Det finns ingen anledning att sticka under stolen med det faktum att Rumänien inte har ett särskilt gott rykte i Sverige. Många svenskar har fått för sig att landet befinner sig i någon typ av helvetiskt limbo mellan kommuniststat och medeltiden. I verkligheten är det dock långt ifrån sanningen. Jag och min kollega Marcus tog därför (i hans fall för tredje gången) första bästa lågprisflyg till Bukarest med ett uppdrag: att vitalisera Rumäniens rykte med hjälp av BMW.

När vi anlänt till flygplatsen blev vi uppmötta av Tibi som jobbar på BMW. Han uttryckte snabbt på ett skämtsamt sätt hur mycket han hatade oss. Det visade sig att Tibi bara var två år äldre än vad vi är och att han därför avundades oss lika mycket som vi avundas Chris Harris. Han skjutsade oss till BMW-kontoret i en X5 40d där vi blev introducerade till de som arbetar där. Ord kan inte uttrycka hur tacksamma vi var för den fenomenala service som vi fick där.

Vi fick nycklarna till den 340i som vi skulle ha i lite drygt ett dygn och begav oss genast ut i det rumänska vägnätet med riktning mot huvudstadens stadskärna. Trafiken i Bukarest beskrivs bäst som semianarkistisk. Ingen skillnad görs mellan streckad och heldragen linje, det finns så många filer som situationen kräver (oberoende av hur många som FAKTISKT finns) och spärrområden används med fördel som parkeringsplatser. På sätt och vis var detta befriande eftersom alla, trots den kaotiska ytan, ändå är förlåtande för varandras tillkortakommanden.

Nästa morgon begav vi oss mot BMW-kontoret igen. På vägen dit kunde vi konstatera att gamla stan i Bukarest är en genuint vacker plats med trevliga byggnader och caféer. Dessutom är en krona värd flera gånger mer i Rumänien vilket innebär att man kan leva ett fullkomligt orimligt lyxliv som svensk. Samtidigt finns många stora och ytterst tydliga tecken av landets kommunistiska historia i form av byggnader med lika mycket personlighet och flärd som ett skyddsrum från 40-talet.

Anledningen till varför vi åkte tillbaka till BMW:s kontor efter enbart ett dygn var för att vi skulle byta ut 340i till något ännu mer spännande. Den må vara en oerhört bra bil och faktiskt också en väldigt snabb sådan, men den BMW i8 som väntade på oss slog den på de flesta mätbara punkter. Vårt mål var nu staden Sinaia där ett Concours d´Elegance anordnades den kommande dagen. Detta gav oss ett ypperligt tillfälle att flyga genom den rumänska landsbygden i vad som bäst kan beskrivas som ett rymdskepp på hjul.

Rumänien har slående vacker natur med en blandning av berg som sträcker sig högt över vägarna, och vida fält som breder ut sig över landmassan. Vägarna beskrivs bäst som ”hit or miss”. Antingen är de lika nya som de små varelserna som befolkar BB och lika lena som deras bakhuvuden, eller gropigare än luftvägen över Bermudatriangeln (vi fick vid flera tillfällen backa och vända på bilen för att vägen inte tillät genomfart med en låg i8). Dock är det tydligt att Rumänien har kommit långt under de senaste år. Landet har investerat tungt i infrastruktur och faktum är att flera nu kör Range Rover i Bukarest än i Stockholms flottare delar.

Dagen efter väntade en fantastisk slottsmiljö och en körning på en otrolig bergsväg med någon vi verkligen inte förväntade oss att träffa. Mer om det i del 2 av vår roadtrip i Rumänien!

Chefredaktör och medgrundare. Inbiten miljöaktivist och nästan lika stort fan av Dacia som Marcus Berggren.