2008 är inte bara ett årtal som får finansvalpar som vår egen Andreas att börja darra som asplöv. Det är nämligen också modellnamnet på en Peugeot, andra generationen av vilken fransmännen just släppt. Joel var nyligen i Portugal för att provköra 208, 2008:s lågbyggda B-segmentssyskon, och nu har turen kommit till mig för att åka över till natursköna Aix-en-Provence för en provkörning av crossovern. Kan nya 2008 konkurrera med Renault Captur och kommer den att bli en elbilsfavorit bland svenska bilköpare? Vi lägger i Högsta Växeln och tar reda på det!

Det första man möts av i termer av utseende är givetvis att 2008 nu matchar det mer aggressiva formspråk som Peugeot har tillämpat sedan 2016 års 3008. Utöver det har den växt en hel del på längden, vilket inte bara gagnar baksätes- och lastutrymmet utan även skänker den snyggare proportioner. I jämförelse med 208 är den här bilen kantigare, och liknar närmast en 3008, som bantat och sminkat sig i enlighet med rådande influencer-rön.

En annan viktig nyhet är att bilen kommer att erbjudas med tre typer av drivkällor. Utöver bensin- och dieselbilar kommer Peugeot 2008 också att släppas som fullfjädrad elbil. Den sistnämnda kommer att få ett batteri med en kapacitet om 50 kWh, som kan få den 136 hästkrafter starka kompaktsuven att ta sig 31 mil enligt WLTP-körcykeln. I och med att energilagringsenheten placerats i golvet, som på exempelvis en Tesla, har E-2008 samma innerutrymmen som de konventionellt drivna varianterna, såväl som likvärdiga köregenskaper.

De bilar som väntas sälja bäst är har dock trecylindriga bensinmotorer à 1,2 liter, och jag har kört den starkaste, med 155 hästkrafter. Denna kommer enbart med en åttastegad automatlåda, och detsamma gäller den starkaste dieseln, en fyra på 130 hästkrafter som jag också fick testa. Båda utgör gångbara alternativ för den som vill ha praktikalitet till lågt pris, medan elbilen av naturliga skäl kommer att ligga i en högre prisklass och locka ett annat kundsegment. Kurviga vägar är en smal sak för nya 2008, som inte understyr i första taget.

Bensinaren skjuter på bra, och känns oansträngd även med tre vuxna i bilen. De som hatar ljudet av en trepip lär bli besvikna, eftersom den väsnas en del när man gasar på. Själv betraktar jag trecylindriga motorer som kvarts-V12:or, vilka kombinerar effektivitet med lite liv, varför jag verkligen gillar detta alternativ. Dess sång är ett slags mörkt morrande, något som passar en bil med lejon i grillen och uppmuntrar till aktiv körning; trots att körglädje inte är argument nummer ett för en 2008 är det givetvis inte helt fel att den går att ha kul med.

Dieseln utmärker sig snarare genom att vara förhållandevis isolerad, vilket ju är precis vad man vill ha med en sådan, eftersom dieselklatter till skillnad från ovan beskrivet motorljud är bland det minst behagliga man som förare kan tvingas uthärda. Kraften finns, tystnaden till trots, dock där hela tiden och bilen är rolig att köra. Nämnas skall dock att jag bara körde dieselvarianten ensam, vilket utan tvekan bidrog till att den kändes rapp. Köparna av denna bil kommer att vara i minoritet, och falla in i kategorin som ofta tänkt ge sig ut på långfärd.

Huruvida E-2008 kommer att göra succé beror på priset. Medan instegsmodellen av nya 2008 väntas hamna någonstans kring 200 000-kronorsstrecket lär elbilen bli en helt annan sak. Med E-208:s pris på 359 900 kronor i åtanke är det inte orimligt att tro att 2008 i eldrivet utförande blir får en prislapp som åtminstone närmar sig 400 000-kronorsstrecket. För det får man en bil vars enda förhållandevisa nackdel är räckvidden, men som sagt kommer den att säljas till helt andra människor än de andra 2008:orna – de som prompt ska ha en elbil. Den skjuter på tillräckligt, är som väntat responsiv och hanterar packning och kurvor precis likadant som sina billigare modellkollegor.

På insidan har Icockpit-konceptet tagit sig till en ny nivå sedan sist jag kom i kontakt med det, i 508 GT. Där kände jag att det fick bilen att kännas trång snarare än omslutande. I den här crossovern känner man att rymden finns, samtidigt som det finns en air av den där ack så svårfångade premiumkänslan. Visst, grejerna är inte superintuitiva hela tiden, och mycket av tekniken inger gimmickkänsla, men det får man ta i den här prisklassen. Det som inte går att förlåta är pianolacksplasten, som i testbilarna var ordentligt repig på sina ställen. Nåväl, de flesta bilköpare har väl ändå vett nog att undvika sådant i tillvalslistan av andra skäl?

Ställd mot den av mig nyligen testade Renault Captur är det uppenbart att Peugeot 2008 är en bättre bil. Känslan av kvalitet är helt enkelt högre; exempelvis skiljde sig inte köregenskaperna kraftigt åt mellan utrustningsnivåer på grund av någon illa utförd fjädringsinställning. Den är dock ganska sportigt lagd, vilket jag inte är övertygad om att mini-SUV-köpare vill ha. Captur, vars instegsvariant var tämligen lysande på att i sakta mak ta sina åkande dit de ska på ett mjukt och behagligt sätt, är nog vad samtliga äldre skulle föredra. För de yngre crossoverköparna – som definitivt existerar bland elbilskunder och eventuellt därutanför – ter sig dock nya 2008 som en alldeles lysande bil. Jag vet vilken av fransoserna jag personligen skulle välja.

En av redaktionens fashionistas, som på sistone fattat tycke för V6-motorer. Den allra bästa designades av Giuseppe Busso, för oss som inte behöver en bil som startar varje dag.