Testet genomfördes på Porsche Experience Center vid Silverstone, och är tillgängligt för alla betalande kunder.

Porsche 911 GT3 RS
Motor:
 4,0-liter, boxer-sexa, bensin, 500 hästkrafter, 460 newtonmeter
Kraftöverföring: 7-stegad dubbelkopplingslåda, bakhjulsdrift
Acceleration 0-100 km/h: 3,3 sekunder
Toppfart: 310 km/h
Vikt: 1495 kg
Mått (längd/höjd/bredd): 4550/1290/1980mm
Pris: Från 1 760 000 SEK

Vi på Högsta Växeln får den fantastiska möjligheten att ratta en hel del fräsiga bilar. Vad sägs om Aston Martin DB11, Bentley Continental GT V8 S, eller SsangYong XLV? Dock har vi aldrig testat vad som av många anses vara den ultimata sportbilen, Porsche 911. Detta är en aningen genant, varför vi tog första bästa flyg till England och Silverstone. Vanligtvis inleder man med att testa instegsmodellen. Därför valde vi att testa en av de mest hårresande banbils-Porscharna som någonsin har tillverkats, GT3 RS. Låt oss därför lägga i Högsta Växeln och recensera Porsche 911 GT3 RS.

Vi anlände till Milton Keynes kvällen innan vår lucka på Silverstone efter en fantastisk (läs horribel) nattkörning från London i den Ford Fusion från jättemånga år sedan som vi hade hyrt. Vi fick inte hyra något bättre på grund av vår ringa ålder, vilket är lite ironiskt. För att ta oss till körningen med en 911 GT3 RS var vi alltså tvungna att köra en minst sagt begagnad Ford med mindre hästkrafter än jag har fingrar på min högra hand.

Vår katastrofala planering innebar att vi inte fick i närheten så mycket sömn som behövs för att köra något så speciellt som en 911 GT3 RS. Därför anlände vi till Silverstone med ungefär fyra gånger den rekommenderade dagliga dosen av koffein i vårt blod. Tack och lov blev vi tilldelade en instruktör som var mer sympatisk än Leonardo DiCaprio. Han följde oss ut till den bil vi skulle köra som bara råkade vara den faktiska bilen som satte tiden runt Nordslingan. Känslan var minst sagt mäktig.

Framför oss stod den ultimata leksaken, något som mest hör hemma i en serietidning med sin lysande orangea lack och enorma bakvinge. Att påstå att en 911 GT3 RS är en diskret bil vore som att säga att Norwegian är duktiga på att hålla sina schemalagda avgångstider. En fet lögn. Allt har dock ett syfte vilket gör att jag lätt förlåter bilens titta-på-mig-aura.

Porsche har varit otroligt seriösa med att skala bort kilogram från GT3 RS. Bilen har trots allt ett enda syfte, att vara så snabb som fysikens lagar tillåter runt valfri bana. Jag skulle vilja påstå att en Yugo 45 är mer välutrustad än en 911 GT3 RS. Den har inget baksäte, inget infotainmentsystem, ingen AC, och inget ljudsystem. Man får inte ens ordentliga dörrhandtag. Istället för man hålla till godo med två tygstumpar. Resultatet av alla dessa uppoffringar är episkt.

911 GT3 RS har 500 hästkrafter vilket inte må låta särskilt imponerande år 2017. Dock innebär ovan nämnda viktbesparingar en enorm, öh, viktbesparing. Bilen väger mycket mindre än en BMW M2 vilket får anses vara oerhört imponerande. Detta medför prestanda så bländande att man behöver solglasögon av den mörkaste sorten.

När nyckeln vrids om välkomnas föraren och hans närliggande omgivning av ett mekaniskt vrål från sugmotorn på fyra liter. Det anmärkningsvärda med 911 GT3 RS är hur otroligt väl den greppar vid full acceleration. Antisladdsystemet är fullkomligt inaktivt tack vare att motorn trycker ner på bakaxeln. Föraren flyger iväg i en förbluffande takt, och boxersexan varvar till smått absurda 9000 RPM.

Väl framme i den kurva som tenderar att följa raksträckan är det tur att greppet aldrig slutar att göra sig gällande. 911 GT3 RS har minst sagt ansiktsförvrängande dynamiska egenskaper. Det är en vanlig missuppfattning att 911:or är benägna att överstyra, men faktum är att de hellre understyr när gränsen för vad som är möjligt och rimligt passeras. När bakvagnen väl släpper går det dock oerhört snabbt, varför vissa gamla 911:or ibland kallas för ”widowmakers”.

Tricket till att hålla sladden under kontroll är att vara otroligt försiktig med gasen och parera rotationen blixtsnabbt. Självfallet spann jag aldrig runt på halkbanan eftersom jag är en gud bakom ratten. Eller så gick allt åt skogen inledningsvis, för att under det fjärde försöket gå helt perfekt. Det råder ingen som helst tvekan om att 911 GT3 RS är en otroligt givande bil att köra eftersom föraren faktiskt måste anstränga sig för att upplevelsen ska bli fulländad.

Det enda som skulle kunna göra en GT3 RS mer analog är en manuell växellåda. Faktum är dock att Porsches dubbelkopplingslåda är fullkomligt spektakulär. Den är så aggressiv att den får Connor McGregor att framstå som en dagisfröken. Porsche-kunden som ändå önskar köra en varvtidsfokuserad 911 med en manuell låda kan givetvis välja mellan GT3 och R. Givet att personen i fråga är löjligt välbärgad.

Den sorgliga insikt jag välsignades med efter mina timmar med 911 GT3 RS är att den begränsande faktorn när det kommer till hur väl den presterar egentligen inte är bilen. Man är hela tiden medveten om att den har så mycket mer att ge, om jag bara var en mer begåvad förare på bana. Den är ett fantastiskt precisionsverktyg som tydligt bevisar att märket från Stuttgart inte är något annat än sanslöst talangfulla när det kommer till att bygga snabba bilar. Själv lämnar jag England med tiofaldigt mycket mer respekt för Porsche än jag hade innan. Och en julönskelista som helt plötsligt blev ofattbart dyr.

Chefredaktör och medgrundare. Inbiten miljöaktivist och nästan lika stort fan av Dacia som Marcus Berggren.