Test: BMW M2 Competition

BMW M2 Competition Coupe (2019)
Motor: 3,0-liters, bensin, rak 6-cyl, 410 hästkrafter, 550 newtonmeter.
Kraftöverföring: 6-växlad manuell växellåda, bakhjulsdrift.
Acceleration 0-100 km/h: 4,4 sekunder.
Toppfart: 250 km/h
Vikt: 1625 kg
Mått (längd/höjd/bredd): 4461/1410/1854mm
Pris: 630 500 SEK (Testbil ca 704 900 SEK)

En “klassisk” BMW definieras oftast som en sport-sedan med en rak sexa under huven där fram, drivning där bak och en manuell växellåda någonstans däremellan. Den uppmärksamme läsaren lär dock kvickt uppmärksamma att detta är en konfiguration som blir mer ovanlig i samma takt som Greta Thunbergs mentala välmående verkar sönderfalla. Men några modeller håller fast vid ovan nämnda koncept som om de vore källan till liv. M2 är en av dessa modeller och den har just blivit ännu bättre. Den nya modellen har fått tillägget Competition och utlovar att vara bättre än en vanlig M2 på i princip varje punkt. Låt oss ta reda på om så är fallet genom att lägga i Högsta Växeln och recensera nya BMW M2 Competition.

Utvändigt blir det snabbt uppenbart att M2 såväl som M2 Competition är definitionen av en välbalanserad och proportionerlig design. Det finns inte en enda linje som tar av i fel riktning och överhängen är perfekt dimensionerade. BMW M2 är en ren och skär studie i hur man bör designa en bil och jag tittar nästan, men bara nästan, hellre på den än på Margot Robbie i Suicide Squad.

På insidan är det som vanligt inte mycket som skiljer en M2 från en vanlig 2-serie. Här känner jag dock ett enormt behov av att uttrycka hur skönt det är att få uppleva en BMW som inte har hunnit förstöras av märkets nuvarande kvalitetsproblem. Här belönas man med en interiör som är oerhört logisk, motsatsen till flashig och definitionen av användarvänlig. Dessutom fungerar infotainmentsystemet bättre än man rimligtvis kan förvänta sig.

BMW:s M-bilar är kända för att ha en hel del konfigurationsmöjligheter, men i vår testbil var de begränsade till motor-inställningen och styrningen. Motorn ska naturligtvis vara i något av de två sportlägena där den låter trevligt, och styrningen behålls helst i komfort-läget. De automatväxlade varianterna kommer naturligtvis med en rad inställningar för växellådan men vår testbil var manuellt växlad och därmed också manuellt justerbar med pedalen till vänster om bromspedalen.

Så hur är då M2 Competition att köra? Den kan ju vara fruktansvärt långtråkig och dötrist och tråkig och alldeles … alldeles underbar. Varje del av varvregistret har en unik karaktär varför det är lika belönande att utforska varje varvtal som det var för Amundsen att försöka utforska Nordpolen. Och det är också fullt möjligt att verkligen pressa ut varenda pålle ur den underbart lena raka sexan under huven. Jisses vad det händer grejer när man arbetat sig över 5000 rpm, men glöm inte bort att M2 är helt bakhjulsdriven, och det märks särskilt av om däcken råkar vara slitna. Bakom ratten på en manuellt växlad M2 Competition tror jag mig kunna klå Ken Block utan problem. Och på en kurvig småväg blir det ärligt talat inte mycket bättre än så.

Motorn i fråga är en riktig BMW-motor i det att den är en rak sexa som har ett ljud med mer karaktär och diskant än BMW:s standard-sexa som låter betydligt mjukare. Man får dock avstå från poppande i avgassystemet, här är det fokus på motorns skönsång och inget annat. En M-bil ska trots allt inte väcka alltför mycket uppmärksamhet genom att vara onödigt skrikig, det ansvaret lämnas åt Mercedes-AMG att förvalta.

Så BMW M2 Competition är, som väntat, helt otroligt fin att köra, men betyder det att den är perfekt? Inte riktigt. De breda däcken innebär en hel del däckbuller. Självfallet rör det sig inte heller om någon 7-serie-komfort, men låt oss vara ärliga, vem köper en M2 Competition om man är i pensions-ålder och har rejäla ryggproblem? I slutändan är detta en fantastiskt rolig bil som faktiskt går att använda varje dag tack vare dess acceptabla komfort, enorma bagageutrymme, och baksäte som faktiskt rymmer människor snarare än små leksaksdockor.

BMW M2 Competition bjuder alltså på en hel cocktail av adrenalin och endorfiner. Den är en dubbel tequilashot utan lime bland ett gäng Pripps Blå och Herrljunga Cider. Visst har den blivit betydligt dyrare än när den lanserades för några år sedan men samtidigt har den också mer utrustning. M2 Competition är så bra att jag satt och räknade på hur jag skulle kunna ha råd med en. Tyvärr gick inte kalkylerna ihop såvida jag inte började sälja vissa vitala organ på Tradera, något jag snart kommer att vara villig att göra. För så bra är M2 Competition.