Test: Isuzu D-Max

Isuzu D-Max (2017)
Motor: 2,5-liters, 4-cylindrig, diesel, 163 hästkrafter, 400 newtonmeter
Kraftöverföring: 5-stegad automat, inkopplingsbar fyrhjulsdrift.
Acceleration 0-100: 12,8 sekunder
Toppfart: 180 km/h
Vikt: 2048 kilogram
Mått (längd/höjd/bredd):
5295/1795/1860 mm
Pris: 299 900 SEK
(Testbil cirka 366 900 SEK)

De flesta bilar kan liknas vid Schweiziska knivar. Olika modeller har flera olika egenskaper nerfällda inom sig.  Det skapar ofta kompromisser när många olika egenskaper ska trängas i ett begränsat utrymme. Så vad händer om man behöver ett ordentligt verktyg som har byggts för bara ett ändamål? Då vänder man sig till en bil som Isuzu D-max. Låt oss lägga i Högsta Växeln och se om D-max är ett gediget verktyg som även kan användas utanför arbetet.

Inuti D-max är känslan tvådelad beroende på vem som sitter i bilen. En partner vid en advokatbyrå kommer att klaga på hur plastigt allt är och att kvalitetskänslan är på samma nivå som i ett korthus. Är det Rörmokar-Ragnar som tittar kommer han sannolikt reagera på andra detaljer. Exempelvis hur robust insidan är, att alla reglage är stora så att de kan användas med arbetshandskar och den högupplösta backkameran. Faktum är att bilen är lite kluven då hela konstruktionen andas low-tech och enkelhet, men samtidigt finns nymodigheter som Apple Car Play vilket uppskattas av både rörmokare samt jurister.

Drivlinan påminner om en hantverkare med 40 års erfarenhet och en diet endast bestående av varmkorv. Med andra ord kommer D-max aldrig att vinna några stora dragrace vid rödljuset eller överraska med några atletiska bedrifter. Denna flakbil kan dock likt Ragnar vara en jäkel på att frakta arbetsmaterial oavsett arbetsförhållanden. Ge Ragnar en korv och D-max lite diesel så har du två arbetskollegor som aldrig kommer att svika dig.

Anledningen till att bilen är så pass kapabel är framförallt motorn och fyrhjulsdriften. Det är en 160 hästkrafter stark fyra som kopplats till en vanlig automat med momentomvandlare. Växellådan är därmed ingen dubbelkopplad skalpell, men den fungerar bra vid normal körning. Drivningen går att ändra mellan tvåhjulsdrivet när man kör inne i stan, fyrhjulsdrivet när man kör över en cyklist eller lågväxel när man kör över något större, exempelvis en taxi.

I terrängen är denna pickup formidabel. Under vårt terrängtest vid TerrängCamp Ekeby gjorde Isuzu D-Max så pass bra ifrån sig att den fick Volkswagen Amarok att rodna. Det spelade ingen roll om det var en stock, sten eller en cyklist i vägen. Bilen kravlade sig fram med lågväxel överallt, oavsett underlag. Det är därmed lite förfriskande att veta om hur du och din arbetsvagn kan leverera byggmaterial till toppen av Kebnekaise om så skulle behövas.

Köregenskaperna på asfalterad väg påminner mycket om en traktor, den låter otroligt mycket, styrningen har cirka tvåtusen varv från lås till lås och bladfjädring i bak gör färden ganska stum. Isuzun är inte en bil man tar på en tur till södra Frankrike med. Samtidigt ska man komma ihåg att den kan lasta sommarstugan på flaket, dra Vasaskeppet på vagn och ta med fem passagerare i relativ komfort under tiden. Därmed är köregenskaperna fantastiska, när man tar hänsyn till vad den är till för.

Utseendemässigt tycker jag faktiskt om den. Jag gillar svarta fälgar, stora störtbågar och extraljus. Den har ett lite kaxigt utseende och skäms inte för sitt ”lastbils-DNA”. Den kommer aldrig att locka till sig blickar på Stureplan men den är samtidigt väldigt trygg i sig själv. D-max är verkligen som en rutinerad hantverkare, självsäker och den har inget bekräftelsebehov.

Allt som allt är Isuzu D-max världens sämsta lyxbil, men en av de bästa pickuper som går att köpa. Så du får fråga dig, varför köper jag en flakbil? För att jag vill åka bekvämt i lyx, eller för att jag har en satans massa jobb att göra och behöver en bil som alltid får jobbet gjort? Om svaret är det sistnämnda, så rekommenderar jag Isuzu D-max vilket är en av de ärligaste bilarna jag kört på länge.