Test: Rolls-Royce Wraith tar sig an Miami

Rolls-Royce Wraith (Amerikansk specifikation)
Motor: 6,6-liters, 12-cylindrig, bensin, 630 hästkrafter, 820 newtonmeter
Kraftöverföring: 8-stegad automatlåda, bakhjulsdrift
Acceleration 0–100 km/h: 4,6 sekunder
Toppfart: 250 km/h (begränsad)
Vikt: 2440 kg
Mått (längd/bredd/höjd): 5285/1947/1507 mm
Pris: Cirka 3 000 000 SEK
(Testbil ca 4 500 000 SEK)

Miami kallas ibland för Nordamerikas Monaco och det är inte utan anledning. Till viss del har det att göra med närvaron av lyxjakter som är stora nog att kunna alternera som kryssningsfartyg (samt faktiska kryssningsfartyg) och till viss del har det att göra med samhällets nyrika, den utmärkande delen av toppskiktet som gillar att visa upp pengar likt en påfågel.

Med andra ord helt i linje med Rolls-Royce klientel. Det är även därför Miami är den perfekta platsen för att testa bilen även om Monaco givetvis är snäppet vassare. Låt oss lägga i Högsta Växeln och ta oss an Miami i en Rolls-Royce Wraith.

Att köra en Rolls-Royce Wraith på magiska Ocean Drive på South Beach är ett perfekt sätt att dra till sig mer uppmärksamhet än Cristiano Ronaldo på Instagram. Av just den anledningen väljer många att köra sina fina (oftast hyrda) bilar där.

Vi var där för att göra vårt reportage och för få till en så tvättäkta Miami-upplevelse som möjligt. Vi blev antastade av en miljard människor, varav samtliga verkade tycka vi var universums intressantaste individer. Tacka Rollsen för det. Den ser ohyggligt dyr ut – vilket den är – men utseendet är ändå polariserande. Det växer på en men det är något designmässigt som inte riktigt står rätt till.

Den uppmärksamhet man får i en Rolls-Royce i Europa (och däribland Sverige) är givetvis påtaglig men i Miami är det en annan femma, det får den europeiska upplevelsen att framstå som att man är osynlig.

När vi körde Rolls-Royce Ghost i Monaco smälte vi hyfsat väl in i omgivningen, men när det kommer till en Wraith i Miami hade vi fått mindre uppmärksamhet om vi uppträdde på finalen i Melodifestivalen. Vi tvingades dessutom erfara mer än bara blickar – amerikansk kultur tillåter att man antastar främlingar vilket innebar att en herrans massa oanständigt folk ville prata om både det ena och det andra.

Om du är narcissistiskt lagd och tycker Tinder är för mainstream är det tillfredställande men om så inte är fallet kan du trösta dig själv med att du kan isolera dig själv i en bubbla av läder och lyx. Det är nästan som att man är i sin egna lilla värld men med fullsatta läktare som man lyckligtvis kan ignorera.

Att köra en Rolls-Royce är molnliknande – klyschigt men sant – och att vara avskärmad från Miamis trafikkaos är en klar fördel. Wraith sägs vara Rollsen för de som gillar att köra själva, något som understryks av de extra hästkrafterna jämfört med sina stallkamrater. Av den anledningen är bilen snabb, men precis som i Ghost eller Dawn, är prestandan knappast påtaglig.

Eftersom vi var i Miami tog vi tillfället i akt att leta efter fastigheter som passar den nyrika andan, mer specifikt på berömda Palm Island, en av världens dyraste postkoder. Vi var på visning av rapparen Birdmans hus; för närvarande till salu för motsvarande 140 miljoner kronor. Om du har varit på Miami Beach har du nog sett huset eftersom man passerar det på vägen dit. Wraith såg minst sagt hemmahörande ut bredvid den pråliga kåken och det var nog det mest stereotypiskt ”Miami” jag någonsin skådat. Det blev ett potpurri av lyx och opulens, precis som alla vill ha i Miami. ”Det är bara för mycket” muttrade vi som svenskar.

I ett försök att ta vår charad ett snäpp längre beslutade vi oss för att utforska privatflygplansvärlden. Vi åkte därför till Fort Lauderdale Executive Airport, en samlingsplats för de som tycker att kommersiella flyg är för pöbeln. Wraith passar bredvid ett privatflygplan, och hela spektaklet såg ut som en rapvideo; likt ett privatflyg har Wraith enormt med pondus i trafiken, något som speglar den besatthet av pengar och överflöd i den delen av världen. Tyvärr fick vi inte recensera några flygplan men man kan inte få allt här i världen. Att ett företag som heter Rolls-Royce även tillverkar jetmotorer gjorde också det hela än mer passande.

En resa till Miami är inte fulländad utan ett besök till det minst sagt gentrifierade grannskapet Wynwood; hälften ghetto, hälften konstnärlig oas. Det klassas ofta som vackert men farligt. Området agerar värd till flertalet konstfestivaler och det är där de världsberömda Wynwood Walls finns, en sevärdhet som drar över en miljon turister årligen. Wynwood är dock en plats man vill undvika nattetid (särskilt i en Rolls-Royce) och minsta felsväng kan få förödande konsekvenser. Nåväl, det är en trendig plats bland kändisar (Beyonce och Jay Z är ofta där), influencers och därför även individer som faktiskt köper en Rolls-Royce.

Miami och Rolls-Royce är kombination som heter duga, tillsammans med Bevery Hills är södra Florida Rolls-Royce största marknad i USA. Wraith passar in som handen i handsken om du vill att bokstavligt talat varenda levande varelse ska lägga märke till dig, något som är viktigt i Miami. Likt sina stallkamrater har Wraith tillkortakommanden – för mycket plast invändigt och en utdaterad plattform huvudsakligen – men överlag känns den mer spännande än Ghost och mer mångfaceterad än Dawn och jag skulle gå så långt att säga att det är den ”lilla” Rollsen man vill ha om man ska välja mellan de tre. Den tog sig an ytliga Miami utan problem, något som inte är fy skam.