Test: BMW 530d

BMW 530d xDrive (G30)
Motor: 3,0-liter, 6-cyl, turboladdad diesel, 265 hästkrafter, 620 newtonmeter
Kraftöverföring: 8-stegad automatlåda, fyrhjulsdrift
Acceleration 0–100 km/h: 5,4 sekunder
Toppfart: Begränsad till 250 km/h
Vikt: 1770 kg
Mått (längd/höjd/bredd):
4936/ 1479 /1868 mm
Pris: 520 500 SEK
(Testbil ca 800 000 SEK)

För ungefär ett halvår sedan testade jag förra generationen BMW 530d (F10). Jag konstaterade då att den var en alldeles utomordentligt briljant bil, trots att den lanserades för en kvarts evighet sedan. Jag visste också att BMW snart skulle introducera en sprillans ny 5-serie någon månad senare. Detta innebar en utmaning för det tyska märket likvärdig ett bestigande av Kilimanjaro. När den nya generationen visades upp drog jag en lättnadens suck. Den nya modellen var en uppenbar evolution snarare än revolution. Nu har vi äntligen kunnat lägga vantarna på en ny 530d och ställer oss frågan om den har lyckats med det omöjliga; att vara bättre än bäst? Låt oss lägga i Högsta Växeln och recensera nya BMW 530d.

Designen på den nya bilen är lika spektakulär som Aftonbladet under varje sommars nyhetstorka, precis som den ska vara. BMW är sanslöst duktiga på att bygga bilar som är oslagbart eleganta samtidigt som ingen lär höja på ögonbrynen när de rullar förbi. Detta innebär att ett köp av ny 5-serie idag inte kommer att kräva en uppdatering under bilägarens livstid. En 5-serie från 80-talet ser lika bra ut som en 5-serie från 90-talet, som en 5-serie från 2000-talet (givet att vi förtränger E60 som var lika iögonfallande som en muterad padda). Många kritiserar 5-serien för detta men jag tycker att det är absolut nonsens. Jag kör hellre en bil med en tidlös och mindre spektakulär design än något som ser häftigt ut idag och som måste bytas ut efter två år. 5-serien är utomordentligt elegant i all sin enkelhet.

På insidan är historian densamma. Såvida du inte är en riktig BMW-connoisseur är det lika omöjligt att skilja en 5-series interiör från en 7-series som det är att skilja på två enäggs-tvillingar. Slå dig ned i den och du omfamnas omedelbart av oförskämt mycket lyx och exklusiva material. Det är för mig obegripligt att en 5-serie nu befinner sig på denna sanslöst höga nivå. Även här lär ingen höja på ögonbrynen. Ingenting är särskilt flashigt, men allt är så sanslöst rent, snyggt, och användarvänligt. iDrive-systemet är smått uppdaterat och nu ännu bättre.

Ja, det är fortfarande bättre än Audis och Mercedes motsvarigheter. 5-seriens interiör är verkligen raka motsatsen till en E-klass innanmäte som är otroligt flashigt men på tok för komplicerat för att någon över 14 år ska kunna förstå sig på det. Dessutom är 5-seriens materialval ännu bättre. Det är tydligt att BMW var fullt medvetna om hur bra den gamla modellen och resten av deras bilar är eftersom de bara gjorde exakt samma sak i den nya. If it ain’t broke, don’t fix it. Förutom den gamla blinkersspaken som var lika irriterande som ett skrikande barn på ett nattflyg eftersom den aldrig stannade där man tryckt den. BMW har äntligen tagit sig i kragen och åtgärdat detta. Tummen upp för det!

Även på teknikfronten är nya 5-serien i framkant. Den kan köra sig själv, ljudsystemet kan användas genom att vifta med fingrarna i luften, och den kan parkera sig själv. Utan att någon sitter i bilen. Ja, jag är minst lika fascinerad av detta som du är. Det bästa med all denna teknik är att allt fungerar exakt som man förväntar sig. Aldrig någonsin behövde jag klia mig i huvudet eftersom allt är så vansinnigt intuitivt.

En 530d kommer med en rax diesel-sexa på tre liter. Den bjuder på en orgie av kraft, mjukhet, och tystnad. Precis som en svensk miljardär verkar den i det tysta. Den bjuder på sportbilsprestanda utan att fördärva plånboken. Det räcker med ett försiktigt tryck på pedalen längst till höger för att kunna surfa på en enorm våg av kraft som enbart upphör när man skymtar blåljus i backspegeln. Motorn, tillsammans med den utmärkta åtta-stegade automatlådan som på ett alldeles föredömligt vis svarar och exekverar, innebär att drivlinan i 530d är en sann juvel värd att konservera i all oändlighet.

BMW påstår som bekant att de tillverkar de ultimata körmaskinerna. När det kommer till nya 5-serien vill jag aldrig sluta köra den, och det är i princip ett så fint omdöme som det är fysiskt möjligt att få. Fjädringen är en tveklös tio-poängare. 530d är snudd på luftfjädrings-bekväm (nya 5-serien erbjuds dock inte med luftfjädring), utan att kännas som en pråm i kurvorna.

Den som påstår att en stor BMW är en sportbil har självfallet fel, men en skarp kurva i hög fart är aldrig ett nämnvärt problem. 5-serien har blivit så bekväm att den föraren inte känner samma koppling till den som han skulle göra i exempelvis en 3-serie, men för att vara en stor sedan är väghållningen fenomenal. Jag vill påstå att föraren av en 530d får behålla kakan och äta den samtidigt. Aldrig tidigare har jag upplevt denna osannolika komfort kombinerat med så pass goda vägegenskaper.

BMW har verkligen skjutit sig i foten med nya 5-serien. Den är så absurt bra att det är omöjligt att berättiga köpet av en 7-serie. En BMW 530d fångar tveklöst essensen och känslan som ett flagskepp ska förmedla till dess passagerare, fast till priset av något mindre. Visst, vår testbil kostade nästan 800 lakan, men man får en bil som känns som något i miljon-klassen. BMW säljer nu alltså en 7-serie med en något kortare hjulbas och en 5-series pris. Därför är den århundradets kap. Utöver detta är den också en alldeles utmärkt bil, och ja, den är faktiskt ännu bättre än den förra generationen. Hats off, chaps!