Test: Škoda Epiq provkörd – mer förnuft än spänning

Škoda Epiq är lättkörd, bekväm och försedd med ett bagageutrymme som får betydligt större bilar att skämmas. Dessutom har tjeckerna behållit de fysiska knapparna. Vi har provkört märkets minsta elbil från München till Österrike – och hittat en genomtänkt vardagsbil med en gnutta charm.

Škoda har blivit duktiga på att bygga elbilar som är lätta att förstå sig på. Med Epiq vill tjeckerna göra samma sak i ett mindre format.

På presentationen beskriver de bilen som allt kunderna uppskattar hos storebror Elroq, fast en storlek mindre. 

Jag lade i Högsta Växeln och begav mig från München mot de österrikiska Alperna för att se vad den lilla tjecken har att erbjuda.

En genomtänkt pjäs

Epiq är den första serietillverkade Škodan som fullt ut anammar märkets nya formspråk Modern Solid. Det innebär bland annat T-formade ljus, rena ytor och ett ganska kantigt uppträdande.

Någon särskilt kontroversiell skapelse är det emellertid inte. Epiq ser modern ut, men lär knappast ge upphov till några hetsiga diskussioner om bildesign.

Karossen mäter knappt 4,18 meter på längden. Det rör sig om ett behändigt format, och Škoda har samtidigt fått ner luftmotståndskoefficienten till imponerande 0,275.

Formgivningen speglar bilen ganska väl. Den är prydlig, funktionell men en smula anonym.

Knappar som går att trycka på

Invändigt finns en detalj som jag uppskattar direkt: fysiska knappar.

De sitter på ratten, i mittkonsolen och vid fönsterhissarna och är ett bestämt välkommet inslag.

Även Epiq har naturligtvis en stor pekskärm. Den mäter 13 tum och använder ett Androidbaserat infotainmentsystem. Škoda har alltså inte övergett skärmarna, men de har åtminstone förstått att knappar också har en uppgift att fylla.

Helhetsintrycket är genomtänkt och lättbegripligt. Här finns inget större behov av att uppfinna vardagen på nytt bara för att drivlinan är elektrisk.

Baksätet fungerar också bra. Det finns plats för fötterna under framstolarna och huvudutrymmet är generöst. Att bilen är liten på utsidan behöver uppenbarligen inte innebära att de där bak får sitta med huvudet mot innertaket.

Gott om plats för vardagen

Bagageutrymmet rymmer 475 liter, vilket är ordentligt tilltaget i en bil av den här storleken.

En del av förklaringen finns under skalet. Epiq bygger på Volkswagen-koncernens nya MEB+-plattform, som den delar med bland andra Volkswagen ID. Polo och Cupra Raval. Här driver elmotorn framhjulen, vilket gynnar paketeringen och frigör utrymme i skuffen.

De små praktiska lösningarna som faller under Škodas Simply Clever-mantra återfinns även i Epiq. Paraplyet i förardörren, isskrapan, hållaren för parkeringsbiljetter och förvaringen för laddkabeln är sådant som känns igen från Škoda. Ett justerbart bagagegolv finns också, beroende på utrustning.

På presentationen dyker dessutom namnet Printly Clever upp, med 3D-printade tillbehör som en fortsättning på Simply Clever-temat. Som kund kan man printa sina egna accessaorer, förutsatt att man har en 3D-printer att tillgå.

En detalj kräver däremot lite tålamod. Škoda anger ett främre bagageutrymme på 25 liter, men det tillkommer senare i produktionen. Den som gärna vill lägga laddkabeln under motorhuven bör därför kontrollera vad som gäller för just den beställda bilen.

På plats i Österrike fanns det emellertid bilar med frunk och varför konsumenter tvingas vänta fick vi inte svar på. 

Škoda Epiq provkörd har oväntat bra grepp

På vägen är Epiq ungefär så lättkörd som man hoppas att en liten vardagsbil ska vara.

Vi kör Epiq 55, med 155 kW, motsvarande 211 hästkrafter, och 290 newtonmeter. Den känns lagom rapp. Kraften räcker gott för bilens uppdrag, utan att accelerationen blir det man främst tar med sig från körningen.

Det är snarare fjädringen som sätter tonen.

Škoda har valt en tydlig inriktning mot komfort, och det passar bilen bra. Fjädringen gör det man förväntar sig och Epiq känns behaglig att färdas i. Under resan från München mot Österrike framstår den som en okomplicerad reskamrat.

När vägen börjar svänga visar den samtidigt att komfort inte behöver innebära bristande kompetens.

Framvagnen har överraskande mycket grepp och bilen följer villigt den tänkta linjen. Epiq klarar mer än det ganska försiktiga yttre antyder. Det finns en trygghet i uppträdandet som gör den lätt att uppskatta, även när tempot höjs, även om tyngden stundtals gör sig till känna.

Körlägena tillför däremot inte särskilt mycket. Jag upplever ingen tydlig skillnad mellan dem, något som emellertid lär skilja sig på bilar med DCC-chassit, något vår testbil inte var försedd med.

Det som saknas är lite mer av en udd. Epiq gör jobbet bra, men ger mig inte särskilt många anledningar att ta en omväg bara för körningens skull. Den är mer kompetent än engagerande, vilket passar bilens karaktär perfekt.

Upp till 44 mil på en laddning

Epiq erbjuds med två batteristorlekar och tre effektnivåer.

De enklare versionerna, 35 och 40, har ett LFP-batteri med 37 kWh användbar kapacitet och en uppgiven räckvidd på omkring 31 mil. I Epiq 55 sitter i stället ett NMC-batteri på 55 kWh brutto, varav 52 kWh går att använda. Räckvidden anges till omkring 44 mil.

För toppversionen uppger Škoda ungefär 24 minuter för att ladda från 10 till 80 procent. På papperet är det en användbar kombination av räckvidd och laddtid för en bil som även ska kunna lämna tätorten.

Alla versioner har 11 kW AC-laddning. Epiq får dessutom möjlighet till enpedalskörning i B-läget, där bilen kan bromsa hela vägen till stillastående när föraren släpper gaspedalen.

Škoda Epiq charmar med förnuft

 kliver in i en klass där utbudet växer. Škoda själva nämner konkurrenter som Citroën ë-C3, Renault 4, Fiat Grande Panda och Kia EV2.

Att vara liten och elektrisk räcker alltså inte särskilt långt i sig, men helhetspaketet utmärker sig emellertid jämte konkurrenterna. 

Škodas argument är kombinationen av utrymme, komfort och genomtänkta detaljer. Märket säger dessutom att instegsversionen ska kunna ligga på samma prisnivå som bensindrivna Kamiq på många marknader. I skrivande stund skiljer det emellertid ungefär 100 000 SEK mellan Kamiq och Epiq.

Efter körningen är det framför allt den vardagliga användbarheten jag tar med mig. Epiq är lätt att köra, bekväm att åka i och rymligare än formatet antyder. De fysiska knapparna gör sitt till.

Lite mer personlighet hade inte skadat men Epiq är lätt att tycka om. Men för den som främst vill ha en liten elbil som fungerar i vardagen har Škoda fått mycket rätt.

Namnet är mer storslaget än körupplevelsen men Škoda Epiq som bil är däremot svår att invända mot.

Test: Cupra Raval prototyp provkörd – märkets viktigaste kort

Nya Škoda Elroq provkörd – kompetent elbil i mindre format

Nya Volkswagen T-Cross provkörd på Mallorca