Test: Rolls-Royce Phantom

Rolls-Royce Phantom (2019)
Motor: 6,75-liters, 12-cylindrig, bensin, 571 hästkrafter, 900 newtonmeter
Kraftöverföring: 8-stegad automatlåda, bakhjulsdrift
Acceleration 0–100 km/h: 5,3 sekunder
Toppfart: 250 km/h (begränsad)
Vikt: 2560 kg
Mått (längd/bredd/höjd): 5762/2018/1646 mm
Pris: Cirka 5 000 000 SEK
(Testbil ca 6 000 000 SEK)

Rolls-Royce har länge gjort anspråk på att tillverka världens bästa bil men under flera decennier var det mer en fråga om marknadsföring än absolut sanning. Men helt plötsligt började det brittiska märket att tillverka bilar i samarbete med ett gäng tyskar som visade tillföra en hel del vad gäller teknik och långsiktig kvalitet. Och tro det eller ej, även inom sitt eget modellutbud har Rolls-Royce en modell som står över alla andra: Phantom. Om du är ultrarik och vill ha det lyxigaste pengar kan köpa finns det inga verkliga konkurrenter. Eller? Låt oss ta reda på det genom att recensera Rolls-Royce Phantom.

Jag har haft förmånen att ha kört ett antal nya Phantoms men jag slutas ändå aldrig att förundras över hur fullkomligt enorm bilen är. Detta är en limousine i ordets sanna bemärkelse. Phantom är 5,6 meter lång men de enorma yttermåtten slutar inte vid bilens längd, den känns nämligen lika bred som en genomsnittlig fransk landsväg och är nästan lika hög som en vanlig stadsjeep. Naturligtvis hör dessa dimensioner hemma på en bil som ska ha mer pondus än en nordafrikansk diktator men det innebär också att den nästan blir en mardröm att manövrera i sydeuropeiska garage.

Insidan följer även den temat ’extra allt’. Phantom är givetvis rymligare än en kyrka oavsett om man sitter i fram- eller baksätet, även fast testbilen inte var konfigurerad i extra långt utförande. Passagerarnas fötter välkomnas snabbt av de opulent tjocka fårullsmattorna som försiktigt påminner en om att man inte befinner sig i en folklig Audi eller Mercedes. Taket pryds av en ren myriad av LED-lampor som tillsammans bildar stjärnhimmeln som den såg ut det valfria datum som bilens köpare väljer. Instrumentpanelen domineras av det inglasade konstgalleriet, eller ’art gallery’ som Rolls kallar det för. Den som har en tillräckligt fet plånbok kan välja att placera i princip vad som helst där, i testbilens fall en modernistiskt metallinspirerad installation. Häftigt!

Om man råkar befinna sig i förarsätet möts man direkt av den mycket stora men samtidigt smala ratten vars ekrar uppmuntrar en till att placera sina händer enligt 20-i-4-principen. Något annat vore ju rent ut sagt vulgärt! Man slås sedan av hur Rolls-Royce anstränger sig för att dölja tekniken i bilen, allt för att inte kompromissa dess tidlöshet. Knapparna för infotainmentsystemet kan lätt döljas i mittkonsolen och infotainmentskärmen glider ansträngningslöst ner i instrumentpanelen med ett knapptryck.

Det blir också snabbt uppenbart att en Phantom inte konkurrerar med ren och skär teknologi eller utrustning likt en Audi A8 eller BMW 7-serie.  Här handlar det istället om elegant minimalism och att bespara föraren onödigt beslutsfattande som att välja kupé-temperatur i halvgradssteg. Det betyder dock inte att Phantom levereras med utdaterad eller ofullständig teknik, tvärt om. Infotainmentsystemet kommer exempelvis från BMW vilket är en stor fördel eftersom det fungerar alldeles utmärkt. Det obegripligt imponerande kamerasystemet har också letat sig till Phantom. Det är alltså möjligt att se bilen utifrån i 3D. Jag har ärligt talat ingen aning om hur det kan fungera så bra men det ser ut som att man har en drönare som filmar bilen utifrån. Utan detta hade Phantom varit bokstavligt talat omöjlig att parkera.

När man har beundrat färdigt bilens insida och beslutar sig för att starta motorn infinner sig nästa nivå av beundran. Först tror man nämligen att motorn inte alls är på, men det är den. Jag kan utan att överdriva rapportera att motorn i en Phantom låter mindre än den i en elbil. Och när man sedan rullar iväg förundras man ytterligare över hur omvärlden helt plötsligt slutar existera. Det enda som finns i en Phantom är dess passagerare och deras varma känslor inombords. Upplevelsen är som att något salongsberusad äta foie gras eller baliklax, obeskrivligt och oförglömligt underbar.

Allt är dock inte guld och gröna skogar. En hel del knappar är tillverkade i ”vanlig” hårdplast, volymvredet känns märkligt nog billigare än i en Hyundai, och i Europa känns det nästan märkligt att köra något så stort som en Phantom. Jag kom på mig sjäv gång på gång med att tänka att jag föredrar att framföra Dawn eller Wraith framför Phantom (trots att de är större än det mesta på våra vägar).

I slutändan är Rolls-Royce Phantom en bil som beskrivs bäst av ett gäng superlativ snarare än något annat. Den må vara mer respektingivande än vacker, något bättre där bak än bakom ratten och ha vissa knappar som är plastigare än de bör vara, men en Phantom är fullkomligt unik när det kommer till den upplevelse som den ger alla dess passagerare. Rolls-Royce modell stor behåller alltså sin plats som bilvärldens gudfader och det med besked.

Betyg

Exteriör:
Interiör:
Körglädje:
Valuta för pengarna:
Relativ praktikalitet:
Ha-begär:
Relativ prestanda:
Teknik:
Motorljud:
Komfort:
Total poäng: 4.4

Sammanfattning

Rolls-Royce Phantom saknar riktiga konkurrenter inom überlyx-segmentet. Den må inte vara perfekt, men om du vill ha lyx och exklusivitet vore det korkat att vända blicken någon annanstans.