Test: Volkswagen Golf GTI

Volkswagen Golf GTI MK.7
Motor: 4-cylindrig med turbo på 230 hästkrafter, framhjulsdriven.
Acceleration: 0-100 på 6,4 sekunder
Toppfart: 248 km/h
Längd: 4268mm
Pris: 306 500 SEK (testbil: 398 400 SEK)

I veckan har vi fått äran att låna en sprillans ny Volkswagen Golf GTI. Den sjunde generationen för att vara exakt – första GTI-modellen kom år 1976.  Den sjunde generationen var vår första pressbil. En bil med fler utmärkelser än vad man har fingrar och tår. Varför skriver jag äran? Jo för att det behövs solglasögon när man kör bilen – den är nämligen bländande. Jag kan ju börja med det negativa så att man helt enkelt får det överstökat.

Bilens adaptiva farthållare verkar inte förstå att det ibland blir stopp i trafiken så när det väl blir det tror bilen att man håller på att krocka och tvärnitar vilket gör så att man slungas fram men också framstår som en inkompetent bilförare inför både eventuella passagerare samt medtrafikanter. Det verkar också som att den automatväxlade dubbellkopplingslådan ibland somnar till och inte riktigt har koll på hur jag som förare kör bilen. Då känns det på samma sätt som när man åker bil med någon som inte kan växla manuellt.

Det håller inte Andreas med om och så fungerar den utmärkt 9 gånger av 10 och växlar snabbare än vad en spindel blinkar. Det sämsta med bilen är dock det faktum att man får den levererad med ett hål i bensintanken. Man får helt enkelt lägga till en nolla på alla bränsleförbrukningskalkyler man gör. Bilen börjar på 40,6 liter per 100 kilometer sedan går den sakteligen neråt. I stadstrafik ska den enligt Volkswagen göra 8,1 liter per 100. Runt 16 är rimligt. Landsvägskörning sägs vara 5.4 liter per 100. Hur Volkswagen kommit fram till det är ett under – de måste har rullat ner bilen från Mount Everest med motorn avstängd för att uppnå sådana utopiska siffror. Vi fick som bäst – när vi körde 63 kilometer i timmen på motorvägen i ECO-läget – 7,5 liter per 100 km. Krävs ju inte en hjärnkirurg för att klura ut att vår Tysklandsresa på 300 mil involverade fler bensinstationsbesök än vad en vanlig svensk gör på ett år. Under hela veckan snittade vi ungefär 12 liter per 100 kilometer. 12 mjölkpaket soppa för att ta sig från Stockholm till Nynäshamn.

Nu när det negativa är överstökat så kan vi hoppa vidare till det positiva. Det första man verkligen fastnar för efter en stunds bilkörning är farten – trycker man gasen i botten i sportläget känns det som att man förvandlats till en golfboll och Tiger Woods dammar på för kung och fosterland. Inte nog med det – när bilen växlar gråter ens öron glädjetårar. Ljudet är beroendeframkallande. Och farten. Och styrningen. Om och om igen så försöker man slå världsrekord i hur snabbt man kan ta en kurva och med den klyftiga elektroniska differentialen som skickar kraften till det hjul som behöver det mest så har bilen mer grepp än vad en blandning av tuggummi, klister och silvertejp skulle ha på Thomas Di Levas kalufs.

Att man får viljan att trycka gasen i botten konstant, ta alla kurvor i samma hastighet som Concorde flög över Atlanten och ett behov av att i största allmänhet köra som om man rymmer från Norrmalmstorgsdramat år 1973 (3 år innan första generationen GTI kom ut med endast 110 hästar) kan nästan räknas till något negativt. GTI:n är mobbaren i skolan som stjäl folks lunchpengar, ungdomarna som klottrar ner tunnelbanevagnarna, snorungarna som kastar snöbollar på förbipasserande bilar. Nya Volkswagen Golf GTI är en ligist. Den vill helst av allt att man hamnar i häktet för att ha slagit hastighetsrekord på Västerbron, för att ha drivit en kampanj för att Rally Sweden egentligen borde heta Rally Stockholm och för att man utan att riktigt märka det glider upp i hastigheter som skulle få de flesta att trilla av stolen. Inte för att den är så välisolerad utan för att den är snabbare än en dykande falk.

”Men, too, can show their emotions. If you press the right buttons.” Så står det i Volkswagen Golf GTI-broschyren. Med andra ord har Volkswagens ledning suttit sig ner och tänkt – ”hur vill Högsta Växeln att en bil ska vara?” Jo svaret kom i form av GTI:n. Det är en bil som tvingar fram ett leende på läpparna. Det är en bil som älskar att bli körd och som jag tror att alla skulle älska köra. Även om jag numera måste ha löständer (mina tänder skakades ur mitt tandkött som en konsekvens av 19-tums fälgarna och den hård hjulupphängningen) är det en fruktansvärt formidabel bil på alla tänkbara sätt. Jag kunde till exempel köra en bokhylla till tippen utan några problem, att parkera den var lättare än att få in nyckeln i tändningen, det fanns jättemånga superpraktiska fack överallt, det skulle inte förvåna mig om hela svenska befolkningen numera har tinnitus på grund utav GTI:ns fenomenala ljudsystem och navigationen gjorde sitt jobb ypperligt.

Konkurrenter
BMW M135i
Ford Focus ST
Renault Megane RS
Hyundai i30N

Det måste poängteras att vår bil – som nästan alla pressbilar – var utrustad upp över öronen vilket onekligen hade ett väldigt positiv effekt på helhetsintrycket. Meningen med en GTI är att man ska få mycket prestanda för lite pengar. Det ska vara överkomligt. Men med ett pris på över 300 000 i grundutförande (om man nu inte väljer manuell växellåda) och med just våran bil utrustad för nästan 100 000 så är det inte riktigt så överkomligt som man kan tro.

Men det är värt det. Det är värt varenda korvöre. Nya Volkswagen Golf GTI är en makalös skapelse och riktiga tårar föll när vi vinkade adjö. Med en GTI lever man med en ständig adrenalinkick. Och med ett ständigt glädjerus. Jag kan ärligt talat inte begripa hur man i hela fridens namn inte köper en Golf när man införskaffar en bil. Att aktivt välja bort en Golf är lite som att välja att åka nyckelpigan på Gröna Lund när man egentligen kan åka Fritt Fall. Gör det bästa valet i ditt liv. Köp en Volkswagen Golf GTI.