Test: BMW X3 M50 testad – traditionell körglädje för hela slanten

BMW X3 M50 är lätt att glömma i uppståndelsen kring märkets elbilar. En vecka i Stockholm påminner oss om hur mycket en rak sexa, bra styrning och ett lekfullt chassi kan tillföra en familjesuv. Däremot borde en bil med så trevlig drivlina vara bättre på att hålla resten av omvärlden tyst.

BMW X3 hör till bilarna jag inte tänker på särskilt ofta. Nya iX3 tar hand om uppmärksamheten, medan bensinsyskonet lever vidare med betydligt mindre väsen omkring sig.

Det är synd. I M50-utförande har X3 flera av egenskaperna som en gång gjorde BMW till ett självklart val för den körglade. En rak sexa under huven är en bra början. Att bilen dessutom vill vara med när vägen svänger gör saken bättre.

Vi har tidigare provkört generationen i Tyskland.

Den här gången har vi lagt i Högsta Växeln och rattat en X3 M50 xDrive under en vecka i Stockholm. Intrycket är att dess största tillgång ligger i hur väl motorn och chassit passar ihop. De mindre lyckade detaljerna sitter på andra håll.

Sexan gör vardagen trevligare

Den tre liter stora turbosexan arbetar tillsammans med ett 48-volts mildhybridsystem, en åttastegad automatlåda och fyrhjulsdrift. Systemeffekten är 398 hästkrafter och vridmomentet 580 newtonmeter. Receptet känns välbekant, och bakom ratten är det lätt att förstå varför det fortfarande fungerar.

Kraftleveransen är fyllig och gången mjuk. Motorn ger bilen en rejäl, nästan bastant karaktär, och ljudet bidrar till upplevelsen. Det finns gott om både vrid och kraft, men minst lika tilltalande är hur behagligt alltsammans serveras.

Det är en drivlina man uppskattar även när man inte har bråttom. Sexan tillför en känsla av lyx som en utrustningslista har svårt att beskriva. Det är inte effekten man vill åt, utan det är känslan.

När vi begär mer är X3 M50 ordentligt snabb. Sportläget skruvar dessutom upp dramatiken med aggressiva växlingar. För min del är den mjukare sidan av bilen mer tilltalande. Motorn behöver knappast hjälp med att göra intryck.

Helt invändningsfri är drivlinan emellertid inte. Ibland reagerar den lite trögt, vilket stör eftersom kraftleveransen i övrigt är så trevlig. Den tvekan hör till bilens svagheter, även om den inte dominerar upplevelsen. Det är tveklöst till följd av mildhybridsystemet som jag gärna hade skrotat för körupplevelsens skull.

Styrningen gör skillnaden

BMW-känslan sitter också i ratten. Styrningen är direkt och precis, vilket gör det lätt att placera bilen. X3 känns lekfull på ett sätt som gör den mer intressant än vad formatet antyder.

Jämfört med Mercedes-AMG GLC 53 upplever vi BMW:n som ännu mer lekfull. Mercedesen har övertaget i komfort och känns motorstarkare (vilket den är), men X3 lockar mer med sin styrning och sitt sätt att röra sig.

Fjädringen har samtidigt en mjukhet som gör bilen trevlig att leva med. Den sportiga framtoningen följs alltså av en mer avspänd karaktär än M-emblemen kan få en att vänta sig.

Jag tycker nästan att bokstaven känns som överkurs. Bilens charm ligger i kombinationen av följsamhet, precision och en härlig motor. Den behöver inte anstränga sig särskilt mycket för att vara underhållande. BMW X3 50 hade fungerat fint.

För mycket ljud från fel håll

Det finns däremot ljud som vi gärna hade sluppit. Testbilens stora hjul och däck gör sig påminda genom påtagligt vägljud. Till det kommer vindbrus kring backspeglarna.

Det drar ned helhetsintrycket. När både motorn och fjädringen kan uppträda så behagligt blir bullret desto mer irriterande. Bilen behöver bli tystare, och det råder fler hästkrafter inte bot på.

Även den upplevda gedigenheten lämnar en del att önska. Dörrarna känns lätta och saknar den tyngd i handhavandet som jag hade väntat mig. Det handlar om kvalitetskänslan, men i den här klassen är även den en del av köpet.

Rymlig, men knapparna saknas

Kupén är rymlig och gör att X3 fungerar som familjebil även i detta utförande. Tyg på instrumentpanelen och dörrarna ger interiören ett eget uttryck, även om helheten inte känns så solid som den borde.

iDrive-systemet fungerar bra och är enkelt att använda. Det räddar mycket när så många funktioner har samlats i infotainmentsystemet.

De haptiska reglagen är jag mindre förtjust i. Riktiga knappar hade passat bilens i övrigt okomplicerade karaktär bättre. Gammaldags kan vara ett beröm, även inne i kupén.

Nu finns en starkare version

Vår testbil är av årsmodell 2026 och har 398 hästkrafter. Nu finns även en uppdaterad X3 M50 med 443 hästkrafter och vissa ändringar i kupén. Enligt BMW klarar den uppdaterade versionen 0–100 km/h på 4,4 sekunder, jämfört med 4,6 sekunder för bilen vi har kört.

Omdömena här gäller alltså versionen med 398 hästkrafter. Den har ett frånpris på 949 000 kronor, vilket ger anledning att ställa höga krav även på annat än motorn. En provkörning av den uppdaterade varianten är att vänta.

BMW X3 M50 är värd att lägga på minnet

BMW X3 M50 passar den som behöver en rymlig suv och fortfarande tycker att motorns karaktär och känslan i styrningen är värda att betala för. Den är snabb, lekfull och tillräckligt följsam för att fungera även när körningen mest handlar om att komma fram.

Den som prioriterar tystnad och gedigen kupékänsla får däremot tydliga skäl att tveka. Drivlinans enstaka tröghet och de haptiska reglagen hör också till sådant vi gärna hade sluppit.

Ändå väger körglädjen tungt. X3 M50 känns som en BMW av den gamla skolan, och efter en vecka är det ett mycket gott betyg. Jag lär tänka på den oftare framöver.