Test: Nya Maserati GranTurismo provkörd – en kärleksaffär

Maserati är ett av bilvärldens sexigaste märken, trots många historiska klavertramp. Dessa snedsteg har gjort det tufft för de passionerade italienarna att cementera sin roll inom segmentet. Vi lade i Högsta Växeln för att ta reda på om nya Maserati GranTurismo kan råda bot på detta.

Vi styrde skutan söderut, närmare bestämt mot Italien för en provkörning.

En skulptur på hjul

Nya GranTurismo föjer sin föregångares designmässiga fotspår, men är trots det helt ny på precis alla punkter.

För de som har ögon är det lätt att förstå att resultatet är värdigt en ordentlig okulärbesiktning vid varje bekantskap.

Fenomenala proportioner gifter sig med låga, svepande linjer. Bilen är nästan fem meter lång, men den döljer sin enormitet väl.

Förra GranTurismo hade en hårresande V8 under huven medan den nya får nöja med med märkets nya Nettuno-V6.

Den saknar det vansinniga vrål som den åttacylindriga föregångaren erbjuder, men den akustika upplevelsen är ändock trevlig. 

Framtiden hägrar

Det är inte utan anledning som Maserati har valt att dra ner på cylinderantalet. Det är en fråga om att kunna erbjuda fyrhjulsdrift som standard och inte behöva äventyra bilens slanka siluett. V6-motorn sitter bakom framaxeln varför GranTurismo tekniskt sett har en mittmonterad pjäs.

Instegsvarianten bjuder på 490 italienska kusar, medan GranTurismo Trofeo pumpar ut skapliga 550 hästkrafter.

Oavsett utförande har GranTurismo en förmåga att uppmuntra till livlig körning, något den dessutom njuter för fulla muggar av.

Den nya Nettuno-motorn varvar hej vilt och bjuder på en sträv och raspig karaktär av samma karaktär som man finner i Alfa Romeo Quadrifoglio-bilarna.

De är lika i en sådan utsträckning att man tror att motorerna har mycket gemensamt, men Maserati hävdar att så inte är fallet.

På både bana och väg

Det första man anmärker på rent kördynamiskt är att Maserati GranTurismo är fösedd med luftfjädring. Det må vara marknades hårdaste luftfjädring, men det passar biltypen alldeles ypperligt. 

Filosofin som ligger till grund för GranTurismo är att man ska kunna glida till racingbanan i stil och komfort, krossa varvtider, och sedan köra hemåt i samma stil och komfort. Det är just avvägningen mellan komfort och prestanda som definierar upplevelsen. 

Attraktivt men bristfälligt

Maserati har lagt mycket krut på att GranTurismo interiört ska upplevas som både högteknologisk och exklusiv. Det första intrycket är positivt.

I mittkonsolen möts man av två touchskärmar där den undre styr klimatanläggningen. Fortsättningsvis är GranTurismo fyrsitsig på riktigt med ett rymligt bagageutrymme. 

Den interiöra designen är, precis som i fallet exteriören, suverän. Läder täcker alla tänkbara ytor och växelpaddlarna i metall bakom ratten är härligt kalla.

Man inser dock snabbt att känslan i knappar och reglage inte lever upp till förväntningarna. En rad paneler känns inte riktigt ordentligt monterade och mittkonsolen upplevs som anmärkningsvärt ihålig.

Det är dock som getingar en vacker sommardag, särskilt med tanke på hur man mår bakom ratten på nya GranTurismo. Bilen levereras med känslan av att man har vunnit i livet som standard.

Maserati GranTurismo erbjuder ett högt pris och kopiösa mängder charm

Nya GranTurismo har en rad uppenbara tillkortakommanden, men den är så sexig att jag halvt ofrivilligt väljer att slänga på ett par skygglappar för att slippa tänka på dessa.

Det är just det som är charmen med italienska sportbilar – de har en förmåga att vara nonchalant bristfälliga på ett sympatiskt vis.

Föreställ dig Berlusconi i olagliga hastigheter i motorvägens ytterfil, på väg till ett kvällsmöte med ett dussintal något för unga kvinnliga sekreterare. Naturligtvis hade han kört en Maserati GranTurismo.

Blir det mer sprezzatura än så?

Test: Från Monterey till Milano: Maserati Ghibli 334 Ultima provkörd

Test: Ferrari Purosangue – ett tvättäkta fullblod

Test: Bugatti Chiron