Att leva med högerstyrning i en vänsterstyrd värld

Vi är nog många bilentusiaster som någon gång lekt med idén att köpa en högerstyrd bil från utlandet. För många handlar det om att få tag på en av de ikoniska specialmodellerna från den inhemska marknaden i Japan, medan andra lockas av det breda utbudet av billiga, välutrustade bilar i Storbritannien. Samtidigt känns det ju som ett väldigt meck att behöva sitta och köra på fel sida av bilen – är det inte både svårt och opraktiskt? Jag köpte en högerstyrd bil och körde den till vardags i Sverige i över ett år. Här är mitt svar på den frågan.

Jag kan inte alltid beskyllas för att vara en särskilt rationell bilköpare – snarare tvärtom – och mina bilköp är ofta baserade på behov som är både nyligen uppdrömda och bestämt tveksamt motiverade. När jag förra vintern skulle på utbytestermin i England lyckades jag således övertyga mig själv om att jag behövde en bil specifikt anpassad för detta – alltså en med ratten till höger. Jag har länge haft en svaghet för stora Jaguarer och visste att högerstyrda exemplar av dessa var vanliga i vårt avlånga land till överkomliga priser. En bekant hade ett exemplar han var villig att sälja och plötsligt var jag ägare till en felstyrd Jaguar XJ6 3.2s från 1994.

Den stora Jaguaren var med sina minimala innerutrymmen och sitt tveksamma elsystem knappast ett rationellt bilval, men det hindrade inte att den möjliggjorde en herrans massa roliga äventyr. Bilen tog mig bland annat på ett antal längre utflykter i södra England, och hemfärden till Sverige på försommaren gick genom Frankrike, via norra Italien och sedan upp genom Centraleuropa.

Väl hemma i Sverige var det emellertid dags för Jaggan att agera vardagsbil i förorten och i denna roll förväntade jag mig att högerstyrningen skulle börja bli ett klart irritationsmoment. Jag hade visserligen redan kört bilen över 400 mil nere på den högertrafikerade europeiska kontinenten, men detta hade mest innefattat landsvägskörning. Skulle det nu bli ett rent helvete att ratta runt detta slagskepp på Stockholms gator från fel sida av bilen?

Svaret är att mina farhågor var nästan helt ogrundade. Det finns självklart en inlärningsperiod – då man ständigt undrar var backspeglarna tagit vägen, och tenderar att köra runt i mitten av vägen och skrämma livet ut både passagerare och mötande trafik – men faktum är att man snabbt vänjer sig och till slut nästan inte tänker på vilken sida man sitter och kör på. Den enda egentliga påminnelsen kommer från att det minst en gång i veckan kommer fram någon glad gamäng och proklamerar att han minsann aldrig skulle klara av att sitta till höger och köra.

Den stora anledningen till att man snabbt glömmer att man kör högerstyrt är att listan på reala nackdelar faktiskt är ganska kort, och egentligen bara utgörs av att vänstersvängar och omkörningar kräver större försiktighet då sikten helt enkelt är sämre. Detta problem minimeras dock enkelt av att man håller större avstånd före manövern och tittar runt den framförvarande bilen på höger sida för att se den mötande trafiken. Det är inte heller längre aktuellt att fickparkera nära en vägg eller ett buskage, och åker man genom en drive through tenderar personalen ge ifrån sig ett sympatiskt skratt när man lägger sig raklång över mittkonsolen. Fickparkering blir dock enklare då man har full koll på bakhjulets förhållande till kantstenen och sedan kan stiga direkt ut på trottoaren.

Utöver detta är emellertid fördelarna med högerstyrning klart begränsade men poängen är följande; det gör inte så stor skillnad. Jaggan är nu såld på grund av sin hiskeliga bränsletörst och undermåliga värmare, men jag är med facit i hand väldigt glad att jag ägt den. Den må ha varit dyr i drift och smått opålitlig, men den lärde mig att inte vara rädd för högerstyrda bilar. Detta betyder förvisso inte att jag någonsin kommer att åter ge mig ut på jakt efter en bil med ratten på fel sida, men skulle det däremot dyka upp en i övrigt tilltalande bil med felstyrning till ett bra pris är det däremot inte längre något jag kommer att bli avskräckt av. Det borde ni inte heller bli.