Test: Mercedes-Benz S 580 e – bättre, men inte längre ohotad

Mercedes-Benz S-Klass har fått ett rejält ansiktslyft med högre kvalitetskänsla, fler skärmar och återkomsten av några hederliga knappar. Vi har provkört laddhybriden S 580 e i Hamburg för att se om det tyska flaggskeppet fortfarande visar var skåpet ska stå.

Det finns vissa modellbeteckningar som förpliktigar mer än andra. S-Klass är tveklöst en av dem. Förväntningarna handlar om komfort, kvalitet och känslan av att tyskarna har tänkt på ungefär allt.

När den nuvarande generationen, med internkod W223, lanserades var jag därför inte odelat imponerad. Framför allt var kvalitetskänslan inte riktigt vad jag förväntade mig. Att behöva ha överseende med interiören i en S-Klass känns onekligen bakvänt.

Nu har Mercedes genomfört vad de själva beskriver som den största uppdateringen inom en och samma S-Klass-generation. Jag begav mig till Hamburg för att undersöka saken närmare bakom ratten på laddhybriden S 580 e.

Låt oss lägga i Högsta Växeln och provköra uppdaterade Mercedes-Benz S-Klass.

En lysande stjärna. Bokstavligen.

Enligt Mercedes har över hälften av bilen förnyats eller uppgraderats. Totalt handlar det om omkring 2 700 komponenter, vilket låter mer som ett generationsskifte än ett ansiktslyft.

Utifrån är förändringarna emellertid inte fullt så dramatiska. Grundformen känns igen, men grillen har vuxit med 20 procent och fått belysning. Även stjärnan på huven kan numera lysa, medan strålkastarna har försetts med dubbla stjärnmotiv.

Risken att någon misstar bilen för något annat än en Mercedes får således betraktas som undanröjd, men frågan är hur elegant det är att fullständigt belamra en bil med sitt emblem.

Resultatet är en mer uppseendeväckande uppsyn, även om S-Klass fortfarande har proportionerna hos en traditionell lyxsedan. Hur väl en upplyst kylarprydnad passar in i sammanhanget är däremot en smaksak.

En sexa gör sig bra i en S-Klass

Jag är generellt skeptisk till laddhybrider i lyxsegmentet. Imponerande systemsiffror i all ära, men samspelet mellan el- och bensinmotor måste fungera för att bilen ska kännas så förfinad som prislappen antyder.

I S 580 e har tyskarna lyckats väl. Samspelet mellan bensin- och elmotor är harmoniskt och passar bilens karaktär.

Sexan på tre liter levererar 449 hästkrafter, medan elmotorn bidrar med 163. Den sammanlagda systemeffekten landar på 585 hästkrafter och vridmomentet på 750 newtonmeter. En niostegad automatlåda fördelar kraften till samtliga fyra hjul.

Enligt Mercedes avverkas 0–100 km/h på 4,4 sekunder, och bakom ratten känns den stora laddhybriden onekligen rapp. Kraftreserverna är det inget fel på, samtidigt som framfarten är mjuk och tyst.

Att det sitter en rak sexa under huven känns dessutom helt rätt i en S-Klass – och betydligt mer speciellt än en V6. Med det sagt hade märkets nya V8 varit något att sätta tänderna i.

Komforten i första rummet

Det är emellertid komforten som spelar huvudrollen. Under provkörningen i Hamburg bjuder S 580 e på precis det lugn jag förväntar mig av märkets flaggskepp.

Bilen är mjuk, tyst och behaglig att köra. Här känns prioriteringarna rätt. En S-Klass ska trots allt göra resan mindre ansträngande, oavsett hur bråttom personen bakom ratten eller i baksätet har.

Den provkörda bilen är den korta versionen, vilket innebär drygt 5,2 meter mellan stötfångarna. Tjänstevikten på 2 375 kilo understryker att det rör sig om en rejäl pjäs.

Bakaxelstyrningen gör sig tydligt påmind bakom ratten. Med så här mycket bil att hålla reda på är det en välkommen finess.

Både bakaxelstyrning och Airmatic-luftfjädring är standard, medan ett mer avancerat system med upp till tio graders styrvinkel på bakhjulen finns som tillval.

Jämfört med BMW i7 känns Mercedes mer fokuserad på ren komfort. BMW är mer engagerande bakom ratten, medan S-Klass i högre grad försöker isolera föraren och passagerarna från omvärlden.

Ett välbehövligt kvalitetslyft

Det märks framför allt på kvalitetskänslan. Kupén har tagit ett tydligt kliv framåt och känns lyxigare än tidigare, även om det fortfarande finns en bit kvar att gå till den forna stormaktstiden för märket.

Mercedes så kallade MBUX Superscreen består av en mittskärm på 14,4 tum och en passagerarskärm på 12,3 tum bakom en gemensam glasyta. Därtill har föraren en separat instrumentskärm.

Bakom kulisserna hittar vi operativsystemet MB.OS som knyter samman bland annat infotainment, förarassistans och drivlina. Någon brist på tekniska ambitioner råder således inte.

Personligen hade jag emellertid gärna sett en mer återhållsam framtoning. Skärmarnas dominans rimmar illa med det lugn som resten av bilen är så bra på att förmedla. Fler skärmar gör inte automatiskt en bil lyxigare.

Desto mer glädjande är att fysiska reglage har hittat tillbaka till ratten. Farthållaren får ett vippreglage och volymen justeras med en rulle. Ibland är ett hederligt reglage precis vad utvecklingen behöver.

I det stora hela når uppdaterade S-Klass emellertid fortfarande inte upp till föregångarnas kvalitetskänsla, inte minst W222-generationens.

Man får känslan av att det är ekonomerna snarare än ingenjörerna som fått sätta ribban för kvalitet.

Här tycker jag dessutom att BMW i7 känns mer påkostad invändigt. Mercedes har förbättrat W223 rejält, men den där närmast överdrivna känslan av kvalitet som länge definierade S-Klass är fortfarande inte helt tillbaka.

Tio mil på el och begränsad plats för bagaget

Mercedes anger en elektrisk räckvidd på omkring tio mil enligt WLTP. För den som laddar regelbundet finns alltså goda förutsättningar att klara en stor del av vardagskörningen på el.

Batteriets användbara kapacitet är cirka 22 kWh och bilen kan snabbladdas med upp till 60 kW. Enligt tillverkaren tar det 20 minuter att gå från 10 till 80 procent.

Bagageutrymmet är desto mindre imponerande. Det rymmer 345 liter, vilket är snålt i en bil som mäter över 5,3 meter på längden. De icke-elektrifierade versionerna sväljer över 500 liter.

Även den som prioriterar benutrymme kan trots allt tänkas vilja ta med sig en resväska eller två.

En bättre Mercedes-Benz S-Klass

Uppdateringen har gjort S-Klass gott. Kvalitetskänslan är högre, komforten övertygar och laddhybriddrivlinan känns väl anpassad till uppgiften. S 580 e är en vansinnigt behaglig bil att tillbringa tid bakom ratten i.

Problemet är att S-Klass inte längre har samma självklara särställning. Under många år var modellen måttstocken som konkurrenterna förhöll sig till. Så känns det inte riktigt längre.

BMW i7 känns mer påkostad invändigt och är samtidigt mer engagerande bakom ratten. Mercedes kontrar med den klassiska S-Klass-komforten och en laddhybriddrivlina som passar formatet utmärkt.

Skärmarnas dominans är min främsta invändning. När Mercedes i övrigt lyckas så väl med att skapa en lugn och förfinad bil hade jag gärna sett samma återhållsamhet på instrumentbrädan.

Den raka sexan, det välfungerande hybridsystemet och den höga komfortnivån väger emellertid tungt. Det här är en S-Klass som bättre lever upp till förväntningarna på modellbeteckningen.

Stjärnan har med andra ord fått tillbaka en del av sin lyster. Det beror lyckligtvis på mer än belysningen.