Test: Porsche Cayenne Diesel

Porsche Cayenne Diesel
Motor: 3.0-liters V6:a diesel, 262 hästkrafter, 580 newtonmeter, fyrhjulsdrift.
Acceleration: 0-100 på 7.3 sekunder
Toppfart: 221 km/h
Mått (längd/höjd/bredd):
4855/1705/1939 mm
Pris: 675 000 SEK
(testbil 911 000 SEK)

Nästan alla bilmärken har en volymbil – en bil som de tillverkar för att den helt enkelt ska sälja som smör och bidra till den verksamhet som bedrivs. Jaguar har exempelvis Jaguar XE. I Porsches fall är Cayenne – tillsammans med Macan – en av dessa. Trots att den delar bottenplatta med Volkswagen Touareg och kostar flera hundra tusen kronor mer säljer den som smör. Det är en mycket vanlig bil att se på vägarna. Givetvis är det så att dieseln är mest populär då den är mest humant prissatt av alla bilar.

Man kan även få en konkurrent till BMW X5 M – närmare bestämt en Porsche Cayenne Turbo S. Frågan är huruvida Porsche har lyckats med att integrera Porsche-DNA:t till en av bilvärldens mindre spännande segment – SUV-segmentet. Att Porsche är en del av Volkswagen Group är inte något de skryter om och de försöker sannerligen gör allt för att ta så mycket distans som möjligt från koncernen. Även pressbilarna hämtas på en annan plats än bilar från den övriga koncernen. Är Porschens pris berättigat och är det verkligen en sann Porsche? Låt oss lägga i Högsta Växeln och recensera Porsche Cayenne Diesel.

Vi på Högsta Växeln har delade meningar om utseendet på Porsche Cayenne. Personligen anser jag att det absolut är en mycket attraktiv bil som har lyckats med en symbios mellan sportig och utilitaristisk vilket är precis det man väntar sig. Andreas å sidan anser att bilen ser ut som en förvånad torsk framifrån. Givetvis är det så att vad man tycker om en bils utseende är ytterst subjektivt men samtidigt ska en volymbil anses vara attraktiv av de flesta.

Så verkar vara fallet eftersom man ser den bokstavligt överallt. Andreas tillhör den lilla skara som inte tycker den ser bra ut. Det kan dock konstateras att det känns väldigt paradoxalt med en stadsjeep från Porsche om man ska vara helt politiskt korrekt av sig. Att fälgarna var 21-tums Turbo Design fälgar för 56 400 SEK är extremt udda med tanke på att det sitter en dieselsexa under huven. Oavsett såg det bra ut men var ungefär lika nödvändigt som en vinterjacka i en bastu – speciellt om man har i åtanke att jag fick punktering på en lerig grusväg.

Det underbara med Cayennes interiör är att allt är placerat högt upp så känslan av att man sitter lågt infinner sig omgående. När man sedan tittar ut sitter man i själv verket väldigt högt. Det är en väldigt spännande kombination som gör att man upplever båda sidor av mynten – man sitter högt men lågt så att säga. Allt är av högsta kvalitet vilket man tveklöst förväntar sig – speciellt när man tar sig en titt på vad saker och ting i en Porsche kan kosta. Det enda problemet egentligen är att man ibland förundras över huruvida man sitter i ett flygplan eller i en bil.

Det är nämligen så att en Porsche har fler knappar än ett tangentbord på en orgel. Absolut att det ser häftigt ut men det tar ungefär 20 minuter varje gång man vill ändra på någonting. Givetvis så är det en vanesak men på en vecka med fyra dagar på verkstad hinner man inte ens i närheten av bekanta sig med alla. Infotainmentsystemet fungerar bra men skulle må bra av lite högre upplösning – speciellt om man tar hänsyn till att det kostar 35 400 SEK.

Allt är relativt är nog en av de mest uttjatade fraserna någonsin. Dock är så fallet väldigt många gånger, inte minst när man ska skriva om en diesel-stadsjeeps körglädje. Vi har kört BMW X5 30d som med sina 258 hästkrafter är så nära en konkurrent man kan komma speciellt med tanke på att BMW har samma fokus som Porsche rent DNA-mässigt: sportig körning är det som eftersträvas.

En Porsche Cayenne diesel är inte körglad. Det är en trevlig bil att köra som kan imponera på landsväg men man lämnar aldrig bilen med ett leende och känslan att man har haft det roligt bakom ratten. Oavsett detta är det en bil man trivs i och den är absolut trevlig att köra. Den är väldigt mån om att försöka framhäva sina sportiga attribut och trots att det är en bjässe på över två ton är den oerhört dynamisk på landsväg.

Man kan hålla ett högt tempo utan att få för sig att man sitter i en segelbåt – den är flink genom kurvorna. Den större delen av bilkörningen gjordes på motorväg. Den är mycket tyst och bekväm och man kan med lätthet säga att den gör långfärder till något behagligt. Man är utvilad när man kommer fram. I höghastighetskörning är den väldigt stabil och man ser framför sig hur en tysk familj kan sitta tryggt och bekvämt i 200 kilometer i timmen på autobahn. Det är helt enkelt en väldigt trevlig och komfortabel bil som sannerligen bidrar till ens välmående på längre resor oavsett var man befinner sig.

Konstigt nog var den Porsche Cayenne vi lånade inte försedd med luftfjädring, ett tillägg som kostar 36 500 SEK. Jag anser personligen att det är givet då skillnaden i komfort är avsevärd. Den Volkswagen Touareg som Porschen mötte i terrängduellen hade luftfjädring och skillnaden i komfort var markant. Det innebär dock inte att Porsche Cayenne är en obekväm bil med sin mer spartanska stålfjädring.

Jag fick cirka 90 mil bakom ratten på Porschen där minst 80 var motorvägskörning. Det är en bil som absorberar ojämnheter i vägen på ett behagligt vis samtidigt som den ger en sportig känsla. Den är bekvämare än en BMW X5. Kupéljudet är mer än acceptabelt och med radion på är man som isolerad från omvärlden. Baksäteskomforten är hög  och fullvuxna individer kan absolut åka med utan att behöva amputera benen.

En Porsche Cayenne Diesel är ett tvång från ledningen och har som huvudsakliga syfte att se till så att ekonomichefen sover gott om nätterna. Är man ute och jagar efter en stadsjeep är det är alldeles utmärkt val – den är bekväm, den ser anständig ut, den är praktisk och den har en image som många uppskattar. Det är trots allt en Porsche. Att den egentligen inte lever upp till Porsche-standarden rent prestandamässigt är inte något som lär intressera de flesta.

Jag anser att de borde slopa Porsche Cayenne Diesel och endast ha Cayenne S Diesel som dieselalternativet. Att berättiga prislappen på Cayenne Diesel är en omöjlighet men bortser man från den är det en genuint bra bil men som utöver märkesprestigen inte lever upp till prislappen. Man lär visserligen inte känna sig sviken någonstans. Trots att det är en diesel låter det inte som en och bakom ratten känner man sig minst sagt maffig.

Utrustar man den med luftfjädring, fälgar som inte leder till punktering och lite annat smått och gott har man sig en briljant familjebil. Det är en förnuftsvidrig märkesfixering från en stor skara konsumenter som ligger bakom denna bils framgång. Porsche Cayenne Diesel – irrationell anfäktelse.