Test: Mini Cooper SE

Mini Cooper SE
Motor: Elmotor, 32,6 kWh, 184 hästkrafter, 270 newtonmeter
Kraftöverföring: 1-stegad automatlåda, framhjulsdrift
Acceleration 0-100 km/h: 7,3 sekunder
Toppfart: 150 km/h
Vikt: 1 365 kg
Mått (längd/bredd/höjd): 3845/1727/1432mm
Pris: 359 000 SEK (testbil cirka 418 000 SEK)

Få bilar är så älskad som Mini Cooper. Dess kultstatus cementerades 1969 och sedan dess väcker den ha-begär hos alltifrån frisörskor till självaste James Hunt. Dess utmärkande egenskaper har varit väghållning som en gokart och en utstrålning likt en hundvalp. Det har nu blivit dags för den lilla legenden att haka på elbilstrenden. Resultatet heter, otydligt nog, Cooper SE (Mini Electric på andra marknader) och är alltså elversionen av Cooper S. Retrodesign möter framtidens drivmedel. Låt oss lägga i Högsta Växeln och recensera nya Mini Cooper SE.

Utseendemässigt är Cooper SE lika uppenbart en elbil som Titanic var ett sjunkande skepp innan de körde på isberget. Cooper SE är del av trenden att tillverka elbilar som i första hand är någonting annat än just en elbil – Audi e-tron, Honda e, och Mercedes-Benz EQC är också exempel på detta; BMW i3 är ett exempel på motsatsen. Apropå BMW i3 är det just därifrån som Cooper SE har fått sin så kallade infrastruktur. Batteriet är minimalt, till fördel för mer interiörutrymme – lika mycket som varianten med förbränningsmotor – samt korta laddningstider. Problemet blir givetvis en räckvidd i samma liga som en radiostyrd bil – drygt 20 mil i verkligheten. Med det sagt kör den genomsnittliga Mini-kunden endast 30 mil totalt varje vecka.

På insidan är det typiskt Mini – infotainmentskärmen som är en Mini-fierad variant av BMW:s system. Bagageutrymmet är lika stort som en Ikea-bag – 211 liter för att vara exakt – och baksätet rymmer max två av de sju dvärgarna. Mini Cooper SE erbjuds endast i tredörrars-utförande, något som cementerar dess fokus på att vara en stadsbil. På motorväg vantrivs den och man gör bäst i att hålla sig innanför Stockholms tullar om man vill maximera körglädjen.

Det viktigaste med en Mini – oavsett utförande – är att den ska erbjuda en körglad, nästintill sprallig, upplevelse. Jämte ordinarie Cooper S väger Cooper SE drygt 150 kilo mer. Eldriften innebär dock att bilen är lika alert som en amfetaminfylld vakthund. I samma ögonblick som man snuddar på gaspedalen skjuter den ner de 184 hästkrafterna rakt till framhjulen.

Cooper SE är kvick och i kombination med den rappa styrningen och korta hjulbasen känns den lika flyhänt som en dagslända. Resultatet är att den är utomordentligt rolig att köra, men man blir understundom varse om den extra tyngden.

Mini Cooper SE riktar sig mot den nästintill kultliknande kundbasen som är mer intresserade av bilens arv och köregenskaper snarare än valuta för pengarna. För samma peng får du Renault Zoe som går dubbelt så långt på en laddning och har betydligt mer utrymme. Cooper SE erbjuder dock den typiska Mini-upplevelsen, med endast en gnutta kompromiss, och utan att göra något väsen kring att den är just en elbil. Mini Cooper SE – nostalgi i ny tappning.