Test: BMW 330e

BMW 330e (2016)
Motor: 2,0-liters, 4-cylindrig, bensin, 184 hästkrafter, 270 newtonmeter + elmotor på 68 hästkrafter, 150 newtonmeter. Systemeffekt 252 hästkrafter, 420 newtonmeter.
Kraftöverföring: Sju-stegad automatlåda, bakhjulsdrift
Acceleration 0-100 km/h: 6,1 sekunder
Toppfart: 225 km/h
Vikt: 1735 kg
Mått (längd/höjd/bredd):
4675/1476/1876 mm
Pris:  421 500 SEK
(Testbil ca 500 000 SEK)

Laddhybrider är ett försök till att bygga något som är det bästa av båda världar. Möjligheten till bilkörning utan utsläpp kombinerad med möjligheten att köra långt om så nöden kräver, till skillnad från de flesta traditionella elbilarna. Fler och fler biltillverkare lägger till laddhybrider i sina portföljer i ett försök att få ner företagets miljöpåverkan. BMW har gjort det med ett flertal modeller vilket har bidragit till att de är det mest miljövänliga bilmärket.

Senast på tur har vår favorit-BMW, 3-serien, genomgått denna elektrifiering. Om det är något vi har lärt oss av BMW så är det att de vet hur man bygger imponerande bra laddhybrider, BMW X5 40e och BMW i8 är typexempel på det. Låt oss ta reda på hur de har lyckats med 3-serien genom att lägga i Högsta Växeln och recensera nya BMW 330e.

När det gäller BMW:s 3-serie har Högsta Växeln mycket erfarenhet. Vi har kört 330i, 340i, 330d, M3 och nu även 330e. Den har samma prestandasiffror som en 330i men har istället samma förbränningsmotor som man återfinner i en 320i (184 hästkrafter) plus 68 hästkrafter från en elmotor.

Tillägget av en elmotor samt batterier innebär ju givetvis en smärre viktökning – I form av 190 kilogram – vilket är något problematiskt. Problematiken relaterar till 3-seriens signum – flinkhet  och dynamik. Viktökning leder såklart till en förändrad körupplevelse. Medan elmotorn bidrar till förbättrad respons gör den också att 330e känns som någon som tröstätit lite väl mycket. Den känns inte lönnfet men åtminstone semesterfet trots att den väger en Göran Persson mer än 330i, närmare bestämt 190 kilo.

Batteriet bibehåller alltid nog med laddning för att man ska få en elkick vid ordentliga gaspådrag och laddas även vid körning. Det är typiskt exempel på hur man kan köra som en tok samtidigt som det är gynnsammt – man får längre elräckvidd desto galnare man kör; något av en tolkningsfråga förvisso.

Med andra ord belönas man om man kör som en typisk BMW-förare. Man kan tro att när batteriet har slut på laddning så förvandlas en 330e till en 320i (med extra vikt) men enligt BMW flikar alltid batteriet in vid kickdown vilket innebär att man rent teoretiskt alltid har 252 hästkrafter till sitt förfogande. Den känns väldigt rapp och lyckas att bibehålla majoriteten av 3-serie-andan.

Sammanfattningsvis är BMW 330e en vettig laddhybrid för de som vill ha 70 procent 3-serie med 30 procent kompromiss. Den är lite för tung för att erbjuda samma körkänsla som en 330i och med tanke på prisskillnaden är egentligen 330i det vettigare valet i det här fallet. Men köper man bilen som företagskund och råkar ha några enstaka mil till jobbet är det väldigt vettigt val då rivalerna knappast erbjuder något likvärdigt. BMW 330e – tyngre och tystare 3-serie.