”Har ni ingen chaufför?” undrade conciergen med ett minspel som avslöjade att han trodde att vi troligtvis hoppade fallskärm utan fallskärm. Vi bodde på Four Seasons i Mumbai och tog vara på att bilar utan chaufför parkerade gratis. Ironiskt nog var det just en baksätesbil vi hade, en Volvo XC90 Excellence och vi beslöt oss för att åka till den mest kaotiska miljön vi kunde tänka oss för att se om den de facto är det ultimata när det kommer till svensk lyx. Volvo i Sverige har fortfarande lite av en Sunes Sommar-stämpel. Volvo i utlandet associeras istället ofta med begrepp som skandinavisk flärd. Låt oss ta reda på om just så är fallet genom att ta oss an Indien med en Volvo XC90 Excellence.

För att göra ett så verklighetstroget test som möjligt lät vi just den skandinaviska synen på lyx genomsyra hela resan. Utöver att bo på det ovannämnda hotellet, flög vi även första klass med Swiss som är bland det mest exklusiva i flygväg på samma sätt som en XC90 Excellence är det i bilväg. När vi anlände i Mumbai och var utom flygplanets varma barm möttes vi av 100-procentig luftfuktighet och nederbörd som skulle kunna dränka en fisk.

Vi hade anlänt i början av monsunsäsongen och hade varnats ett flertal gånger av Volvo att trafikläget skulle vara ännu mer kaotiskt. Till råga på allt ankom vi långt efter mörkrets intåg och skulle behöva köra de två milen till hotellet helt på egen hand. Lyckligtvis har vi mycket erfarenhet av att köra på ”fel” sida av vägen och våra otaliga timmar framför Mario Kart skulle visa sig vara högst användbara i den mumbaianska trafiken. Vi hade dessutom rätt bil för ändamålet.

Efter bara 50 meter på vägen från flygplatsen blev det snabbt tydligt varför Indien är en av världens farligaste platser att köra bil på och varför alla som har råd har chaufför. Det faktum att vi satt i en av världens säkraste bilar var sannerligen betryggande men storleken på XC90 innebar att den knappast var lika lättmanövrerad som de otaliga tuk-tuksen och taxibilarna i storlek XS. Alla fordon körde huller om buller med noll hänsyn till varken vägmarkeringar eller skyltar, varenda kubikmillimeter ledigt utrymme nyttjades och mopedister sicksackade sig genom trafiken likt kamikaze-piloter. Till råga på allt tutar alla fordon ständigt men inte av aggression utan snarare i ett försök att meddela sin framfart; en lika härlig miljö att köra bil i som Roskilde är en trevlig campingplats. Det är en sorts systematisk anarki.

XC90 Excellence lyckas oerhört väl med att avskärma sig från omvärlden. Ett exempel är rutan mellan baksätet och bagageutrymmet som finns där för att minimera ljudnivån samt se till att kupén förblir en trivsam miljö, även när luftfuktigheten är högre än i en swimmingpool. Mumbai har 22 miljoner invånare vilket innebär att det finns en herrans massa fordon (och boskap) både med och utan lampor. För att säkerställa sin överlevnad måste man lära sig att ta plats och samtidigt vara tydlig – bara man visar vilket håll man ska åt är det inga konstigheter. Det må vara kaotiskt men det faktum att man ständigt måste vara lika alert som USA:s  presidents livvakter innebär att alla är ständigt alerta.

Snudd på alla bilar ser ut att ha deltagit i ett folkrace och nästa inga taxibilar har backspeglar. Att bilen klarade sig helt oskadd i vår besittning är ett mirakel eftersom marginalerna man har att tampas med hade fått ett mikroskop att baxna. Rondeller kör man rakt in i, rött kan betyda grönt, spärrområden ignoreras och man kan stanna sin bil precis där man själv behagar. Tänk er en korsning mellan vilda västern och en myrstack så har ni en bra bild av hur bilkörning i Indiens folktätaste stad är.

Att sitta i baksätet (som det är tänkt) är till en början enerverande om man har minsta lilla kontrollbehov just för att man inte är säker på om chauffören ser de arton mopederna i döda vinkeln; jag har aldrig använt en döda-vinkeln-varnare så flitigt som i Indien. Efter ett tag kan man dock luta sig tillbaka och glida igenom kaoset utanför. Och det är just glida man gör, det är sällan trafiken står helt still utan man rullar ständigt men i absolut max 20-30 kilometer i timmen – vid ett tillfälle tog det oss två timmar att köra 14 kilometer – vilket innebär att de flesta olyckor inte är särskilt allvarliga men ändock vanliga.

Vi beslutade oss även för att köra till en närliggande stad – Nashik – 18 mil bort på motorväg (fyra timmar enkel resa) för att se hur XC90 uppförde sig bortom Mumbais virrvarr. På vägen mötte vi ett antal fordon som körde på fel sida av motorvägen, däribland mopeder, traktorer och även lastbilar. Volvo XC90 Excellence har dock fler säkerhetssystem än vad den kan dra nytta av men det känns betryggande att veta om man krockar med den lastbilen som kör på fel sida av motorvägen lär man klara sig bra. Även om tanken i sig är ganska makaber.

Volvo XC90 i just Excellence-utförande var en grundläggande del i vår något extravaganta resa och jag kan inte tänka mig en bil som hade passat temat mer och det säger en hel del. Det är ingen hemlighet att Indien är ett explicit klassamhälle medan Sverige är ett av de mest jämställda länderna i världen. En XC90 Excellence talar om för bilens ockupanter att ”det går bra nu” medan utsidan sannerligen gör den till den mest diskreta och smakfulla lyxbilen på marknaden. Det lät oss ta oss an Mumbai, mardrömsplatsen för alla med körkort, utan minsta lilla missöde och utan arteriell hypertension som konsekvens. Om XC90 Excellence klarar av Indien, klarar den av allt.

 

 

 

 

Chefredaktör och medgrundare. Bosatt i Melbourne, Australien och har kört snabbast av alla på redaktionen (322 km/h). Känner till varenda bil som någonsin tillverkats.