Test: Mercedes-AMG GT 63 Pro på Ascari – vardagsvänlig banräv

Kunderna har sagt sitt: Mercedes-AMG:s svar på Porsche 911 behöver fungera bra i vardagen, även i sitt mest extrema utförande. Vi har dundrat till södra Spanien för att testa hur nya Mercedes-AMG GT 63 Pro presterar på berömda racingbanan Ascari.

Det är något av en utmaning att reda ut modellutbudet för Mercedes-AMG:s GT. Modellen finns i både fyrdörrars- och klassiskt tvådörrarsutförande, där den senare nu delar plattform med SL.

Foto: Mercedes-AMG

AMG GT har ett omfattande familjeträd

Även utan att räkna med familjevarianten kan det vara klurigt att få grepp om vad AMG GT innebär.

Modellprogrammet har inkluderat versioner som GT S, GT C, GT R, med eller utan ”Pro” och ”Black Series” i namnet, samt erbjudanden som både coupé och roadster.

Numera är nomenklaturen något mer typisk för AMG, men knappast särskilt enkel att förstå. Längst ner i utbudet finns den fyrcylindriga GT 43, följt av den åttacylindriga GT 55, och högst upp hittar vi den ännu vassare GT 63.

Toppmodellen kommer i tre versioner, inklusive laddhybriden GT 63 S E Performance och, som vi testar här, GT 63 Pro.

Vad gör GT 63 Pro till en ”Pro”?

Det som skiljer GT 63 Pro från dess mindre specialiserade syskon är hur väl den presterar på bana.

Motorn har fått sig en genomgång och levererar nu 612 hästkrafter och 850 newtonmeter vridmoment, vilket höjer både toppfart och accelerationsförmåga vid högre hastigheter – en skillnad som är desto tydligare på papper än i verkligheten.

Ännu viktigare är dock de uppgraderingar som gjorts för kylning och aerodynamik. Med tanke på bilens vikt är effektiv kylning avgörande för att den ska kunna köras hårt på banan.

GT Pro har fyra extra kylare jämfört med vanliga GT 63: två till differentialerna och två som kyler luft som leds till frambromsarna via nya kanaler. Dessutom har den keramiska bromsar som standard.

För aerodynamikens skull har bilen fått ett uppdaterat underrede med en aktiv frontspoiler, som vid en viss hastighet – beroende på körläge – kan fällas ner för att öka marktryck och förbättra luftflödet till kylsystemet.

Kan man känna av dessa uppgraderingar bakom ratten?

Det är svårt att säga utan att köra GT 63 Pro och en vanlig GT 63 under identiska förhållanden, men det är tydligt att bilen är effektiv på att kyla bromsarna.

Ledbilen, körd av DTM-legendaren Bernd Schneider, bromsade intensivt även under avslutande avkylningsvarv.

Bilens förmåga att bita sig fast vid marken är påtaglig, och man kan byta riktning kraftfullt i hastigheter en bra bit över 200 km/h utan att tappa kontrollen.

En följsam följeslagare genom kurvorna

Banan Ascari är tekniskt krävande och relativt tight, vilket gjorde att bilens höghastighetsstabilitet fick stå åt sidan till förmån för dess smidighet i snabba riktningsändringar.

Bilen upplevdes enkel att hantera – upp till en viss gräns reagerar den direkt på förarens manövrar, vilket gör körningen engagerande.

Men när gränsen passerats märks det att GT 63 Pro, trots sin precision, är en nästan två ton tung bil som även ska fungera för vardagsbestyr.

Det finns dock fördelar: bilen är förlåtande även vid förarens misstag, och fyrhjulsdriften gör att man kan ta sig ur de flesta situationer, förutsatt att det finns asfalt kvar att köra på.

Mercedes-AMG GT 63 Pro är en kapabel prestandabil som ändå är lättkörd

AMG GT 63 Pro är en bil med imponerande kompetens, vilket bevisas av att den rundar Nürburgring snabbare än den tidigare AMG GT R Pro.

Men för den som söker en utmanande bil att köra hårt och ofta kan den kännas lite för förutsägbar.

Däremot kommer den typiska köparen att uppskatta GT 63 Pro, som både är anpassad för vardagen och klarar en årlig banträff galant.

Bilen hanterar körningen med stabilitet och prestanda och hjälper föraren att se bättre ut bakom ratten än vad som kanske är fallet.