Test: BMW M 1000 XR testad – brutal och oväntat bekväm

BMW M 1000 XR ser ut att vara en handfull och accelererar så våldsamt att fullgas kräver en mental uppladdning. Ändå är den förvånansvärt lättkörd och bekväm. Vi har provkört en motorcykel vars största bekymmer är hur lite av kapaciteten man faktiskt får användning för på vanlig väg.

BMW M 1000 XR gör inget större försök att dölja sina avsikter. Den är högrest, muskulös och försedd med små vingar framtill, i syfte att framhjulet håller sig kvar i backen.

Vår gröna testhoj, med gott om kolfiberdetaljer, ser sannerligen brutal ut. Den får också den uppmärksamhet som utseendet antyder.

För den bilintresserade ligger jämförelsen med BMW:s M-bilar nära till hands. Här finns samma ambition att förena användbarhet med bankapacitet, men på två hjul blir förhållandet mellan förare och prestanda betydligt mer påtagligt.

En titt på motorcykeln räcker för att väcka respekt. Det märkliga är hur snabbt den sedan får oss att känna oss bekväma.

Låt oss lägga i Högsta Växeln och recensera BMW M 1000 XR.

En snällare bekantskap än väntat

Kopplingen är lätt att dosera och har ett tillmötesgående ingrepp. Det går att komma iväg utan att varje start behöver bli ett litet projekt. Körställningen är bekväm, med överkroppen mer upprätt än det kompromisslösa utseendet först får en att förvänta sig.

BMW kombinerar här en motor med ursprung i sporthojen S 1000 RR med XR-konceptets mer upprätta ergonomi. Det är en landsvägsorienterad motorcykel med tydliga sportambitioner, även om silhuetten kan föra tankarna till märkets GS-modeller, inte minst den lilla anknäbben framtill.

I lugnare tempo är M 1000 XR välbalanserad och förvånansvärt lätt att hantera. Den känns dessutom gedigen. Reglage och detaljer förmedlar den robusta kvalitetskänsla man gärna vill ha när prislappen börjar närma sig 300 000 kronor.

Det finns något tillfredsställande i att hojen känns så kapabel även när man tar det lugnt. Man behöver inte jaga varvstoppet för att uppskatta den, vilket undertecknad tackar för.

Fullgas kräver förberedelse

Men det är förstås motorn som gör M 1000 XR till något alldeles särskilt. Den fyrcylindriga enlitersmotorn utvecklar 201 hästkrafter och kan varva till 14 600 (!) varv i minuten. Det är siffror som gör sig bättre på en bana än på en svensk landsväg och resan till 14 600 är lång, åtminstone mentalt.

Jag har kört åtskilliga snabba bilar, men den erfarenheten gör mig inte oberörd här. Att öppna gasen ordentligt är en av de mest våldsamma accelerationsupplevelser jag har varit med om. Man får samla mod innan man bestämmer sig för att ge fullt gaspådrag.

Det imponerande är att motorcykeln samtidigt känns samlad. Kraften är enorm, men upplevelsen blir aldrig så oberäknelig som utseendet hade fått mig att befara. Det finns ett raffinemang under den aggressiva ytan och kraften disponerar till bakhjulet på ett kontrollerat sätt, med en sylvass precision man kommit att förknippa med BMW:s fyrhjuliga åkdon.

Just den kombinationen kräver respekt. Det är lätt att känna sig hemmastadd långt innan man har förmågan att utnyttja vad som faktiskt finns, och det med råge.

För mycket av det goda

På landsväg blir överkapaciteten också en invändning. Växlarna upplevs som långa och vid mer aktiv körning hamnar vi gärna i ett ganska begränsat register av tvåan och trean. Det finns helt enkelt få tillfällen att arbeta sig igenom växellådan och låta motorn ta i ordentligt, såvida man inte vill byta postort till valfri anstalt.

BMW har visserligen kortat slututväxlingen och de tre högsta växlarna jämfört med S 1000 XR. Det förändrar inte upplevelsen av att mycket av motorns register ligger utom räckhåll vid rimliga landsvägsfarter.

Växlingsassistenten, som låter föraren växla både upp och ned utan att använda kopplingshandtaget under färd, är praktisk. Det gör M 1000 XR lättväxlad, även om mer erfarna hojskribenter verkar tycka att det förtar lite av känslan.

Det är en bekant invändning även mot riktigt snabba bilar. När prestandan blir så lättillgänglig krymper utrymmet att faktiskt använda den, vilket i sig inte är unikt. M 1000 XR känns emellertid levande i betydligt mer sobra hastigheter, så man måste inte jaga varvstopp i varje växel.

Fjädringen gör skillnad

Det mest användbara med M 1000 XR är emellertid inte motorns ytterligheter. Fjädringen imponerar desto mer i den körning som faktiskt ryms på vanlig väg.

På ojämn asfalt håller den motorcykeln samlad och stadig. Hojen känns följsam utan att bli slapp, och ojämnheterna stör inte balansen på det sätt man kan befara av något med så tydliga sportambitioner.

Den elektroniskt reglerade dämpningen, DDC på BMW-språk, hör till standardutrustningen. För den bakom styret är resultatet viktigare än förkortningen: det går att uppskatta chassit även där vägbeläggningen lämnar en del att önska, något som onekligen lämpar sig utmärkt på svenska landsvägar.

M 1000 XR känns också kvick i sina rörelser och lättare under färd än storleken antyder. Den bjuder in till aktiv körning utan att behöva brottas.

Inställningar så det räcker

Den som gillar att finjustera får gott om sysselsättning. Här finns körlägen, justerbar antispinnreglering och hjälp att begränsa framhjulslyft. Den som frekvent gäster banor får dessutom funktioner som startautomatik och en fartbegränsare för depån.

Det är en utrustningslista som säger en del om ambitionen. Hur mycket snabbare den gör en förare bana får däremot förbli obesvarat här, men just bankörning är ett område där vi måste testa den, likt den tilltänkta målgruppen.

Mer vardagsnära är den justerbara vindrutan, handtagsvärmen och farthållaren. De två sistnämnda ingår som standard. Tillsammans med körställningen gör den drömmen om att köra långt trovärdig, även om en hel semester på sadeln återstår innan vi kan sätta något slutgiltigt komfortbetyg för den sortens bruk.

BMW M 1000 XR är för föraren som är seriöst på riktigt

BMW M 1000 XR passar den som vill ha en bekväm körställning och samtidigt prioriterar mycket höga prestanda. Föraren som också bokar bandagar har rimligen fler möjligheter att få användning för paketet.

För den som främst vill njuta av landsväg och känna att motor och växellåda får arbeta är kalkylen mindre självklar. En stor del av det man betalar för kommer sällan till användning.

Ändå är det svårt att inte tycka om M 1000 XR. Den kombinerar en tillmötesgående karaktär med en acceleration som kräver en helt annan sorts beslutsamhet. Fjädringen, balansen och kvalitetskänslan gör den intressant långt innan de sista hästkrafterna släpps lösa.

Det är en hoj som snabbt får en att känna sig bekväm. Att bli lika kompetent som motorcykeln lär ta betydligt längre tid.