Test: Suzuki Jimny Torakku

Suzuki Jimny Torakku 1.5 4×4 (2022)
Motor: 1,5-liters, I4, bensin, 102 hästkrafter, 130 newtonmeter
Kraftöverföring: 5-växlad manuell växellåda, fyrhjulsdrift
Acceleration 0–100 km/h: 14,1 sekunder
Toppfart: 145 km/h
Vikt: 1 165 kg
Mått (längd/bredd/höjd): 3645/1645/1720 mm
Pris: 219 900 SEK
(testbil 225 400 SEK)

Politiska styrmedel har skördat offer efter offer inom bilvärlden. Ett av dessa var Suzuki Jimny som i januari 2020 försvann från marknaden då den inte längre levde upp till de utsläppskrav som bilar på den europeiska marknaden ställs inför. Lösningen på problemet var att plocka bort det ändå helt onödiga baksätet och i stället registrera Jimny som en lätt lastbil vilket medför andra protokoll att förhålla sig till. Låt oss lägga i Högsta Växeln och recensera nya Suzuki Jimny Torakku.

Torakku på japanska betyder truck, det vill säga lastbil. Jimny förvandlades alltså genom att sätta upp ett galler mellan lastutrymmet och framsätena. Utseendemässigt har det inte inneburit någon kosmetisk förändring för Jimny utan den älskvärda boxiga designen och gulliga uppsynen består.

Att vår testbil dessutom var försedd med militärgrön lack och svarta stålhjul var sannerligen pricken över i:et. På insidan innebär det att man får rejält med lastutrymme men det innebär även att framsätena inte går att justera riktigt som man vill om man är längre än en genomsnittlig japan, med andra ord kort som tusan.

Det märks tydligt att lastutrymmet bara är en lösning för att kunna registrera om bilarna som just lätta lastbilar. Det finns nämligen inga spännpunkter och allt man kan tänkas lägga i där bak glider runt som ett bouleklot.

Lösningen är att antingen proppa skuffen full med prylar eller att undvika att transportera porslin. Baksätet som Jimny tidigare hade var nästintill oanvändbart så hela Torakku-konverteringen känns ändå logisk.

På pappret är det inte mycket som talar för Jimnys köregenskaper. Man får nöja sig med en 1,5-liters motor på 102 japanska kusar. Men den manuella växellådan är en fröjd att använda. Slagen är halvlånga och man får chansa lite för att få i rätt växel.

Det går även att få en 4-stegad automatlåda men det är som att beställa en Bugatti Chiron med trumbromsar. Kopplingen har noll feedback men efter lite om och men kommer man underfund med hur den bäst moduleras. Den första växeln är oerhört låg – även med växellådan i högt läge – vilket gör det svårt att få motorstopp.

På motorväg upplevs Jimny Torakku som en optimistjolle ute på Atlanten. Den är extremt vindkänslig och motorn lider fullständigt i motorvägsfarter. Att ligga i max 80 knyck är egentligen vad den vill så det gäller att man inte har bråttom. Om du frekvent kör mer än någon timme på motorväg är detta fel bil för ändamålet; en första generationens Fiat Panda är bättre lämpad.

Praktisk kuriosa
Maxlast (kg): 150 kg
Dragvikt (obromsad): 350 kg
Dragvikt (bromsad): 1 500 kg
Lastvolym: 863 liter

Om man fortsätter just på ändamålsfronten är det egentligen bortom asfalten som Jimny hör hemma. Som transportdon är Jimny Torakku utomordentligt väl lämpad för att frakta prylar där ingen annan bil kommer fram – i svår terräng där man behöver en bergsget på hjul.

Suzuki Jimny Torakku är sanslöst kapabel i terrängspåret och dess fjäderlätta vikt, minimala storlek och lågväxellåda gör att den bokstavligt dansar över allt i dess väg. Jimny slår många bra mycket dyrare terrängbilar på fingrarna för en promille av priset.

Det som utmärker Jimny mest är egentligen hur ärlig den är med sina intentioner och hur gullig den är. Den må inte vara det senaste i termer av innovationsbenägenhet men det finns en anledning till att den funnits ända sedan 1970.

Dess gulliga framtoning, köra-överallt-aura och pålitlighet är det som är lockelsen. Den försöker inte vara något den inte är och är en härlig kontrast till den rådande besattheten av bilar som försöker vara bra på precis allting samtidigt.

Suzuki Jimny vann det prestigefyllda priset Årets Högsta Växeln-SUV år 2019. Även i Torakku-utförande imponerar den minst lika mycket och är precis lika älskvärd nu som då. Dess rara uppsyn och dess seriösa men ändå tillmötesgående kompetens gör den så fantastisk.

Den är rolig att köra, otroligt väl lämpad som stadsbil och oslagbar i terräng. På motorväg är den förvisso ingen höjdare men samtidigt försöker den inte låtsas vara det heller.