Framhjulsdriven formelbil

Redan i slutet av 50-talet var grundreceptet för formelbilar ganska väletablerat. Motorn ska för bästa viktfördelning sitta mellan hjulaxlarna – helst bakom föraren – och driva bakhjulen. På Saab var man däremot vana att gå sin egen väg. När grabbarna i Trollhättan skulle bygga formelbil valde man därför att på äkta Saab-manér skicka kraften genom framhjulen. Viktfördelningen blev självklart värre än på en halvsjunken Titanic.

Serien bilen konstruerades för hette Formula Junior och var en populär instegsklass till racingvärlden i början av 60-talet. För att hålla kostnaderna nere var motorerna trimmade versioner av standardbils-diton och serien kom sedermera att domineras av kända formel-1 team som Cooper och Lotus.

Anledningen till att Saab gav sig in i leken var främst ur utvecklingssyfte. Saab 96 hade precis lanserats med en ny motor på 850cc och man ville ha en enkel och billig testplattform för prestandautveckling. Man ville dessutom påvisa att framhjulsdriften som visat sig så framgångsrik i rally-svängen minsann även var överlägsen för bankörning – jag tror inte man övertygade så många. Man nådde inte heller några större framgångar.

Att drivningen gick till framhjulen var dock inte nödvändigtvis det stora problemet. Eftersom bilen mekaniskt sett var baserad på Saab 96 var man tvungen att hänga motorn framför framaxeln. Detta ledde till en viktfördelning på katastrofala 70/30 – alltså låg 70 procent av bilens vikt över framhjulen. Detta är nästan så långt ifrån den optimala viktfördelningen 50/50 man kan komma.

Hur bra köregenskaperna blev med denna aviga viktfördelning kan ni själva avgöra från videon nedan. Bilens konstruktion med självbärande kaross var dock revolutionerande och imponerade på en viss Colin Chapman från Lotus, som två år senare lanserade en egen bil byggd med samma metod.

Man kan i sitt stilla sinne undra hur det hade gått om Saab bara flyttat sin lätta, kompakta, drivline-kombo till bakaxeln istället. Då skulle man haft en revolutionerade mittmotorbil med självbärande kaross. Hade detta kanske till och med varit början till en svensk framgångssaga inom formelbils-världen? Troligtvis inte – men man kan ju drömma.