Test: BMW M135i

BMW M135i (2020)
Motor: 2-liters 4-cylindrig bensinmotor, 306 hästkrafter, 450 newtonmeter
Kraftöverföring: 8-stegad dubbelkopplingslåda, fyrhjulsdrift
Acceleration 0-100 km/h: 4,8 sekunder
Toppfart: 250 km/h
Vikt: 1636 kg
Mått (längd/höjd/bredd):
4319/1434/2081 mm
Pris: 450 200 SEK
(Testbil ca 517 300 SEK)

Av dörrstängningsljudet att döma trodde jag för en sekund att jag hade slagit mig ned i en gammal tomburk. Den tjocka läderklädda ratten med blåvit propellerlogga framför mig talade om att så inte var fallet. Jag insåg ganska omgående att mitt första intryck kanske kom sig av att bilen jag just klivit ur var den silkeslena men vulgärt designade nya 7-serie, medan bilen jag i stället slagit mig ned i stod sex serier lägre på BMW-skalan. Frågan är om den hör hemma där. Låt oss ta reda på det genom att lägga i Högsta Växeln och recensera nya BMW M135i!

Jag ska börja med att förklara varför jag ifrågasätter bilens släktskap med övriga München-vagnar. Eller nja, jag ska förmedla en M Performance-anpassad version av Gustafs förklaring till er som inte ids följa denna länk. Föregångaren M140i var unik i GTI-klassen, eftersom den var ensam om att ha en längsmonterad 3-literssexa och bakhjulsdrift (fyrhjulsdrift fanns som tillval).

Det är nu ett minne blott, i och med att BMW har insett att få av deras 1-seriekunder ser värdet i köregenskaper av klassiskt sportbilssnitt – de värderar det åtminstone inte lika högt som praktikalitet. Följaktligen har nya M135i blivit rymligare, men också fyrcylindrig (tvärställd) och enbart fyrhjulsdriven (med betoning på det främre hjulparet). Bottenplattan kommer från Mini.

Utseendet är symptomatiskt för den ommöblering som skett under skalet. Medan den rakt bakifrån är ganska attraktiv har den fått en front som är både högre och kortare än på den gamla bilen, vilket ger ett bulligt intryck såväl framifrån som i profil. Som om inte det vore nog har BMW prytt den med en grill, som förvisso inte är lika oanständig som den på 7-serie, men som ger intrycket av att vara tänderna i det hamsteransikte som snart dyker upp i en backspegel nära dig.

Släktskapet med den billigare koncernsläktingen är förresten anledning att återvända till mitt första intryck. Nya BMW 1-serie känns faktiskt avsevärt mycket mindre premium än sin föregångare, även om den fått ett rymligare inre som faktiskt känns ganska påkostat. Att den är bullrig – eller rent utav burkig – hade gått att förlåta om prislappen hade varit lika Mini som bottenplattan. Med tanke på att M135i kostar från 450 200 kronor kan dock så knappast sägas vara fallet.

Missförstå mig rätt, M135i känns mer exklusiv än bilarna från dotterbolaget; den inger bara inte någon sann premiumkänsla. Köregenskaperna har exempelvis påverkats av den annorlunda drivlinan, men de är allt annat än dåliga. Den här lilla pjäsen är snabb som tusan både rakt fram och i svängarna. Som förare känner man sig för den sakens skull inte alltför involverad.

Motorn är stark (om än klenare än föregångarens), dubbelkopplingslådan gör ett utmärkt jobb och bilen ligger som klistrad på vägbanan. Det är bara det att allt skoj händer bakom kulisserna, och man känner tydligt att det är så. Som förare nås man av mer vägbuller än motorljud och det finns ingen kopplingspedal som kan distrahera en från detta faktum; att själv sköta växlingarna med rattpaddlarna känns bara meningslöst.

Vidare gör burkigheten att inredningen – även om den är fin – känns påklistrad. Samtidigt gör kombinationen av liten, tvärställd motor och kompakt fyrhjulsdriftsystem att fler får plats att uppleva den. En fullvuxen människa kan till exempel inte bara fraktas i något av framsätena utan även där bak.

Sammanfattningsvis kombinerar BMW M135i innerutrymmen och prestanda för den lilla familjen med fortkörningsambitioner. Tyvärr åstadkommer den också den mindre lyckade föreningen av budgetbuller och BMW-pris. Min rekommendation är att lyfta blicken mot en annan tysk bilkoncern, som inom en snar framtid kommer att spotta ur sig såväl en ny S3 som Golf R.