Test: Nya Lexus ES provkörd – komfort före körglädje

Nya Lexus ES har vuxit rejält och blivit elektrisk för första gången. Komforten står fortfarande i centrum, medan körglädjen får stå åt sidan. Vi har provkört både elbilen och hybriden i Köpenhamn för att se om japanernas recept håller mot de tyska konkurrenterna.

Lexus ES en bil för den som uppskattar tystnad, bekvämlighet och att saker sker utan större dramatik. Några ambitioner att förvandla vardagspendlingen till något upphetsande finns knappast inte, men det är heller inte ambitionen.

Jag lade i Högsta Växeln och begav mig till Köpenhamn för att se hur receptet fungerar med såväl eldrift som hybridteknik.

En rejäl tillväxtspurt

ES har hängt med sedan Lexus föddes 1989. Nu är det dags för generation åtta, som bygger på en omarbetad version av GA-K-plattformen och erbjuds med både hybrid- och eldrift.

Karossen mäter hela 5,14 meter, en ökning med 16,5 centimeter. Axelavståndet har vuxit med åtta centimeter, samtidigt som bilen blivit både bredare och betydligt högre.

Konkurrenterna heter bland annat Audi A6, BMW 5-serie och Mercedes-Benz E-klass. Väljer man eldrift hamnar i stället Audi A6 e-tron, BMW i5 och Volvo ES90 på jämförelselistan. Det råder således knappast brist på alternativ, varav vissa är bestämt vettiga.

Lexus talar om en ny designriktning och en vassare identitet. Personligen tycker jag att resultatet är tämligen generiskt. Det finns gott om stora elektrifierade sedaner med liknande formspråk, och nya ES lär knappast få någon att vrida nacken ur led.

Att Lexus dessutom vill locka yngre köpare känns optimistiskt. Bilens främsta lockelse ligger fortfarande i hur effektivt den sänker ambitionsnivån bakom ratten och hur mycket krut japanerna lagt på komfort och effektivitet, varför den är så populär som taxi på många håll i världen.

Mycket plats, men inte överallt

Invändigt märks tillväxten omedelbart. Benutrymmet bak är mycket generöst, hjälpt av de tunna framstolarna. Här finns plats att sträcka ut sig ordentligt.

Det betyder emellertid inte att sittställningen är fulländad. Golvet är högt och sittdynan bak kort, vilket gör att benutrymmet inte automatiskt omsätts i perfekt sittkomfort. Även framtill sitter man förvånansvärt högt, och takhöjden är inte så frikostig som yttermåtten antyder. Hur störande det blir beror på hur man sitter.

Framstolarna är däremot bekväma och ratten trevlig att hålla i. Den digitala backspegeln är också ett uppskattat inslag.

Till elversionernas högsta utrustningsnivå finns ett komfortpaket med bland annat massage, fällbara ryggstöd och utfällbart benstöd bakom främre passagerarplatsen. Lexus beskriver förstås kupén som ett vardagsrum på hjul. Bilbranschens mest välanvända möbel har fått ännu ett registreringsnummer.

På plats i Köpenhamn fanns det inte någon ES i det utförandet, utan ett framtida test får utröna hur bekväm den mest komfortorienterade varianten är. Den saken som är säker är att Lexus vill att ES ska närmare sig definitionen av baksätesbil.

Huruvida det är en indikation på att flaggskeppet LS kommer att skrotas återstår att se.

Lexus ES som elbil är avslappnad från första metern

Vi börjar i framhjulsdrivna och helt elektriska ES 350e. Den har 224 hästkrafter och gör 0–100 km/h på åtta sekunder. Det är fullt tillräckligt för bilens ändamål, även om accelerationen knappast är något att skriva hem om.

Det första intrycket är i stället hur lättkörd bilen är. Gas och broms är enkla att modulera, reaktionerna mjuka och väghållningen förutsägbar. Allt sker ungefär som man förväntar sig.

Fjädringen filtrerar bort ojämnheter väl, men i högre hastigheter blir den något rastlös. ES når inte riktigt det där fullständigt oberörda lugnet som man hade kunnat hoppas på. Det är ingen stor invändning, men märkbar i en bil där komforten är själva huvudnumret.

Ljudnivån är låg, med visst vindbrus kring backspeglarna som främsta störningsmoment. Kör man sansat är det en mycket behaglig bekantskap.

Ökar man tempot uppför sig bilen progressivt och begripligt. Någon större lust att fortsätta på det spåret infinner sig däremot aldrig. ES känns stor och tung, och belöningen för att köra fortare är begränsad.

Lexus ES som hybrid har mer karaktär

Därefter väntar fyrhjulsdrivna ES 300h. Här kombineras en 2,5-liters bensinfyra med eldrift för en systemeffekt på 196 hästkrafter. Hundrastrecket nås på 7,7 sekunder, hur relevant det nu är.

Hybriden har lite mer karaktär än elbilen, men grundinställningen är densamma. Den uppmuntrar till lugn och effektiv körning och är lugnet själv att ratta.

Det är befriande med en stor sedan som inte behöver låtsas vara en sportbil. ES är en taxibil deluxe, i ordets bättre bemärkelse. En bil att tillbringa många timmar i utan att tröttna. CVT-lådan är knappast den mest rafflande men gör samtidigt att förbrukningen är ruskigt låg samtidigt som den premierar lugn och sansad körning.

Att försöka köra sportigt i en Lexus ES är lite som att försöka tävlingssimma på ett spa – det går i praktiken men är knappast särskilt uppskattat.

För få knappar, för många menyer

Infotainmentsystemet är en svag punkt. Pekskärmen mäter 14 tum, men systemet känns trögt, svårnavigerat och långt ifrån intuitivt.

Jag saknar fler fysiska knappar. Att samla funktioner i menyer ger en avskalad kupé, men gör inte bilen enklare att använda. Just körlägena borde kunna väljas utan en utflykt i pekskärmen, även om jag är en stor förespråkare för att många bilar egentligen bara behöver ett körläge, vilket i ES fall är komfort.

De haptiska genvägsknapparna fungerar däremot bra, liksom möjligheten att justera elbilens regenerering med paddlar på ratten. Problemet är att alltför mycket annat kräver skärmpillande.

Lugn även vid laddaren

ES 350e har ett batteri på 77 kWh. Angiven räckvidd är 493–581 kilometer beroende på utförande.

Laddningen imponerar desto mindre. Lexus anger 150 kW snabbladdning och 30 minuter från 10 till 80 procent. Att bilen kan ta emot 22 kW växelström är positivt, men förändrar inte förutsättningarna vid motorvägens snabbladdare.

Lexus framhåller att halvtimmen ska vara möjlig även vid minus tio grader med rätt batteritemperatur. Det är lovvärt, men jag får ingen övertygande förklaring till den försiktiga laddprestandan, inte minst när konkurrenterna utmärker sig rejält i det hänseendet.

Lexus ES fokuserar på en sak

Nya Lexus ES lär knappast omvända den som väljer bil efter hur den beter sig på en krokig landsväg. Däremot finns det mycket att uppskatta för den som tillbringar långa dagar bakom ratten och värderar tystnad och bekvämlighet högre än rappa reaktioner.

Hybriden har lite mer personlighet, medan elbilen passar väl med modellens mjuka framtoning. Den senare hade dock behövt vassare laddprestanda för att kännas riktigt övertygande som långfärdsalternativ och som ett alternativ till konkurrenterna.

ES försöker inte göra varje resa till en upplevelse. Den vill göra resan behaglig. Det är ett fullt rimligt köpargument, även om det knappast föryngrar kundkretsen.