När man för ett par år sedan tillkännagav att Heineken skulle komma att sponsra Formel 1 i sju år framåt väcktes många upprörda röster som undrade om sporten handlade om bilkörning eller alkohol. Att de två inte bör förenas är en ganska konventionell åsikt. Däremot är det allt annat än självklart att publiken ska påtvingas nykterhetens dystra tillvaro, såvida de kan bete sig och har åldern inne. Med anledning av denna övertygelse har det blivit dags att hylla en av de absolut första företagen som via motorsporten köpte sig exponering, Martini & Rossi.

Kanske berodde det på namnets likhet till Aston Martins andra halva, det var i alla fall inget smakbetingat, men jag har sedan mycket unga år gillat Lancia Delta Integrale i Martinis karaktäristiska färger. Under 70-talet, innan Lancias rally- och sportbilar (grupp 6 respektive C), har de röda och blå ränderna prytt vinnande Porschar i Le Mans och Targa Florio. Även inom Formel 1 har man synts på Lotus, Alfa Romeo och, nu senast, Williams. Produkterna är många, men eftersom detta inlägg till skillnad från ovan nämnda tävlingsbilar inte är sponsrat tänker jag hålla mig till de som traditionellt sett används i cocktails: Extra Dry, Rosso och Bianco.

Negroni

Denna klassiker består av gin, Campari och Martini Rosso, samt en apelsinzest. En populär variant på historien om drinkens uppkomst är att den uppfanns av greve Camillo Negroni, som år 1919 i Florens enligt utsago bad om en Americano med gin i stället för sodavatten. En kul detalj för oss bilfantaster är att Americano i sin tur baseras på en drink som bara bestod av Campari och Martini Rosso, och som efter de respektive ingrediensernas hemstäder (Milano och Turin) kallades Mito. Den lilla Alfa Romeo MiTo vars produktion upphörde tidigare i år är döpt enligt samma princip, fast efter design- respektive produktionsort.

Dry Martini

Klassikernas klassiker behöver nog inte så mycket till introduktion. Faktum är ändå att dess ikonstatus lett till att allt från den delikata Espresso Martini till den omåttligt töntiga Appletini döpts efter den utan att innehålla en tillstymmelse till Martini. Det gör däremot originalet. Extra Dry Martini och gin. Vermuten går emellertid att ersätta med vanlig Martini Bianco och ginen med vodka, vilket vår favoritspion gärna gör. Det finns inte ens en standard för huruvida det är oliv eller citronzest som gäller som garnityr. Personligen föredrar jag den rörd på vodka, torr vermut och lite olivspad, med massor av oliver i botten av glaset.

Manhattan
Ännu en klassiker, innehållandes rågwhisky, Martini Rosso och Angostura. Whiskyn i basen är i verkligheten ofta en vanlig bourbon, men personligen är jag ett fan av det svenska alternativet Mack. Kombinationen av len och personlighetsbefriad gör att Mackmyras ungdomssatsning gör sig väl i whiskydrinkar där utrymme bör ges till övriga ingredienser. Garnityren består av ett Maraschino-körsbär, som gärna får ligga och dra i botten av glaset. En viss Dr. Iain Marshall ska vara drinkens upphovsman, i 1870-talets New York.
En av redaktionens rookies som på sistone fattat tycke för V6-motorer. Den allra bästa designades av Giuseppe Busso, för oss som inte behöver en bil som startar varje dag.