Test: Toyota Camry

Toyota Camry Sedan Executive 2,5 VVT-i Hybrid 
Motor: tvärställd, fyrcylindrig, 2,5 liter bensinmotor och elmotor, systemeffekt 218 hästkrafter, 221 newtonmeter.
Kraftöverföring: automatisk CVT-växellåda, framhjulsdrift
Acceleration 0–100 km/h: 8,3 sekunder
Toppfart: 180 km/h
Vikt: 1735 kg
Mått (längd/höjd/bredd):
4885/1445/1840 mm
Pris: Från 334 900 SEK (testbil cirka 402 830 SEK)

Att det är svårt att sälja sedaner i Sverige är knappast någon nyhet. Folket vill ha kombi eller SUV, så är det bara. Med detta i åtanke kan det tyckas konstigt att Toyota nu har skrotat uråldriga Avensis och ersatt modellen genom att plocka in sedanen Camry till Sverige – en bil som sålts i USA sedan sommaren 2017 och som inte har någon kombimodell planerad. Å andra sidan har Toyota lyckats kränga nästan en miljon exemplar av Camry sedan 2017 bara i USA. Kanske kan ändå Camry något även för de svenska köparna? Låt oss lägga i Högsta Växeln och ta reda på det!

Camry säljs endast som hybrid i Sverige, men det handlar inte om någon laddbar historia. Batteriet är litet och laddas endast genom att ta upp en del av den energi som normalt skulle gå förlorad vid vanlig körning. Även om det tekniskt sett går att köra på ren el handlar det inte om någon längre sträcka. Vi rullade aldrig mer än ca 40 meter åt gången utan att bensinmotorn slår på. Lyckligtvis fungerar interaktionen mellan batteri och bensin riktigt smidigt, och bränsleförbrukningen blir i slutändan relativt låg. Camry snittade 0,58 liter per mil efter lite drygt 170 mils körning där motorväg utgjorde den största delen av sträckan.

Camry gör sig för övrigt bäst just på motorvägen, där dess 486 centimeter långa kaross kan breda ut sig över vägbanan utan att behöva trängas. Fjädringen är något för stötig, men i stort handlar det om en bekväm bil som kan sluka många mil i ett enda svep. Den välavvägda styrningen gör bilen lättkörd. Här slutar dock den goda kritiken vad gäller köregenskaperna. Camry är nämligen väldigt tråkig att köra. Inget är spännande, varken i chassit eller drivlinan. Synd.

Första gången jag fick höra talas om att nya Camry skulle lanseras i Sverige var på Parismässan år 2018, där bilen visades upp bredvid nya RAV4. Skillnaderna i designfilosofi märktes tydligt när bilarna stod uppradade jämsides. Toyota har på senaste tiden lutat sig allt mer mot lekfullare design med modeller som RAV4 och CH-R, men Camry följer inte denna trend. Visst, fronten har sina unika linjer, men Camry ger överlag ett långt mer moget intryck. Ingen mellanchef skulle skämmas över att glida upp till mötet inför kvartalsrapporten i en bil som denna.

Temat fortsätter även på insidan. Det finns vissa lekfulla linjer, men i grund och botten är detta en väldigt mogen interiören. Materialen är av god kvalitet och instrumenten känns gedigna. Infotainmentsystemet med tillhörande knappar är emellertid så gammalt och uselt att någon på Toyota borde hamna i fängelse. Hur kan man, år 2019, leverera en bil med en display som har samma pixeldensitet som en 10 år gammal mobiltelefon och med ett navigationssystem som inte kan uppfatta att man befinner sig på E20 utan istället tror att man är ute på en åker och snurrar? Nej, fy skäms för detta. Det enda som gör att denna bil inte får bottenbetyg är den behändiga, men i övrigt föga imponerande, head-up-displayen.

Ett område där Camry återtar en del av sin stolthet är innerutrymmena. Som tidigare nämnts är detta i grund och botten en bil som utvecklats för den amerikanska marknaden, och det märks. Även den som tuggat Big Macs till frukost, lunch och middag hela sitt liv kan få plats i den rymliga kabinen. Inte minst imponerar baksätet, som i exemplar utrustade med Executive-paketet får en digital mittkonsol där allt från klimatanläggning till stolarnas lutning kan kontrolleras. Perfekt taxibil!

Faktum är att det är den som åker i baksätet som trivs bäst i Camry – där kan man ju i alla fall sova på vägen mot sitt mål. Den största nackdelen med bilen är nämligen att den är väldigt tråkig. Extremt tråkig. Det här är en maskin som ska fylla sin funktion, varken mer eller mindre. Det finns ingen som helst glädje eller spänning att extrahera ur bilen. Körupplevelsen är tråkig, interiören är tråkig, tekniken är tråkig.

Med det sagt finns det en kundgrupp som kommer att kasta sig över bilen ändå. Toyota tilltalar en viss sorts person som älskar hållbarhet och funktionalitet över allt annat. Det är människorna som vill ha en bil som kommer att rulla i många år framöver, som inte behöver laddas varje kväll och som inte ger några störande intryck på väg till mötet inför kvartsrapporten. Frågan är bara om inte dessa människor hellre köper en kombi…