Test: Audi A8 50 TDI

Audi A8 L 50 TDI quattro
Motor: 3,0-liter, V6, turboladdad, diesel, 286 hästkrafter, 600 newtonmeter 
Kraftöverföring: 8-stegad automatlåda, fyrhjulsdrift
Acceleration 0-100 km/h: 5,9 sekunder
Toppfart: 250 km/h
Vikt: 2075 kilogram
Mått (längd/bredd/höjd): 5302/1945/1485 mm
Pris: Från 1 023 300 SEK (Testbil cirka 1 595 800 SEK)

Den som shoppar efter en lyxig sedan har i nuläget en hel drös modeller att välja mellan. Detta spelar dock ingen roll eftersom segmentet länge har dominerats av två bilar. Är man ute efter det bästa inom komfort tar man en Mercedes S-klass och vill man ha de mesta köregenskaperna väljer man naturligtvis en BMW 7-serie. Någonstans däremellan befinner sig dock Audi A8 som aldrig riktigt har haft en tydlig målgrupp.

Det enda man kan ge gubbarna från Ingolstadt är att de historiskt har erbjudit modellen med spektakulära motor i V10- och W12-utförande. Men utöver detta är det svårt att sätta fingret på vem modellen egentligen är till för. Nu finns en sprillans ny generation som är lite fulare men mycket mer avancerad än modellen den efterträder. Låt oss ta reda på om något förändras med denna uppdatering genom att lägga i Högsta Växeln och recensera nya Audi A8.

Utvändigt genomsyras exteriördesignen av Audis ”nya” designspråk. Det innebär egentligen att grillen är större och att bakdelen domineras av en ljusramp. Gamla Audi A8 var underbart diskret samtidigt som den var elegant. Nya modellen är också tveklöst diskret men inte längre särskilt elegant. Formgivningen är inte lika distinkt som den tidigare har varit och fronten saknar karaktär. Bakdelen påminner lite om Lincoln Continental, en bil som inte alls är ful, men samtidigt är den amerikansk och därför också lite smått anskrämlig.

Så fort man öppnar dörren inser man hur fullproppad nya A8 är med mer eller mindre nödvändig teknik. Dörrhandtagen kräver nämligen bara det minsta lilla ryck för att dörren ska gå upp, en onödig funktion som ändock förhöjer känslan av lyx. Interiören domineras av Audis nya infotainmentsystem (som man också hittar i nya A6 och A7) som består av två enorma pekskärmar; en för infotainment och en för klimatsystemet.

Skärmarna innebär att en hel del knappar har rensats bort från mittkonsolen vilket ser snyggt men är mindre praktiskt när man inte vill släppa sitt fokus från trafiken. Audi har åtminstone försökt emulera känslan av ett knapptryck genom att göra skärmarna tryckkänsliga med taktil feedback. Detta fungerar förvånansvärt bra, men fortfarande inte lika bra som gamla goda knappar.

Audi har också ansträngt sig för att förhöja känslan av lyx och exklusivitet invändigt genom att använda sig av en hel del metall och läder och det har de tveklöst lyckats med. Allt ser snyggt och elegant ut, men pekskärmarna fråntar lite från den känslan eftersom det är en billigare lösning att ha särskilt tillägnade knappar.

Den fyrekrade ratten är snygg och körpositionen är god även fast man som en lång förare sitter lite för högt upp. Baksätet är dock var man vill färdas i testbilen som också hade förlängd hjulbas. Benutrymmet är fenomenalt och de ställbara stolarna försäkrar baksätespassagerna en bekväm åktur. Testbilen var även utrustad med elektriska solgardiner och skärmar i stolsryggarna, något man gärna ser i ett autobahnlok för direktörer.

Vi kan alltså snabbt konstatera att den som färdas i baksätet på Audi A8 inte har någon anledning att klaga, men hur är det för föraren? Under huven sitter en 3-liters dieselsexa på 286 hästkrafter. Den största fördelen med större motorer är oftast att bilen alltid känns oansträngd. Tyvärr är inte så fallet i A8. Den största anledningen till detta är att växellådan alltid bestämmer sig för att växla ner så fort man kommer i närheten av gaspedalen vilket också tar lite tid. Det innebär att bilen aldrig någonsin känns på hugget vilket förstör den dynamiska körupplevelsen totalt, oavsett vilket körläge man väljer. En sprillans ny lyxbil med en så fin och vridmomentsstinn motor borde inte känns så trög som den i nya A8 gör. Synd!

I kurvor upplevs Audi A8 som klumpig, som om den släpar runt på en väldigt massa vikt (vilket den också gör). Jag testade en gång att utmana bilen lite mer, något jag snabbt valde att inte fortsätta med. A8 vill verkligen inte pressas i kurvorna. Testbilen var utrustad med fyrhjulsstyrning vilket är smidigt vid manövrering i trånga utrymmen men väl uppe i mer normala hastigheter uppfattar jag styrningen som ointuitiv. Man tror rent instinktivt att det ska krävas mer input än vad som faktiskt krävs vilket resulterar i konstanta korrigeringar.

Vid det här laget bör ni ha inse att det inte finns en enda vettig anledning till att välja en Audi A8 framför en Mercedes S-klass eller BMW 7-serie. Eller? Ett lägre pris skulle ändå kunna rättfärdiga ett köp av modellen. Det enda problemet med detta är att A8 är långt mycket dyrare än dess konkurrenter. Testbilen gick loss på 1,6 miljoner vilket är helt absurt. Visst var bilen välutrustad men under huven satt fortfarande den minsta dieselmotorn. Nya Audi A8 har snart funnits i ett år och jag har aldrig sett en på vägen vilket utan tvekan förklaras av den fullkomligt orimliga prissättningen. Det är dags för Audi att tänka om, snart kan det vara för sent.