Årets Högsta Växeln-bil 2016
Vilken modell tycker du borde vinna Årets Högsta Växeln-bil?
Klicka här för att rösta!
När BMW designade M2 ville de nog ta fram en andlig efterträdare till legenden E30 M3. Världens (tillräckligt erfarna) journalister verkar vara eniga om att BMW har lyckats med detta. Dessutom är jag enig med, öh, mig själv om att den är den bästa BMW:n som jag någonsin har kört. I hela mitt liv. Någonsin. Att påstå att någon annan bil än M2 är Årets Högsta Växeln-bil vore som att påstå att diamanter inte är dyrare än smågrus, en ren och skär lögn.
I min recension av BMW M2 beskrev jag körupplevelsen som ”ett lyckorus som inte kan överträffas av varken en miljonvinst på Triss eller heroin”. Och att ”filosofin som genomsyrar bilen är ett klart fokus på bilkörningens essens snarare än en 0-100-tid på en halv sekund och en miljon hästar under huven.” En M2:a är en bil som är bra på allt, den felande länken mellan liten sport- och familjebil. BMW hoppas att den ska vara en instegsport till M-världen för yngre köpare. Antagligen kommer detta att misslyckas eftersom den kostar över en halv miljon, men faktum kvarstår fortfarande att man får rysligt mycket bil för den summan. Dessutom är den underbart snygg att titta på. Gratulerar, BMW, M2 är Årets Högsta Växeln-bil enligt mig!
Att välja Årets Högsta Växeln-bil är lite som att välja vilken arm man vill såga av. Av de lite drygt 150 bilar som jag har fått köra är det endast en liten andel av dessa som jag faktiskt är villig att sälja mina (fiktiva) barn för. Efter många inre kriser och flera timmar i terapi har jag nu kommit fram till att jag har två kandidater, som båda råkar vara cabrioleter men samtidigt raka motsatser. Den ena är Mazda MX-5 och den andra är Rolls-Royce Dawn.
MX-5:an är en bil jag älskat sedan första gången jag körde den. Efter min 1000-milaresa genom Europa slogs jag av hur den tog sig an allt med en axelryckning – varken Transfagarasan Highway eller Nürburgring kunde få Miatan att lägga svansen mellan benen. Som sammanfattning skrev jag: “Nya Miatan är i våra ögon den bil som bilifierar Högsta Växeln på bästa möjliga sätt – en dynamisk, ekonomisk, körglad bil som man inte behöver vara rädd om. 1000 mil på 10 dagar må vara långt men jag lovar att jag njöt av varje ögonblick bakom ratten.”
Rolls-Royce Dawn var en barndomsdröm som förverkligades när jag äntligen fick sätta mig bakom ratten. De förväntningar man har byggt upp efter alla år där bilarna har hyllats till skyarna är högre än hypen kring Tesla. Att Rolls-Royce faktiskt lyckas leva upp till detta och lyckas erbjuda en teater-liknande upplevelse för båda bilens ockupanter samt åskådare är helt otroligt. I min recension skrev jag: “Människor runt omkring beundrar en istället för att sky en, samtliga verkar tro att man har blivit tilldelad Nobels fredspris. “ – ett citat som sannerligen framhäver Dawn:ens förmåga att imponera.
Frågan jag nu måste ställa mig är om jag föredrar en cabriolet eller en cabriolet. Visserligen en cabriolet som handlar om maximal koppling till bil och omvärld och en cabriolet som handlar om maximal isolation till bil och omvärld. Eftersom Årets Högsta Växeln-bil är en högst subjektiv fråga och då jag älskar bilkörning mer än allt annat är min slutsats egentligen ganska självklar. Rollsen gör mig lyrisk medan Mazda MX-5 är nog för att övertala folk att bilar och bilkörning inte är något enformigt. Den är en bil som ger alla möjlighet att ta del av den passion jag har för bilar. Mazda:n är mer involverande och åt det råare hållet, något jag sannerligen föredrar. Därför är Mazda MX-5 min Årets Högsta Växeln-bil.
Det tog blott några minuter bakom ratten innan jag var såld. Aldrig tidigare har jag känt så här inför en bil (i denna prisklass). I min recension skrev jag att ”jag vill inreda min bostad med tavlor föreställande instrumentpanelen, jag vill sova i en säng av silvergrått alcantara och jag vill lagstadga virtual cockpit”. Detta står jag fast vid än idag, och har otaliga gånger bråkat med min respektive om inredning till vår blivande bostad.
Varje år kommer det någon ny, fräsig bil som utger sig för att ta körupplevelsen till nästa nivå och ta sig runt någon avdankad tysk rallybana snabbare än den modell som tillverkaren släppte året innan. Audi A4 gör något helt annat. Den revolutionerar vardagsbilen, den maskin som många människor faktiskt använder på regelbunden basis.
För ett år sedan hade jag valt en BMW 3-serie varje dag i veckan, men inte nu längre. Att köra Audi A4 förvandlar varje meter av pendlarsträckan till en högtidlig vals. På tal om vals – jag tillbringar hellre en kväll i Audi A4 än i Bilhallen . Så mycket älskar jag den.
Jag har utsett Audi RS6 till Årets Högsta Växeln-bil av en mycket enkel anledning. Den har superbilsprestanda utan att behöva kompromissa med utrymme. Med tanke på att jag ofta agerar taxi åt mina vänner och uppskattar att åka på roadtrip då och då finns det ingen annan bil jag skulle välja. Visst finns det andra prestandamodeller som rymmer lika mycket som en RS6, men eftersom den är en kombi är den stor, men inte hög. En BMW X5 M, eller X6 M för den delen, är så hög att bara tanken att ligga på Autobahn i över 250 kilometer i timmen när en kurva plötslig dyker upp ger mig svindel och mardrömmar på samma gång.
Vissa menar att den inte framstår som tillräckligt aggressiv, att den bara ser ut som ett elakare tvillingsyskon till familjekombin Audi A6. Det är till viss del sant, det är inte många detaljer som urskiljer RS6 och separerar den från den vanliga versionen. Jag anser att det är just det icke-vulgära som ger bilen stil. En av RS6:ans starkaste egenskaper är kunna lägga i komfortläget och rulla till mataffären utan att få lika mycket uppmärksamhet som Kim Kardashian skulle få om hon bytte hårfärg. Samtidigt lever man med vetskapen om att man kan slå nästan alla bilar i dragrace vid trafikljuset om man vill. Andreas Bergman skrev i sin recension ”Audi RS6 är alltså en bil byggd uteslutande för dårar med familj. Den är snudd på lika bekväm som en vanlig A6 med luftfjädring, obegripligt snabb och låter som ett vulkanutbrott.”
Audi RS6 är en gigant som erbjuder sann körglädje och bakom ratten vet du att du sitter i en av de snabbaste kombimodellerna på vägen. Om man köper den gör man inget annat än att acceptera sina galenskaper, med stil. Jag älskar Audi RS6 och mångsidigheten den erbjuder, och jag utnämner den därför till Årets Högsta Växeln-bil 2016.
Det är länge sedan jag blivit så glatt överraskad. I åratal har Volvo talat om premium hit och premium dit, utan att faktiskt ha slagits bland premiumtyskarna. Sekunden jag satte mig bakom ratten förstod jag, ”Volvo är framme och jag är hemma”. Äntligen har Sverige producerat en riktig premiumsedan som inte bara är lika bra som konkurrenterna, utan i många fall bättre.
Volvo S90 har en interiör som får Moderna Museet att likna en östtysk tågstation och är det bästa jag sett på länge. I min recension skrev jag ”Interiörmässigt har man vågat släppa jantelagen och istället satsat på opulens och teknologi, något som verkar vara ett signum för den nya tidens Sverige”. Detta är sant än idag och är en utmärkande egenskap för denna sedan. Bara långfärdskomforten får mig att vilja skaffa jobb i Lappland, bara så att jag kan pendla mellan Stockholm och Kiruna i en S90 varje dag, då helst i en T6 eller T8. Även om Volvo redan visat musklerna med XC90 så är S90 ett bevis på att samma prestation kan genomföras i en linjeskön sedan.
Jag har tidigare aldrig varit något fan av Volvos sedanmodeller. Tack vare S90 har min skepsis försvunnit och jag är i det närmaste förälskad. Anledningen är tudelad. Dels beror det på att den är en av de bästa, mest teknikspäckade bilar jag någonsin kört, men dels också på grund av att den gör mig stolt över Sverige. S90 är ett bevis på vad som kan hända när vårt kalla land tar sig samman och gör sitt bästa. Volvo S90 är Sveriges stolthet i sedan-form och Årets Högsta Växeln-bil enligt mig.
Vilken modell tycker du borde vinna Årets Högsta Växeln-bil?
Klicka här för att rösta!
Gott nytt år önskar vi på Högsta Växeln-redaktionen!
/Andreas, Marcus, Linus, Oskar, Joel