Vad är värst, att biltillverkare såsom Aston Martin tillverkar stadsjeepar eller att SUV-trenden gått så långt att till och med B-segmentet nu fylls till bredden med högbyggen? Frågan är högst retorisk; det förstnämnda är självklart värst – många småbilskunder uppskattar nämligen lättare insteg och en högre sittposition än vad man får i minibilar av traditionellt snitt, och hos dessa pragmatiker kanske biltypens höga silhuett inte ens sticker i ögonen.

Nämnda superbilstillverkares tidigare ägare, Ford, har nu uppdaterat sitt medlemskap i B-SUV-klubben med modellen Puma. Deras marknadsundersökningar har lett dem till insikten att de i denna satsning ska lägga huvudsakligt fokus på design. Det innebär givetvis inte att man måste uppnå någon estetisk perfektion, och dessutom är tilltalande formgivning, som jag antytt, ett svåruppnått mål att förena med uppgiften att ta fram en stadsjeep. Resultatet ser ni i varje fall nedan, på bilderna jag tagit i samband med att jag provkört nya Puma i spanska Malaga. Somliga menar att bilen ser mer ut som en groda än en vildkatt; I mina – hårt SUV-dömande – ögon har Fords designers ändock gjort väl ifrån sig.

Vad är nytt?
– En helt ny crossover från Ford
– Märkets satsning på elektrifiering
– Inte namnet

Vi hade, som några av er läsare säkerligen minns, redan bra koll på Puma med anledning av att vi som enda svenska redaktion sett bilen redan i somras. Elefanten i rummet är dock ett annat djur som också finns på varmare breddgrader – det som utgör namnet. Vi som deltog under provkörningen har dock fått lära oss att idén att kalla den Puma inte kommer från Ford själva, utan diverse designfokusgruppsdeltagare som ska ha påpekat att bilens former fört deras tankar till den gamla coupén Puma. Namnet Mustang Mach-E uppstod knappast under samma omständigheter.

Bilens utseende kan ni själva döma utifrån bilderna, men huruvida den lever upp till förväntningarna på köregenskaper är en av de saker jag haft i uppgift att ta reda på – förvisso utan att ha kört den gamla Puma i annat än gamla virtuella rallyskogar. Stundtals riktigt hård körning avslöjade för mig att chassit är välbalanserat. Bilen understyr om den pressas, men får man ordentlig sladd förenas bakvagnen snart med den främre och ser till att man med bibehållet lugn enkelt hittar tillbaka till den kurs man haft för avsikt att hålla.

Drivlinor och priser
– 1,0 125 hk bensin, 6-växlad manuell från 219 900 SEK (7-stegad DCT senare i vår)
– 1,0 155 hk bensin MHEV, från 235 900 SEK (125 hk-varianten senare i vår) endast manuell

Styrningen är lite väl lätt och växellådan kräver en del tålamod, men samtidigt ska man inte låta sig luras in i tron att man som spekulant bland B-SUV:arna kommer att sluta som sportbilsägare. I synnerhet med den 155 hästkrafter starka mildhybriden, som utgör toppmodellen, kan man dock ha rejält kul givet rätt slags vägar. Detta är både tack vare ljudet från den skönsjungande trepipen man sitter bakom, och det faktum att den vid acceleration får nödvändig hjälp av bilens startmotor.

Motorns fina råmande störs av en del däckbuller, vars förekomst säkerligen hänger ihop med vad Ford påstår om rullmotståndet: att det ska vara åtminstone 15 procent lägre än vad man tidigare (när framgick inte) kunnat åstadkomma. Att offra höghastighetskomfort i bränsleförbrukningens namn känns såklart som ett rimligt grepp i en bil som denna. Vill man uppnå en så tyst färd som möjligt ska man sikta in sig på någon av de lägre utrustningsnivåerna, vilka förses med 17-tumsfälgar, och därefter fara omkring i något av de mjukare körlägena. Dessa kommer man åt via det nya, fina infotainmentsystemet.

Skulle något av ovan nämnda däck gå sönder har man inget reservhjul (det går dock att köpa till den oelektrifierade varianten för en knapp tusenlapp), utan ett reparationskit som återfinns under passagerarsätet. Skälet till detta är att man, för att få till bilens sluttande bakdel, tvingats till innovation i lastutrymmet.

Konkurrenter
– Peugeot 2008
– Renault Captur
– Volkswagen T-Cross
– Kia Stonic
– Mazda CX-30
– Audi Q2
– Skoda Kamiq
– Seat Ateca
– Fiat 500 X
– Citroën C3 Aircross
– Hyundai Kona

Utöver ett insynsskydd i flexibelt textilmaterial, en bred lastöppning och ett i höjdled inställbart lastgolv finns där nämligen bilens så kallade Megabox. Det är en plastbalja i vilken man kan förvara allt möjligt, till och med om det är smutsigt, tack vare att den i botten är försedd med en propp som tillåter att man sköljer ur den med vatten.

För bilägare med små barn eller barnbarn – vilket är vad som bäst får plats i baksätet, i synnerhet om det befinner sig under ett panoramatak – skulle den kanske till och med kunna agera badkar. Personligen hade jag i den förra Pumans glansdagar hemskt gärna badat badkar i bagageutrymmet på en bil, men jag kanske inte talar för världens alla små barn.

Baljan rymmer i varje fall 80 liter och kan lastas med upp till 50 kilo, vilket säkerligen bjuder upp till kreativa tillämpningssätt. Inledningsvis kommer 155-hästarsvariantens Megabox (som kanske ska kallas ”Kilobox”) rymma cirka 30 liter mindre, men när 125-hästarsmildhybriden väl kommer ska samtliga bilar bestyckas med 80-litersbaljan. Vid det laget har man nämligen ändrat hybridbatteriets placering under skalet.

Mitt samlade intryck av nya Ford Puma är att den utgör ett attraktivt val för den som vill ha en liten crossover och lägger stor vikt vid både design och körglädje. Den i mina ögon närmsta konkurrenten heter Peugeot 2008; den går att fås till ett lägre pris, men endast ihop med klenare motoralternativ. För motsvarande utrustningsnivå är priserna ungefär desamma, och valet kommer till stor del att komma att handla om tycke och smak. Vissa tycker som sagt att Puma liknar en groda, men dessa vill jag påminna om att somliga grodor gjort sig kända för att egentligen vara drömprinsar.

En av redaktionens fashionistas, som på sistone fattat tycke för V6-motorer. Den allra bästa designades av Giuseppe Busso, för oss som inte behöver en bil som startar varje dag.