I del 1 av vår roadtrip i Rumänien kunde ni läsa om Bukarests semianarkistiska trafik och den BMW 340i vi körde runt i den med. Vi har precis bytt den mot en BMW i8 för att bege oss mot Sinaia där ett Concours d´Elegance väntade på oss.

Utställningen i Sinaia anordnades på det före detta kungliga slottet Castelul Peleș. BMW:s rumänske presschef Alex Seremet hade gjort sig förtjänt av mycket beröm eftersom han hade lyckats få ett antal klassiska BMW-modeller ditskeppade hela vägen från museet i München. Den häftigaste var tveklöst en 328 Mille Miglia Roadster, följt av Z1, E36 M3 GT, E23 745i, och E32 750i. Alex var värd för själva Concours-tävlingen, vilken Ion Tiriacs (Rumäniens rikaste man, mer om honom senare) Cadillac Series 90 V16 vann, som hölls helt på rumänska. Jag och Marcus förstod naturligtvis inte ett dugg av vad som sades men vi kunde ändock finna den gemytliga slottsmiljön och de vackra veteranbilarna njutsamma.

Efter att ha smält halvvägs till döds på grund av den mordiska solen som vägrade att gå i moln begav vi oss upp i bergen tillsammans med Alex Sobran från Petrolicious som också närvarade på utställningen. Han hade aldrig kört en BMW i8 så vi erbjöd honom givetvis att följa med oss istället för att åka i baksätet på en 30 år gammal 7-serie. Jag och Marcus dividerade lite diskret (läs pinsamt explicit) om vem som skulle behöva vika ihop sig i det mikroskopiska ”baksätet”. Ännu en gång räddade min längd mig från det sorgliga ödet som min kollega gick till mötes.

Färden gick mot en bergsväg som hade ett namn som lät ungefär som ”Transbabushka” (TransBucegi för de som vill åka dit). Än så länge hade pratstunden med Alex från Petrolicious varit mest givande men plötsligt blev vägen smalare och kurvigare, och smalare och kurvigare, och smalare och kurvigare. Vi hade nått Transbabushka där det låg mitt bland bergen, till synes utan något större syfte eller mål. Hårnålskurva följde hårnålskurva och våra leenden bredde ut sig över våra ansikten.

Vi upptäckte snabbt att BMW i8 är en lysande bil att köra eco-driving med. Den är nämligen utrustad med tre körlägen av vilka det mest väsentliga naturligtvis är sport-läget. Med det aktiverat arbetar den trecylindriga bensinmotorn tillsammans med de två elmotorerna för att leverera så mycket prestanda som möjligt. Systemeffekten på 362 hästkrafter må inte låta särskilt imponerande men faktum är att i8 är oerhört responsiv tack vare elmotorerna. Det bästa är att batterierna laddas mer ju hårdare man kör. BMW har alltså lyckats göra dåraktig buskörning till något dygdigt eftersom man senare kan köra helt på elektricitet vilket är fullkomligt obegripligt och samtidigt briljant. Dessutom ser man elräckvidden ticka upp i en takt som ingen annan laddhybrid ens kommer i närheten av.

När vägen upphörde att klättra belönades vi med en helt fantastisk utsikt som påminde lite om Skottlands landskap. Vägarna blev bara bättre och bättre och till slut tog de slut, bara så där. Det fanns inget annat att göra än att vända om och köra ner igen. ”Åh nej”. Något som dock bör poängteras är att BMW i8 har anmärkningsvärt smala däck vilket gör att den inte har lika mycket grepp i kurvorna som exempelvis en Nissan GT-R men det är inte det som är poängen. BMW i8 är en sportbil med UFO-ambitioner, och ingen kan någonsin påstå att den inte lyckas med det.

Nästa dag skulle inte bara innehålla en tur på ett av Europas mest framstående restarureringsverkstäder, utan också ett möte med en viss person som skulle komma att inspirera oss i flera månader därefter. Mer om det i del 3 av vår roadtrip i Rumänien!

Chefredaktör och medgrundare. Inbiten miljöaktivist och nästan lika stort fan av Dacia som Marcus Berggren.