Test: Cadillac Escalade IQ testad – 4,1 ton tung elbil på amerikanska

Cadillac Escalade IQ väger 4,1 ton, har ett batteri på 205 kWh och bjuder på amerikansk överdådighet i elektrisk form. Vi körde genom Kalifornien och hittade en ruggigt bra roadtrip-bil – med vissa invändningar när vägen börjar svänga.

Cadillac har tagit fasta på sådant som märket redan förknippas med: stora bilar, generösa utrymmen och en avslappnad inställning till bilkörning.

Resultatet heter Escalade IQ. En elbil för den som gärna lämnar bensinmacken bakom sig, men helst behåller resten av den amerikanska bildrömmen.

I USA börjar prislappen på 127 405 dollar. Escalade IQ ingår inte i Cadillacs ordinarie europeiska modellprogram, men visar med all önskvärd tydlighet hur långt amerikanerna är beredda att gå när de elektrifierar sin mest välkända lyxsuv.

Vi körde 2026 års modell från San Francisco till Yosemite, vidare till Monterey och tillbaka. En resa med gott om motorväg, stadstrafik och bergsvägar som gav den elektriska kolossen möjlighet att visa både sina styrkor och sina begränsningar.

Låt oss lägga i Högsta Växeln och testa Cadillac Escalade IQ.

Storleken är själva poängen

Det bör nämnas att bilen vi körde var vanliga Escalade IQ. Den mäter närmare 5,7 meter på längden och nästan 2,4 meter på bredden inklusive ytterbackspeglar. Redan ordinarie modell kräver alltså en viss framförhållning när det vankas parkering.

För den som tycker att detta låter återhållsamt finns även Escalade IQL. Den är cirka 10,7 centimeter längre och erbjuder både mer utrymme på tredje sätesraden och ett större bagageutrymme.

Huven är hög, karossen enorm och framtoningen bestämt amerikansk. Att drivlinan går på el har inte gjort Cadillac särskilt intresserade av att smälta in.

Bakom ratten är känslan lastbilsliknande. Man blir hela tiden påmind om hur mycket bil man har omkring sig. Fyrhjulsstyrningen hjälper emellertid till och gör Escalade smidigare att manövrera än yttermåtten antyder. Det är särskilt välkommet när motorvägen övergår i stadstrafik.

På insidan får man åtminstone utdelning för allt utrymme bilen upptar. Här finns sju sittplatser fördelade på tre rader, gott om förvaring och en mittkonsol som sväljer betydligt mer än en telefon och ett par kvitton.

Det främre bagageutrymmet rymmer cirka 345 liter. Bakom tredje sätesraden finns ytterligare cirka 668 liter, vilket växer till cirka 1 957 liter när den raden fälls. Som mest anger Cadillac cirka 3 373 liter bakom framstolarna.

Escalade tar således rejält med plats, men ger också goda möjligheter att ta med sig merparten av semesterpackningen.

Lyxen sitter inte i alla detaljer

Kupén är belamrad med läder, trä och metall. Framför de åkande breder en skärmpanel på hela 55 tum ut sig över instrumentbrädan. Tillsammans med de generösa utrymmena ger det ett påkostat första intryck. Det känns som en Cadillac, på ett sätt som jag uppskattar.

Sedan börjar man känna på saker.

Vissa ytor är betydligt plastigare än vad omgivningen antyder. Där man vilar handen när man använder infotainmentsystemet knarrar det, och flera detaljer låter ihåliga. Med ett amerikanskt frånpris på över 127 000 dollar tycker jag att man kan förvänta sig mer omsorg även om sådant som inte syns på pressbilderna.

Infotainmentsystemet är däremot lätt att använda, även om grafiken knappast är bilens stora paradnummer. Google Maps och andra Google-funktioner finns inbyggda, medan Apple CarPlay och Android Auto saknas. Den som gärna tar med sig telefonens gränssnitt in i bilen får alltså vänja sig vid Cadillacs lösning, något som känns som en märklig miss.

Ljudanläggningen är bra, men kamerabildernas upplösning lämnar en del att önska. I en bil med de här dimensionerna är kamerorna ett viktigt hjälpmedel, varför skarpare bilder hade varit mer än bara en trevlig detalj.

Helheten är generös och överdådig, men kvalitetskänslan håller inte samma nivå genom hela kupén.

En ruggigt bra roadtrip-bil

Väl ute på motorvägen blir Escalade IQ lättare att förstå.

Luftfjädring och adaptiva stötdämpare är standard, och grundkaraktären är mjuk och avslappnad. Här dundrar den fram på ett sätt som passar en långresa genom Kalifornien alldeles utmärkt.

Sätena är ruggigt bekväma och det finns oceaner av utrymme. På tredje sätesraden kan det kännas lite trångt för längre medpassagerare.

Kombinationen av utrymmen, räckvidd och komfort gör den till en ruggigt bra roadtrip-bil. Det är också här, med gott om väg framför sig och ett behagligt tempo, som jag tycker bäst om den.

Det semi-automatiska farthållningssystemet Super Cruise bidrar starkt. På kompatibla vägar kan systemet hålla bilen i körfältet, anpassa hastigheten och avståndet till framförvarande samt sköta gas och broms medan man har händerna fria.

Det kan även aktivera blinkersen och byta körfält automatiskt, exempelvis för att passera långsammare trafik. Föraren kan också begära ett filbyte med blinkersspaken.

En kamera övervakar förarens uppmärksamhet. Blicken ska vara kvar på vägen och man måste vara beredd att ta över. Det är alltså förarassistans, även om systemet sköter en stor del av arbetet.

Under vår körning fungerar Super Cruise mycket bra. Det passar bilens karaktär utmärkt och är en stor del av förklaringen till hur avslappnad Escalade är på långresa.

Komforten är dock inte lika övertygande på alla underlag. Vassa ojämnheter kan slå igenom trots den mjuka fjädringen, och på sämre asfalt blir vägljudet tydligt. Den stora kupén är således inte alltid den avskärmade lyxbubbla som bilens framtoning ger förhoppningar om.

Tyngden följer med upp i bergen

På bergsvägarna i Yosemite blir bilens mindre smickrande sidor svårare att bortse från.

Testbilen väger drygt 4,1 ton, och det märks inte minst vid inbromsning. Det är mycket massa som ska bromsas ned inför nästa kurva. Tyngden gör sig påmind gång på gång.

Styrningen hjälper inte till att skapa någon större förtrolighet. Den saknar både den direkthet och precision jag hade önskat, och kontakten med vad bilen gör är ganska avlägsen. Man styr runt den, men känner sig inte särskilt delaktig.

På ojämna landsvägar tillkommer ett gungande uppträdande som får färden att påminna om en båttur. Mjukheten har sin charm, men här blir gungandet snarare en nackdel.

Att förvänta sig sportbilsegenskaper vore naturligtvis orimligt. Däremot får även en komfortinriktad lyxsuv gärna kännas mer samlad när vägen börjar svänga.

Kraft finns det i alla fall gott om. I Velocity Max levererar de två elmotorerna cirka 760 hästkrafter och 1 064 newtonmeter. Cadillac anger 0–100 km/h på under fem sekunder.

Trycker man ned gaspedalen accelererar Escalade med ett eftertryck som känns smått absurt med tanke på storleken. Eldriften ger bilen ett ordentligt klipp, men gör den inte mer engagerande att köra.

Räckvidd genom ett rejält batteri

Cadillac uppskattar räckvidden för 2026 års Escalade IQ till cirka 748 kilometer, alltså nästan 75 mil. Det är tillverkarens amerikanska räckviddsuppgift, vilket bör hållas i åtanke när man jämför med europeiska WLTP-siffror.

Även under vår motorvägskörning imponerar räckvidden. Batteriet på hela 205 kWh spelar naturligtvis en betydande roll. Cadillac har tagit med sig en energireserv som står i proportion till resten av bilen. Att Escalade är törstig är inget som förvånar någon och i vårt fall kom vi aldrig under 30 kWh per 100 kilometer.

För den som uppskattar en traditionell Escalade är möjligheten att avverka långa etapper sannolikt ett starkare försäljningsargument än att jaga låg förbrukning. Semesterpackningen ska med och resan ska kunna fortsätta utan alltför täta avbrott.

Eldriften passar dessutom bilens avslappnade karaktär väl. Den direkta kraften och avsaknaden av växlingar går hand i hand med ambitionen att göra långresan så behaglig som möjligt.

När laddstoppet blir långt

Escalade IQ kan snabbladda med upp till 350 kW. Enligt Cadillac kan det under rätt förhållanden ge omkring 19 mils räckvidd på tio minuter. Det förutsätter emellertid att både bilen och laddaren kan leverera.

I Monterey blev upplevelsen mindre imponerande. Vi fick vänta på en ledig snabbladdare, och även själva laddningen tog lång tid. Den laddmöjlighet vi hade tillgång till blev därmed en tydlig begränsning under resan.

Stoppet räcker inte för att dra någon generell slutsats om bilens laddhastighet. Däremot blev det en påminnelse om hur mycket långreseupplevelsen fortfarande hänger på laddinfrastrukturen, även med ett batteri av dessa proportioner.

Hur väl laddstopp rimmar med lyx är en fråga som vi även har berört i vårt test av Rolls-Royce Black Badge Spectre. Det finns en viss diskrepans mellan att färdas i amerikansk överdådighet och att sedan stå och vänta på sin tur vid en laddstolpe.

Cadillac Escalade IQ är byggd för långresan

Efter vår resa genom Kalifornien är det framför allt långfärdsegenskaperna jag tar med mig. Escalade IQ är en bil jag gärna skulle ge mig ut på ännu en roadtrip med.

Utrymmena, kraften och räckvidden gör den lätt att uppskatta, och Super Cruise bidrar till den avslappnade körupplevelsen. Eldriften passar dessutom den traditionellt amerikanska karaktären förvånansvärt bra.

Den som vill färdas långt, ta med mycket och omges av en rejäl dos amerikansk överdådighet har goda skäl att lockas. Den som prioriterar exakt styrning, konsekvent hög materialkvalitet eller smidighet får däremot leta vidare.

På motorvägen känns konceptet övertygande. I bergen märks tyngden, och i kupén påminner knarrande plast om att storlek och lyx inte alltid är samma sak.

Cadillac har lyckats bygga en elbil för människor som framför allt vill ha en Cadillac. Och gärna tillbringar semestern bakom ratten på den.