Test: Cupra Formentor e-Hybrid

Cupra Formentor VZ e-Hybrid (2021)
Motor: 1,6-liters, 4-cylindrig, laddhybrid, bensin, 245 hästkrafter, 400 newtonmeter
Kraftöverföring: 6-stegad dubbelkopplingslåda, framhjulsdrift
Acceleration 0–100 km/h: 7,0 sekunder
Toppfart: 210 km/h
Elektrisk räckvidd: 54 kilometer
Vikt: 1 721 kg
Mått (längd/bredd/höjd): 4450/1840/1510mm
Pris: 443 900 SEK (testbil cirka 520 000 SEK)

Cupra Formentor debuterade i ett utförande med en rejäl dos prestanda. Den är spanjorernas försök att tilltala en målgrupp som både vill synas och höras utan att behöva öppna plånboken på vid gavel. Märket är lifestyle-orienterat och även om dess identitet i många fall är smått förvirrande har det gett spanjorerna förmågan att vara lite mer loco samt ta mer betalt. Nu har det blivit dags för mer vardagliga alternativ att göra sin entré, inte helt oväntat nog finns det därför en elektrifierad variant. Låt oss lägga i Högsta Växeln och recensera nya Cupra Formentor e-Hybrid.

Utseendemässigt är Formentor e-Hybrid mer eller mindre identisk sina mer hästkraftsstinna syskon. Det enda undantaget är egentligen laddluckan. Designen imponerar med sina distinkta linjer och Cupra har ändå ansträngt sig för att erbjuda en bil som ska se märkvärdig ut. Interiört möts man av en typisk Seat-interiör med lite mer premiuminslag. Infotainmentsystemet är dock lika frustrerande som hos övriga koncernens bilar – varför har de bestämt sig för att komplicera saker och ting så infernaliskt?

Eftersom Formentor e-Hybrid är en del av Volkswagen-koncernen lär du inte trilla av stolen när du får höra att den delar bottenplatta och drivlina med både Volkswagen Golf GTE och Škoda Octavia iV RS. Likt sina tyska och tjeckiska syskon är tanken att körupplevelsen ska vara åt det sportigare hållet och elektrifieringen ska ses som ett sätt att öka prestandan snarare än att värna om moder jord, även om den gör både och. På pappret är den av samma kaliber som en Volkswagen Golf GTI – en tveklöst sportig bil – men verkligheten är en helt annan.

Även om kombinationen av elmotor och förbränningsmotor sannerligen gynnar prestandan förblir den mer lik en gazpacho snarare än en kryddig chorizo. I laddhybridsutförande är Formentor e-Hybrid väldigt framhjulsdriven, något som inte passar SUV-aspekten, och det märks vid maximalt gaspådrag. Accelerationen är linjär men långt ifrån överväldigande och man förväntar sig mer när man trycker gasen i botten. Om man dock slår över till Cupra-läget tvingas man tampas med rejäla doser vridstyrning vilket sannerligen gör den livlig men inte mer än så. Chassit är välbalanserat och bilen förblir förutsägbar.

På ren el kommer man cirka 4 mil vilket får anses som acceptabelt. Övergången mellan el och förbränning sker för det mesta diskret även om det känns som att Formentor e-Hybrid ibland behöver lite betänketid. Med bara elmotorn känns bilen pigg i lägre hastigheter och även orimligt tyst och bekväm vilket inte riktigt passar märkets utstrålning. När Cupra lanserade den första Seat-racingbilen har jag svårt att föreställa mig att de såg en framtid innehållandes framhjulsdriven laddhybrid.

Cupra Formentor e-Hybrid erbjuder tveklöst mer stil än substans. Som e-Hybrid lämpar den sig för de som vill ha en bil som ser riktigt frän ut och inte kunde bry sig mindre om körupplevelsen. Den är åtminstone förvånansvärt bekväm. Formentor e-Hybrid hamnar lite i samma fälla som Octavia iV RS, den är en bil som är sportig för sakens skull, inte för att det faktiskt bidrar något nämnvärt till körupplevelsen. Utseendemässigt går den hem men den går även emot det Cupra på något sätt är tänkt att vara: mer prestandaorienterat. Den är fåfäng med en gnutta miljöpatos men sett till konkurrenterna finns det betydligt mer attraktiva alternativ.