Mini Cooper SE (2021)
Motor: Elmotor, 184 hästkrafter, 270 newtonmeter
Kraftöverföring: Steglös växellåda, framhjulsdrift
Acceleration 0–100 km/h: 7,3 sek
Toppfart: 150 km/h
Elektrisk räckvidd: 226 km
Vikt: 1440 kg
Mått (längd/bredd/höjd): 3850/1727/1432 mm
Pris: 365 000 SEK
(Testbil cirka 420 000 SEK)

Elbilar blir allt vanligare på våra vägar, och som bekant kommer de allra bäst till sin rätt i stadstrafik. Mini Cooper är en av de mest ikoniska stadsbilarna någonsin, och el-versionen SE bör således vara ett av de bästa alternativen på marknaden för ändamålet. Nu har modellen fått ett facelift, så låt oss lägga i Högsta Växeln som undersöka om så är fallet.

Så vad är då nytt? Inte jättemycket ärligt talat. Exteriört har både front- och bakpartierna städats upp något och begåvats med nya, snajdiga lyktor och fler detaljer i svart istället för krom. Interiört finner vi att instrumenten nu utgörs av en skärm, och att det lättanvända MMI-systemet har fått en större touchskärm.

I likhet med utsidan har interiören befriats från en del krom och fått en lite renare design vilket fräschar upp det vid det här laget ganska uttjatade retro-formspråket, och även om många ytor består av hårdplast känns allt väl ihopskruvat.

Konkurrenter
Fiat 500 e
Honda e
Mazda MX-30

Och om det inte har hänt mycket design- och interiörmässigt har det hänt ännu mindre under skalet. Drivlinan är nämligen identisk med föregångaren med ett batteri på 32,6 kWh och en effekt på 184 hästar, och både prestanda och räckvidd är därför oförändrade.

Officiellt ska man komma 226 km på en laddning, men under vår tid med bilen kom vi aldrig längre än 20 mil vilket är lite väl knapert. Den ganska blygsamma räckvidden faller dock inte som en sten när man ger sig ut på motorvägen, och tack vare att bilen klarar snabbladdning bör längre resor således inte vara helt omöjliga. 

Men i grund och botten hör Mini Cooper SE hemma innanför tullarna, och fördelen med det lilla batteriet är att man inte behöver kånka runt på onödigt mycket vikt. Minins flinka chassi kommer således väl till sin rätt, och med elmotorns kvicka gasrespons är bilen både rolig och smidig att kryssa fram med genom stadstrafiken och på kurviga vägar.

En del vägljud letar sig förvisso in i kupén, och medan komforten i framsätet är ovanligt bra för en så liten bil är baksätet istället att betrakta som ett nöd-dito. Det används således bäst för att husera den packning som inte fick plats i det minimala bagageutrymmet.

Kort sagt handlar det alltså om ett ytterst milt facelift, men design- och teknikuppdateringarna är välkomna och tillåter Mini Cooper SE att bibehålla sin plats på marknaden. Den är inte rymligast, har inte den längsta räckvidden och erbjuder inte mest valuta för pengarna. Däremot är den kul att köra, välbyggd och moderiktig, och för många räcker det långt. 

BETYG
Helhetsintryck
Redaktör. Redaktionens hobbymeck med en förkärlek till bilar av det äldre och lite underligare slaget. Utöver bilar är det stora intresset segling. Kör bland annat en Saab V4 från 1974 och en Fiat 500 från 1971.