klaga på komforten. Bilen känns sansad och stabil. Framhjulsdriften lämnar dock lite att önska när det kommer till halkiga vintervägar. Sätena är bekväma men man skulle kunna begära lite mer vaddering under stjärten. När man slår på värmen i sätet känns det som att lägga skinkorna i en brödrost – något som visserligen kan vara skönt en snorkall januarimorgon.

Hyundai i40 är en budget-kombi som erbjuder precis den funktionalitet och komfort som en Svensson-familj kräver. Onödigt lull-lull i form av lyxartiklar slopas till förmån av ett konkurrenskraftigt pris. Testbilen var visserligen utrustad med dyraste tillgängliga motorn och växellådan, men i övrigt var det snålt med tillval – och jag kände nästan aldrig att jag saknade något. Tyvärr drar den plastiga interiören ner betyget, men i övrigt är i40 ett vettigt alternativ i ditt sökande efter en budgetkombi. Att bilen dessutom inte är helt livlös att köra är ett plus i kanten.